Show me love - f.s

[8]

Felix hade varit tvungen att åka ganska direkt efter middagen eftersom hans familj som han inte hade träffat på evigheter också ville passa på att rå om honom lite. Det var nästan bra att han hade stuckit hem då vi inte hade funnit några riktiga samtalsämnen efter maten och den första delen av inlämningen var klar att skicka in till våra lärare. Vi hade tänkt skriva väldigt övergripande om hållbar utveckling och inte gå ner jätte djupt i exempelvis källsortering eller åka kommunalt som vi från början hade varit inne på att vi skulle fördjupa oss i.

Dagen där på hade Paula ringt mig på morgonen och frågat om jag ville hänga med henne in till stan för att kolla på kläder till ett bröllop som hon skulle på i Turkiet. Hennes kusin skulle gifta sig med en tjej från Turkiet och därför var hela hennes familj bjudna dit. Hon behövde där med kläder till själva resan, till bröllopet och alla små festligheter runtom också. Jag var väl ingen expert på det här med festkläder och speciellt inte bröllopskläder men det var ändå kul att hon hade frågat mig om jag ville hänga med henne.

Paula var just nu min närmsta vän, trots allt hon hade gjort mot mig. Vi hade det ganska kul tillsammans och hade väldigt lätt för att hitta på massa knasiga äventyr. Jag hade dock inte glömt bort att hon hade huggit mig i ryggen, därför höll jag henne på avstånd. Hon fick inte veta allt om mig men fortfarande tillräckligt för att hon inte skulle klaga att jag aldrig berättade något om mig själv.

"Alltså det är så svårt att hitta någon klänning som matchar till mitt silverblonda hår nu när jag har färgat det", suckade Paula när vi gick inne på h&m på drottninggatan för att kolla vad de hade att erbjuda. Ibland kunde man hitta de finaste kläderna på de billiga butikerna, därför gjorde vi alla budgetbutiker innan vi skulle fortsätta mot de aningen dyrare. Paula hade en vision om att hon skulle styla sin egen outfit och därför köpa alla delar varförsig - därför var vi inte ute efter en hel klänning.

"Jag tycker att ganska mycket passar ihop med det, det hade varit en helt annan sak om du hade färgat håret knallrött eller typ lila, då hade det skurit sig mot många färger", svarade jag och drog min hand över galgarna.

"Ja men det hade varit lättare om jag hade varit vanligt blond eller brunhårig som du", sa hon.

"Ditt hår är jätte snyggt Paula!" peppade jag henne och ett litet leende klämdes fram på hennes läppar. Med nytt självförtroende gick hon och plockade ihop några grejer som hon kunde tänka sig ha på sig och sedan försvann hon in i ett av provrummen för att testa dem. Undertiden hon testade grejerna så gick jag runt i butiken för att finna inspiration till min tråkiga klädstil som egentligen bara bestod av enkla jeans och t-shirts. Den var inte alls vågad men jag ville inte sticka ut heller.

"Jag tror jag köper den här kjolen och den här croptopen, det var nedsatt pris på dem så det gör inget om jag köper dem och sedan kommer på att jag inte vill ha dem", sa hon och försvann bort mot kassorna för att betala. Jag gick själv mot entrén för att vänta på att få gå vidare.

"Egentligen hade drömmen varit att ha en fin klänning från Ida Sjöstedt men om jag köper det kommer jag få betala av den klänningen under resten av min livstid", suckade hon när hon kom gående med påsen med grejer i.

"De är ganska fina." Jag tog mig ut genom dörrarna som öppnades automatiskt för att sedan fortsätta gå efter drottninggatan. Paula pratade på om att hon hade sett något snyggt inne på American Apparel samt på Brandy Melville, därför följde jag bara efter henne först mot Hötorget och sedan upp efter Kungsgatan för att hon skulle få titta på det ännu en gång.

"Förresten, hur kändes det att se Felix i skolan igen och typ arbeta med honom?" frågade Paula när vi hade kommit ut från Brandy Melville med varsin kasse med kläder. Till min stora förvåning hade även jag hittat något att shoppa där inne och därför tog jag tillfället i akt att göra det. Det var inte ofta jag hittade något som på riktigt föll mig i smaken.

"Jag har inget problem med det, har ändå kommit över honom. Det var dock ganska stelt när vi skulle snacka första gången med varandra för han har ju typ låtsats att han inte vet vem jag är enda sedan skolstarten fram tills det att han flyttade." Jag ryckte på axlarna och fortsatte att traska på efter Kungsgatan i kylan. Jag hade valt helt fel jacka idag då jag hade trott att det skulle vara varmare ute än vad det var. Istället för att ta min tunna dunjacka så hade jag tagit min skinnjacka vilket inte var det smartaste jag gjort.

"Aha men är ni osams eller så?" frågade hon.

"Nej inte direkt. Han verkar dock ha mycket att säga men får typ inte ut det", svarade jag. En kort tystnad lade sig över oss medan vi fortsatte att gå.

"Jag är sugen på något varmt, typ varmchoklad. Kan vi inte gå på Starbucks vid Stureplan och värma oss lite?" Paula hade stoppat ner sina händer i sina jackfickor då hon precis som jag inte hade några vantar. Påsarna med kläder hängde på hennes arm och slog irriterande mot hennes ben.

"Visst, jag håller på att förfrysa mina händer jag med så det låter som en bra idé", svarade jag. Från där vi befann oss var det inte alls långt till Stureplan och Starbucks som låg där, därför var det bara att skynda på våra steg lite. När vi kom bort mot korsningen såg vi caféet som vi hade planerat att gå in på.

"Om du går och tar ett bord så beställer jag åt oss, jag är skyldig dig sedan du bjöd mig på Vapiano", sa jag när vi kom in innanför dörrarna. Paula nickade bara och började ivrigt att söka efter en plats att slå sig ner på. När jag kom fram till kön till kassan som var öppen så såg jag en skymt av en person jag kände igen väldigt väl, tillsammans med en annan person jag också kände igen. Det var Felix och Alida som stod där framför mig med ihopflätade fingrar. Felix beställde något åt dem och när de vände sig om, fick vi ögonkontakt men han verkade inte ens bry sig om att säga hej. Inte för att jag förväntade mig det heller.