Show me love - f.s

[25]

Felix hade smsat mig om tid och plats där vi skulle mötas, vilket hade blivit klockan fyra vid hans bil på parkeringen. Jag hade slutat redan vid tre, därför hade jag fått sitta kvar på skolan vid en av de öppna ytorna i en timme för att vänta på honom och att han skulle sluta. Jag var först på väg att ge upp men jag insåg att om jag inte skulle dyka upp där vi hade sagt så skulle jag inte heller få en förklaring av honom om varför han hade gjort som han hade. Jag ville veta varför han hade bestämt sig för att ignorera mig då han tydligen hade tyckt om mig hela tiden.

När klockan närmade sig tio i fyra plockade jag ihop min skoldator, mina pennor och mitt skrivblock för att lägga ner det i min väska. Efter det ställde jag mig upp, styrde in stolen och gick bort mot den västra entrén. Det var närmst att ta sig via den västra entrén till parkeringen eftersom den låg i anslutning till en cykeltunnel under vägen till parkeringen. De andra utgångarna hade en betydligt mycket längre väg dit och jag var lat idag.

Ute var det som alla andra dagar väldigt kallt och det var redan väldigt mörkt ute. Mörkret tyckte jag nästan var värre än kylan på vintern. Det var så hemskt att solen i princip aldrig gick upp och när den väl gjorde det så gick den ner efter bara någon timme. Jag lutade mig mot den svarta, nytvättade bilen som stod ganska ensam på den stora skolparkeringen. Några lärare hade parkerat på de förhyrda parkeringarna men annars var det bara några enstaka bilar som stod på elevparkeringen. Inte många hade råd att köpa sig en bil när man var sådär arton nitton år, därför var det inte så konstigt att det var tomt.

Gång på gång tittade jag på klockan på min arm, den hann bli fyra, fem över fyra, tio över fyra, kvart över fyra och till och med tjugo över fyra utan att jag såg till honom. En del av mig gav upp igen - det var inte värt att slösa min dyrbara tid på en kille som bestämde sig för att inte dyka upp men ändå så ville jag inte ge upp hoppet. Jag ville att han skulle komma och berätta för mig så att vi en gång för alla kunde reda ut den här skiten.

Halv fem gav jag dock upp. Min mamma hade ringt mig och sagt att hon var på väg hem från jobbet och skulle köpa med sig mat på vägen till oss, därför hade jag knappt tid att stanna kvar här. Långsamt, fortfarande med hoppet i mina steg att han skulle stanna mig, började jag röra mig bort mot busshållplatsen. Min buss skulle komma om tio minuter enligt en av mina appar, därför kunde jag gå i ett långsamt tempo utan att behöva missa den. Felix dök dock inte upp och besviket slog jag mig ner på den iskalla bänken på busshållplatsen. Jag var den här gången ännu mer besviken på honom. Aldrig kunde han stå för något han gjorde och det sårade mig på riktigt.

Precis när bussen rullade in vid hållplatsen hörde jag dock mitt namn ropas och jag vände mig om. Felix kom springandes efter den hala cykelbanan mot mig. Min första instinkt var att kliva på bussen och inte bry mig om Felix som kom springande men sedan konstaterade jag att om jag gjorde det så skulle jag aldrig få svar på mina frågor. Därför vinkade jag iväg busschauffören och gick mot honom med långsamma steg.

"Hade det där varit ditt gamla jag så hade du klivit på bussen utan att bry dig om mig", flåsade han och lade händerna mot knäna för att andas ut. Även fast han var ganska vältränad så verkade hans kondition inte vara på topp, eller så var det för att han hade sprungit en längre bit. Jag kunde inte riktigt avgöra.

"Vad menar du med det?" frågade jag. "Jag har väl inte förändrats?"

"Jacky, du har förändrats så jävla mycket. Inget illa menat men du har förändrats och det är bara till det bättre. Hade det här varit för ett år sedan hade du klivit på bussen utan att ens bry dig om mig eller att jag kom springandes i världens fart efter dig", skrattade han bakom de flåsande andetagen. Jag höjde ögonbrynen. Det hade jag inte ens tänkt på men så kanske det var. Jag var ganska svårfångad förra året men det var för att jag jämt höll mig på min vakt. Han hade hela tiden Alida på sidan om mig och så fort som jag inte gjorde som han ville så kunde han få för sig att vara med Alida istället.

"Jaha", svarade jag och gav honom en förvånad blick.

"Men nu vill jag gärna att du berättar för mamma är på väg hem och vi ska äta om typ en halvtimme så vi har inte så värst lång tid på oss", sa jag lite smått bestämt. Felix nickade och krokade fast sin arm i min.

"Jag kan köra dig hem, vi går hela vägen bort till parkeringen och sedan kör jag dig hem, samtidigt som jag förklarar. Låter det bra?" frågade han. "Då får du både en förklaring och skjuts hem."

"Visst, prata på", svarade jag iskallt och det var inte förrän i efterhand som jag kom på hur otrevligt det lät. Felix andades ut hastigt så att ett moln av hans varma andedräkt bildades av hans utandning. Ännu en gång blev han osäker och visste inte riktigt vad han skulle säga eller vad han skulle göra, det syntes tydligt på honom. Det kröp i kroppen på honom på något sätt.

"Förra året var så jävla svårt för mig. Innan du kom in i bilden så trodde jag att Alida och jag skulle vara förevigt, att hon och jag skulle vara tillsammans i all framtid men så blev det inte. Jag började intressera mig för dig av den anledningen att jag visste att hon på sidan om mig höll på med andra. Redan innan vi var i Åre så visste jag att hon gjorde något med någon annan för det märktes på henne. Alltså inte för att dra in dig i mitt och Alidas sexliv eller så men hon började avstå från att ha sex med mig och det hade hon aldrig gjort innan. Sedan brast det väl där i Åre då även jag inte kände någon kemi mellan mig och henne", började han långsamt att förklara. Jag gick bara på sidan om honom mot bilen och lyssnade på allt det han sade.

"Sedan så började jag ju hänga med dig och då började jag på riktigt känna att mitt och Alidas förhållande inte alls fick mig att känna på det sättet som jag kände tillsammans med dig. Det var inte förrän då som jag upplevde riktig kärlek. Du var lojal med mig, det var aldrig Alida. Hon ville bara ha allt på sitt sätt och därför skapade vi ingen riktig kemi mellan varandra på det sättet som du och jag gjorde. Därför gjorde det så jävla mycket ondare i mig när du lämnade mig än när hon lämnade mig", fortsatte han förklara. Vi satt nu i den varma bilen och han körde mig hemåt mot mitt och mammas lilla hus.

"När du lämnade mig så var jag alldeles förstörd. Jag grät och grät - mamma trodde att det handlade om Alida så därför bjöd hon över henne och ja, där påbörjade vi vår kärlekshistoria på nytt. För jag behövde känna kärlek, närhet och värme. Varje gång hon rörde vid mig fantiserade jag om dig och du ska veta hur många gånger jag har råkat stöna ditt namn istället för hennes. Efter ett tag fick Alida mig att glömma, hon följde med till USA under sommaren och det blev en flopp för bandet eftersom jag och hon knappt gjorde något annat än att ligga med varandra. Det var även där som Oscar började ryta ifrån och be mig att ta mig samman. Vi började bråka och det var egentligen redan där som jag bestämde mig för att avsluta min karriär men jag höll mig ändå ett tag." Han hade blicken på vägen samtidigt som han förklarade vidare allt.

"Sen började skolan och det lättaste för mig var att egentligen bara strunta i dig, trots att jag såg att du inte mådde bra. Det var lättast att bara låtsas som att jag hade gått vidare - fast jag inte hade det. Idag skäms jag över det jag gjorde men det var mest bara för att jag var rädd för att du inte skulle acceptera mig. Och tja, nu, nu är jag fortfarande lika jävla kär i dig som jag var då, för ett år sedan men jag vet att du inte gillar mig lika mycket tillbaka och på riktigt - det gör så jävla ont." När han hade avslutat den sista meningen körde vi in på gården och jag klev ut genom dörren.

"Det sista har du rätt i och jag har sagt det många gånger; jag är tyvärr inte kär i dig Felix. Tack för skjutsen", sa jag och klev ur bilen och slog igen bildörren bakom mig.