Show me love - f.s

[16]

"Felix, innan du går känner jag att jag vill ha en förklaring", sa jag bestämt när vi hade ätit frukost och hade kommit upp på mitt rum igen. Felix hade börjat prata om att han kanske var tvungen att åka hem snart eftersom hans föräldrar inte hade en aning om att han sov borta i natt. Han ville dock hjälpa mig med att plocka undan inne på mitt rum från det han hade stökat ner igår och därför hade han följt med mig upp igen. Annars hade han nog stuckit redan direkt efter frukosten.

"Förklaring för vad?" undrade han.

"Varför du kom hit igår gråtandes. Det lät verkligen som att hela din värld hade gått under och jag blev så klart riktigt orolig", sa jag och satte mig ner på sängen. Han nickade lite dystert och tittade mig sedan rätt i ögonen. Långsamt slog han sig ner i den obäddade sängen bredvid mig och samlade mod för att berätta. Igår hade han nämligen inte sagt mer än "Alida" och något i stilen med "Oscar hatar mig".

"Alltså jag vet inte hur jag ska säga det", mumlade han.

"Felix, det känns på något sätt som att jag ändå måste få veta något. För först är du jätte elak mot mig inne på det där caféet samt försöker göra mig avundsjuk i skolan, sedan kommer du på kvällen gråtandes till mig utan att berätta vad det är som har hänt. Så klart jag blir förvånad, orolig och fundersam", avbröt jag honom precis när han skulle fortsätta prata på.

"Jag förstår det, förlåt men det är så mycket just nu", sa han tyst som en mus. Det var knappt att man hörde honom.

"Aja, berätta så ger jag mig sen." Bestämt tittade jag på honom och oroligt började han att bita på naglarna. Det fanns inget att riktigt trumma på med fingrarna i min säng, därför övergick hans tics i att bita på naglarna.

"Allt började med att jag var förbi på skivbolaget på Östermalm. Vi snackade lite om min hemkomst och om framtiden. En som jag jobbar med hade planer på att jag skulle spela in material här till de nya plattorna medan de andra var kvar på andra sidan atlanten och sedan skulle jag skicka över ljudfilerna till producenten där. Han var fast bestämd vid allt jag skulle göra och det kändes på något sätt som att jag inte fick något space att säga som jag ville. Med planerna sedan innan och snacket med killarna innan jag stack så hade jag i bakhuvudet hela tiden att jag ville sticka, att jag ville lämna bandet och återgå till det normala igen. Så det var precis det jag sa. Jag slängde ur mig att jag inte ville jobba kvar, att jag hade tänkt lämna och då började första bråket." Han andades ut och tittade ledsamt ner i täcket. Att förklara allt var säkert tungt för honom men det var värt det.

"Han som hade planerat började skrika på mig och blev alldeles vansinnig så jag gick handlingarna före mina egna tankar och reflektioner och slet ut min pärm från bokhyllan. På första sidan i pärmen var mitt kontrakt med skivbolaget och det rev jag i massor av småbitar framför honom och bara för att provocera ännu mer så kastade jag de små bitarna med papper i luften så att de singlade ner sådär fint." Han fortsatte att prata på och berättade om den här personen som hade blivit ännu mer vild och hur han sedan hade lämnat skivbolaget och skrikit att han aldrig mer ville ha med dem att göra.

"Det hade tagit ganska lång tid där på skivbolaget, längre tid än trott så undertiden jag satt och väntade på tunnelbanan skickade jag ett sms till Oscar där jag skrev att jag nu hade hoppat av och att jag inte önskade dem lycka till i framtiden. Som jag hade trott ringde han mig direkt efter och genast blev det bråk mellan oss också. Han tyckte jag var respektlös och jag tyckte han var minst lika respektlös själv. Sen ja, avslutade han samtalet med att han hatade mig och att han önskade att han slapp se mig mer." En ledsam suck flydde hans läppar och jag förstod honom att det var tungt att berätta om det här då det var alldeles nyligen det hade hänt.

"Ledsen som jag var tog jag mig till Alida för att jag tänkte att hon kanske kunde trösta mig. Hon brukade vara bra på det men när jag kom till henne på Kungsholmen där hon bor så mötte jag henne utanför porten till huset hon bodde i, tillsammans med en annan kille - kyssandes. Då brast det för mig och tja, det enda stället jag kände att jag kunde finna tröst var här hos dig. För trots det som hänt så är du en viktig del av mig och mitt liv", sa han och pustade ut.