Klockan var strax efter halv sex när jag kom hem efter en lång löprunda. Jag hade efter skolan känt att jag var tvungen att röra på mig och andas ut all den frustration som hade vuxit inom mig under de senaste dagarna, trots kylan. Jag var inte alls redo att möta Felix om mindre än fyrtioåtta timmar för jag var rädd för vad han skulle säga och hur han skulle uttala sig angående vårt arbete. Jag visste inte hur han skulle bete sig runt mig och det var det som skrämde mig mest. Han var hal på något sätt och det hade han alltid varit.
Ibland undrade jag faktiskt hur Felix såg på det vi en gång hade haft. Han snackade nämligen alltid om hur fantastiskt vi hade det när vi väl var tillsammans men nu såhär i efterhand hade jag ingen aning om hur han såg på det. För mig var det en ganska fin tid ändå, vi hade det ganska mysigt tillsammans. Speciellt när vi spenderade en vecka i åre tillsammans och fick lära känna varandra. Innan det hade jag bara tyckt att han hade varit dryg men när jag väl fick lära känna killen bakom skalet så insåg jag hur snäll han var. Inte var det konstigt att jag sedan föll hårdare än trott för honom.
"Jacky, skulle du kunna komma en stund?" ropade mamma från köket när jag kom in i värmen igen. Det var vinter ute och säkert sju-åtta minusgrader utomhus vilket enligt mig var ganska kallt. Jag hade dock varit med om värre kyla när vi hade varit i fjällen under nyårshelgen för något år sedan.
"Vänta lite bara, måste knyta upp mina skor", ropade jag tillbaks och böjde mig ner på huk för att knyta upp de svarta skorna med rosa snören. Broddarna jag tidigare hade haft på mig när jag sprang, hade jag tagit av mig ute på farstun och lagt i en av korgarna precis vid dörren.
När jag hade knutit upp mina skor och hängt av mig min tunt fodrade jacka på en av krokarna i hallen så gick jag in i huset och bort mot köket där mamma stod vid spisen och lagade onsdagsmiddag till oss två. För att slippa bråk gick jag direkt mot skåpen och plockade ner två tallrikar och två glas som jag sedan dukade bordet med.
"Det var något du ville säga?" sa jag undrande och ursäktade mig sedan för att få ta fram bestick ur besticklådan. Mamma nickade och rörde om i pannan där falukorven höll på att stekas. På plattan bredvid hade hon gjort stuvade makaroner och för att vara ärlig så var det bland det bästa jag visste att äta.
"Jag har börjat fundera lite över sportlovet", började mamma och ställde fram två grytunderlägg på det lilla bordet i köket, lagom för oss två.
"Aha okej", svarade jag och trummade lite löst med mina fingrar mot bordsskivan.
"Vad skulle du säga om att åka till Åre då med mig och din bror? Han har ledigt precis samma vecka som du vilket är ganska konstigt eftersom han bor så pass mycket mer söder ut nu. Men i alla fall har jag pratat med din pappa om det här och Zack kommer hursomhelst vara här med oss i Stockholm under den veckan", fortsatte mamma och ställde ner stekpannan med korv på ena underlägget och pannan med stuvade makaroner på andra.
"Varför inte? Vi har ju en stuga där som står alldeles obebodd", svarade jag bekymmerslöst. Av någon anledning hade jag dock inget sug att åka till Åre för det kändes som att inget skulle kunna vara sig likt utan Felix. Förra året då jag hade varit där hade jag haft det jätte kul tillsammans med honom men nu helt plötsligt skulle jag vara där ensam - utan honom och med min mamma och bror istället.
"Precis vad jag tänkte men du kanske vill göra något annat när din bror kommer på besök", sa mamma.
"Vi kan väl boka in Åre lite provisoriskt och sen får vi se vad vi känner för", log jag och tog för mig av den framställda maten på bordet. "För vi kan ju egentligen åka närsomhelst om vi känner för det, för vi har ju en egen stuga som ingen hyr."
"Ja, det har du rätt i", svarade hon och började även hon ta för sig av den framdukade maten. "Och om du vill får du ju så klart ta med dig en vän om du känner för det."
"Jag tror inte jag har någon som jag verkligen känner att jag vill ta med", svarade jag med en enkel axelryckning och vände ner min blick i min mat.
-------
Glöm inte att ju fler kommentarer och gillningar, ju snabbare kommer ett kapitel
أنت تقرأ
Show me love - f.s
أدب الهواة"Felix, jag tycker om dig, det gör jag verkligen men jag kan inte låtsas älska dig när jag inte gör det. Jag är ledsen men jag kan inte", viskade jag tyst och torkade bort den ensamma tåren som hade trillat ner över hans kind.
