Jävla Eniro ~ Oscar Enestad

55

Hej hej! Vill bara meddela att novellen är väldigt nära sitt slut (men det kommer en uppföljare ifall någon är intresserad av det). Sen skulle jag också bara vilja fråga om vilket er favorit-killnamn är? Behöver tips, så skriv gärna i kommentarerna!

-----

Idag ska Oscar komma hem i mitt nya hem för första gången. Resten av "familjen" är iväg så vi blir ensamma. Tanken är att spendera dagen vid poolen och börja planera inför våran flytt. Det börjar ju dra ihop sig!

När Oscar dök upp så verkade han exalterad. Han studsade omkring, sjöng och var bara allmänt taggad.

"Jag vill bada nu!" Utbrast han och klappade med händerna.

Jag nickade, skrattade och vi började genast leta efter våra badkläder. "Kom" sa han när vi hittat dom och flätade ihop sina fingrar med mina. Han ledde in mig i badrummet och låste om oss.

Vi bytte om och Oscar ledde fram mig till spegeln. Han stod bakom mig och höll om mig.

"Du är det vackraste jag sett" viskade han och kysste mig försiktigt i nacken. Jag rös i hela kroppen och log smått. Han gungade oss lätt från sida till sida och strök sina händer fram och tillbaks över min mage (mina feels, jag dör). "Vet du?" Mumlade han. Jag skakade på huvudet och placerade mina händer på hans. "I mina ögon är du perfekt" sa han och kysste mig på käkbenet. "Och förmodligen i alla andras ögon också, för att du är så himla vacker" la han till och drog mig närmre honom. Jag log som en idiot och vände mig i hans grepp så jag kunde kyssa honom ordentligt. Jag ställde mig på tå och tryckte ihop våra läppar. "Oscar, jag älskar dig" viskade jag och han log stort.

"Kom" sa han sen och vi gick ut i trädgården, till den stora poolen. Jag slängde min handduk på en av solstolarna och vände mig mot Oscar. Försiktigt la han av sin handduk på stolen bredvid.

Hans överkropp blottades.

Han är så fruktansvärt smal och hade ärr överallt. Inte bara handlederna utan hela överarmarna, axlarna, skulderbladen och i stort sett över hela överkroppen. Det som gjorde mest ont att se var de tre ärren över hans vänstra bröst, precis vid hjärtat. Han hade berättat om kvällen då han gjorde dom. Hade det inte varit för brevbäraren som hört hans skrik så skulle han inte varit här idag. Det var fruktansvärt att tänka så. Min fina Oscar.

Jag tog några steg fram mot honom och kramade honom hårt. "Jag älskar dig" viskade jag med slutna ögon. "Jag älskar dig så himla mycket" la jag till i ännu en viskning. Hans smala armar lindades runt min kropp. "Jag älskar dig också"

Dagen rullade på och klockan närmade sig 17.00. Plötsligt hörde vi hur grinden öppnades. Men, va? Var min första tanke. Ingen skulle ju komma hem förens imorgon?

Men planerna verkade vara ändrade. Längst den plattlagda gången kom Max och Robin gåendes. "Hej!" Ropade Max. Jag blängde surt på dom. "Vad gör ni här?" Frågade jag kaxigt. "Jo, vi bor här" sa han och skulle precis öppna munnen för att säga något när han fick syn på Oscar. Han stannade bara upp, gapade och studerade honom från topp till tå.

Snälla gör i gen scen av detta. Oscar klarar inte det, han är så oerhört ömtålig.

"Och vem fan är du då?" Frågade Max och tittade med en äcklad blick på Oscar. Han såg rädd ut, Oscar alltså. "Han är min kille, frågor på det?" Svarade jag argt.

Mina "syskon" kollade med avsky i blicken på honom.

Jag kollade strängt på dom. Vad fan håller dom på med!? Robin fnös och kollade ännu en gång på Oscar. Han såg äcklad ut.

"Dra åt helvete" fräste jag och både Max och Robin kollade förvånat på mig. "Ni hörde, dra!" Skrek jag och dom trippade försiktigt in i huset. Jag drog in honom i min famn.

Jag mötte Oscars blick. Han såg vettskrämd ut. Älskade Oscar. Jag drog in honom i min famn. "J-jag vet inte vad jag s-ska säga" stammade jag fram

-

"Men du kan väll inte på allvar mena att du är kär i det där fula benranglet?" Sa Max när Oscar hade gått upp i mitt rum. Ilskan stod mig upp till öronen. "VAD FAN SÄGER DU!?" Skrek jag. Han kollade förvånat på mig. "Du kan inte mena allvar" sa han och skakade på huvudet. "Jag älskar honom!" sa jag högt. Han tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. "Säg vad du vill, men jag älskar honom" sa jag med lite lugnare ton. Han fnös.

"Du kan få så jävla mycket bättre än honom" sa Robin med en frustrerad suck. Jag var så arg, jag var så satans arg.

"Men om jag inte vill ha någon bättre? Om jag tycker att Oscar är den bästa killen i världen? Kan jag inte få göra det då? Varför accepterar ingen att jag älskar honom!?"