Jävla Eniro ~ Oscar Enestad

26

Cindy's perspektiv

"Syns vi efter skolan?" Frågade jag leendes. Oscar nickade. "Vi kan ha filmkväll, det är trots allt fredag" sa han. "Det låter jättebra" sa jag leendes och kysste hans mjuka läppar.

"Du förresten, vad är din typ... drömdejt?" Frågade han. Jag skrattade lite och drog min hand genom hans hår. "Vad som helst, så länge det är med dig" svarade jag. Han log smått. "Men någon annan dröm måste du väll ha?" Sa han. Jag skakade på huvudet. Han skrattade lite och smekte min kind. "Joo" sa han. Jag la mitt huvud mot hans bröst och kramade honom hårt. "Vad du är envis" sa jag och drog min hand över hans rygg. Han log smått. "Jag vill ju bara kunna fixa din drömdejt! Du måste ha någon dröm ju?" Sa han. "Du är min dröm" flinade jag och kysste hans läppar. "Du är envis" skrattade han. Jag log och kysste honom igen. "Vi är envisa" sa jag. Han skrattade lite och kysste mig på huvudet. "Jag måste nog kila nu, men vi syns klockan sex hemma hos mig?" Sa han. Jag nickade och drog in honom i en gosig kram. Han vaggade oss lätt från sida till sida samtidigt som han viskade att han skulle sakna mig. Jag log som en idiot. Tänk vilken mysig pojkvän jag har fått tag på.

"Hejdå min vackra" sa jag tyst och släppte långsamt greppet runt honom. Han började också att släppa mig. Dock höll han kvar min hand i sin. "Hejdå hjärtat, vi syns" sa han och jag drog långsamt min hand ur hans. Jag ville liksom inte släppa honom.

Precis när mina fingertoppar höll på att lämna hans så snurrade han in mig i sin famn igen. Jag skrattade och la min ena hand på hans bröst. "Du är underbar" sa jag och smekte hans kind med min andra hand. Han log och lutade sin panna mot min. "Jag vill inte släppa dig" skrattade han och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och drog in hans doft. "Jag vill inte släppa dig heller" viskade jag. Hans grepp runt mig hårdnade och han placerade en mjuk kyss i min panna. "Fast vi syns ju ikväll, då kan vi mysa och gosa hur mycket vi vill" sa jag. Han log och förde ihop våra läppar. "Det har du rätt i" svarade han glatt. Jag kramade honom hårt innan jag långsamt släppte honom. "Vi syns ikväll, hjärtat" sa jag leendes. Han nickade. "Hejdå gumman"

*

Dagen gick snabbt och nu var det bara några minuter till jag skulle börja gå till Oscar. Dock bestämde jag mig för att gå redan nu. Jag tror faktiskt inte att han skulle ha något emot ifall jag kommer lite tidigare. Jag plockade upp det lilla paketet jag skulle ge till honom och la ner det i min väska. Jag hade köpt en tröja som han hade pratat om häromdagen. Den var mörkblå, stickad och såklart, långärmad. Jag var säker på att han skulle vara hur fin som helst i den. På paketet hade fäst ett litet kort.

"Tack för att du är den bästa och finaste pojkvännen i hela världen❤️" hade jag skrivit.

*

Jag ringde på dörren och tog ett steg bak. Ingen öppnade, man hörde inte ens något ljud inifrån. Aja, kanske funkar inte ringklockan? Jag knackade, men fortfarande öppnade ingen.

Jag knackade gång på gång på gång, utan att någon öppnade. Tillslut bestämde jag mig för att gå in. Dörren var trots allt inte låst.

Försiktigt gick jag in och tog av mig både skor och jacka. "Oscar?" Frågade jag. Ingen svarade. Jag tog några steg in i köket. Där var tomt. På köksbänken låg ett paket köttfärs. På den avstängda spisen stod en vattenfylld kastrull. Bredvid låg en mobil. Oscars mobil. Skärmen var tänd. Sandras konversation var uppe.

*Värdelösa jävla fetto. Kan du inte bara dö? Du skulle göra världen en stor jävla tjänst*

Åh nej, var det enda jag kunde tänka samtidigt som jag rusade upp för trappan. Jag stannade upp utanför toalettdörren där jag kunde höra konstiga ljud. Dörren var låst.

"Oscar?" Frågade jag och knackade försiktigt på dörren. Ljuden blev bara allt högre. Det var som snyftningar och kväljningar. "Oscar!?" Skrek jag och bankade på dörren. "Nej" hörde jag honom snyfta. "Jo, vad håller du på med? Öppna dörren!" Sa jag och ryckte i handtaget. Ännu en kväljning hördes och sedan lät det som att han kräktes. "Oscar!?" Skrek jag och kände hur oron kom krypandes.

"OSCAR!?" Vrålade jag. Han svarade inte längre.

Jag bestämde mig för att själv låsa upp. Jag satte min nagel i låset och vred om.

Dör stod han.

Tårarna rann längst hans kinder, ögonen var alldeles blodsprängda, handledarna blödde och tröjan var kladdig från en spya. "Lilla hjärtat" viskade jag och drog in honom i min famn. "Nej, rör mig inte, jag är äcklig" snyftade han och försökte ta sig ur mitt grepp. Det resulterade bara i att jag höll om honom hårdare. "Du är inte äcklig" viskade jag och smekte hans rygg. Han nickade. "Nej, älskling" sa jag och kupade mina händer runt hans ledsna ansikte. "Vad har hänt egentligen?" Frågade jag och smekte hans kinder med mina tummar. "Jag hatar mig själv"