Show me love - f.s

[6]

Som många andra eftermiddagar satt jag vid köksbordet med min dator och gjorde mina läxor. Jag hade blivit betydligt mycket duktigare nu i tvåan att prioritera rätt och därför satte jag mig direkt och gjorde bort plugget efter skolan för att inte behöva stressa senare. Tidigare hade jag varit dålig på sådant och nästan jämt skjutit upp plugget till sista dagen. Jag hade märkt nu när jag faktiskt tog tag i arbetet att det lönade sig på riktigt för nästan alla betyg hade höjt sig gentemot ettan, trots svårare kurser.

Tiden försvann iväg när jag satt och skrev på en av mina uppsatser till engelskan som skulle in efter helgen. Jag visste att det förmodligen inte skulle bli så värst mycket tid över till att skriva på den i kväll då Felix skulle komma över till mig och starta igång med arbetet. Det kändes så klart ganska konstigt att han skulle komma över till mig, precis som att inget hade hänt. Vi hade inte pratat igenom vår uppbrott och han hade inte ens ifrågasatt mig varför jag valde att göra slut. Därför kändes hela den här situationen bara jätte konstig för mig.

När klockan närmade sig fyra på eftermiddagen så knackade det på dörren och eftersom jag var ensam hemma var jag tvungen att öppna. Besöket var ändå till mig förmodligen då min mamma inte brukade få för sig att bjuda över folk till oss så värst ofta. Det hände ibland att någon av hennes väninnor från jobbet var på besök men det var mycket sällan. Max en gång i månaden. Klumpigt ställde jag mig upp och traskade över ekgolvet bort mot den lagom stora hallen och låste upp dörren. Jag hade något för mig att jag alltid låste dörren när jag kom hem bara för att det kändes mer säkert.

"Hej hej!" Den iskalla luften slogs emot mig när jag öppnade dörren och genast klev Felix in genom dörren. Hans kinder var rödrosiga av köld och likaså hans händer som han inte hade haft några vantar på som det såg ut som.

"Det är så jävla kallt ute, fyfan för vintern", morrade han och hängde av sig sin jacka som var svart med massor med guldmotiv på. Han hade haft den även förra året och då hade han berättat för mig att den kostade runt åtta tusen kronor, därför var det bäst för honom att han använde den flitigt.

"Hej förresten", skrattade han generat till då han förmodligen kom på att han hade glömt att svara på min hälsning. När han hade ställt sina timberlands mot väggen och hängt upp jackan på en av krokarna så tog han upp datorn från sin väska och följde sedan med mig in i köket.

"Det här stället är sig likt", sa han. "Kanske bara lite mindre liv, din bror och hans vänner brukade ju vara ganska vilda när de sprang runt och spelade landhockey i vardagsrummet."

"Ja jo, sen han flyttade så är det ganska tomt. Inte bara sett till hur livfullt det är utan även till prylar. Han hade nästan alltid framme alla sina grejer överallt i huset", sa jag lite smått sammanbitet. Även fast jag periodvis hatade min bror så saknade jag honom nu när han inte längre var hemma. Mamma saknade honom nog också minst lika mycket som jag gjorde och därför skulle det bli kul att han kom och hälsade på oss på sportlovet om några veckor.

"Men nu har vi inte tid för massa kallprat", sa jag nästan lite kyligt och slog mig ner vid köksbordet där jag hade lämnat min dator innan. Felix slog sig tyst ner mittemot mig och ställde ner datorn framför sig. Han lyfte upp locket på datorn som var identiskt lik min, det enda som skilde dem åt var att han hade klistrat en massa klistermärken på sin. Vi hade fått våra datorer från skolan och de skulle först och främst användas i ett "skolsyfte" men alla använde den även på fritiden.

"Okej, så vad är det projektet handlar om?" frågade han samtidigt som han knappade in sitt lösenord på datorn.

"Hållbarutveckling, vi ska söka upp information om vad det är för något och sedan ska vi fördjupa oss inom något som vi ska presentera inför helklass. Vi ska även skriva en uppsats tillsammans om olika sorters kraftverk och motivera för och nackdelar med dem", svarade jag och klickade mig fram till pdf filen som jag hade laddat ner på datorns skrivbord. Felix nickade men såg lite fundersam ut.

"Vi gör ett google drive dokument där vi kan skriva tillsammans, det blir lättast så", fortsatte jag. En tystnad lade sig över oss och jag fixade i ordning allt för att vi enklast skulle kunna börja med projektet.

"Jacky", mumlade Felix.

"Vad är det?" undrade jag och tittade upp från min skärm. För att slippa prata var det lättast för mig att gömma mig bakom min skärm och låtsas arbeta när jag egentligen inte gjorde något alls. Det enda jag verkligen gjorde var att oja mig över hur konstigt det var att jag satt hemma i mitt kök tillsammans med mitt ex och inte låtsades som någonting.

"Du känns jätte stressad och jag vet inte, typ inte dig själv", sa han tyst för sig själv. Dystert tittade han ner på sitt tangentbord där hans fingrar låg vilande. Jag skulle precis svara honom när ett ljud från hallen hördes. Ytterdörren öppnades upp kunde man höra och sedan hur tunga steg kom gående mot köket.

"Jacky?" ropade mamma precis när hon steg in i köket.

"Oj hej", sa hon väldigt förvånat när hon såg Felix sittandes vid vårt lilla köksbord. Hon gick och ställde ner matkassarna som hon hade i händerna vid köksbänken och gick sedan ut ur köket och bort till hallen igen för att ta av sig sina vinterkläder. Kort senare kom hon tillbaka in i köket igen och började packa upp matvarorna. Man kunde se på Felix att det blev aningen stelt för honom att min mamma var här och likaså för mig.

"Du hade tänkt säga något mamma?" sa jag bara för att bryta tystnaden.

"Ja, jag hade tänkt säga att jag hade köpt kött till middag i kväll som jag hade tänkt laga i ordning", svarade mamma och vände sig om vid bänken. "Om du vill Felix så kan du få äta här också, det räcker även till dig."

Felix flackade med blicken mellan mig och mamma, säkert för att få ett tecken från mig om jag tyckte att det var okej att han åt här. För mig spelade det egentligen ingen större roll. Han hade ätit här tidigare, det enda som skilde oss åt från då var att vi var tillsammans med varandra, vilket vi inte var längre. Mamma hade dock inte riktigt fått någon förklaring om varför jag och han inte sågs längre, därför trodde hon säkert att vi hade börjat ses igen. Vilket inte var fallet. Jag nickade åt honom som ett tecken på att han fick äta här om han ville det.

"Ja tack gärna, om jag inte stör förstås", svarade han lite generat. Jag slog igen locket på min dator och styrde ut stolen som jag satt på. Långsamt ställde jag mig upp och inväntade ett svar från mamma.

"Klart du inte stör Felix, du är alltid välkommen att äta här", sa mamma som alltid hade tyckt om Felix. Hon hade tyckt om honom redan innan vi blev tillsammans och det var till och med så att hon hade sagt till mig att hon önskade att jag skaffade mig en så fin kille som Felix.

"Men mamma, vi går upp på mitt rum, vi har ett projektarbete som ska göras och skickas in i kväll", sa jag och drog med mig Felix mot övervåningen.