Hunted

15 - Prassel

Fannys perspektiv:

Jag stirrar upp i taket och sluter ögonen. Jag vill inte, vill inte leva.

Utan Adam och mamma, har livet igen mening längre.

Christer kom igår och öppnade dörren till hundgården så att jag kom ut men jag skulle absolut inte bli ostraffad för något som jag inte gjort.
Han sade att idag skulle jag inte få någon mat och vatten, vilket gör mig orolig eftersom att jag inte ätit på ett tag och hungern bara växer och växer.

Det kurrar till i magen och jag rullar runt så jag ligger på mage.

Jag undrar om Adam letar efter mig, om han saknar mig. Om han bryr sig.
För jag saknar honom, så mycket.

Plötsligt öppnas dörren och Christer stiger in med ett elakt flin på läpparna.
Jag håller andan, rädd för vad han ska göra.

" Jo, eftersom du på nått sätt förhäxade hundarna och fick dem att inte bita dig så måste du få ett straff, och som jag sade ska du inte få äta eller dricka på hela dagen. Gå ut och vattna blommorna nu, men drick inte vattnet", säger han med ihop bitna tänder.

Jag sväljer hårt och kollar med hat i blicken mot honom.

Förhäxa hundarna?

" Vadå förhäxa hundarna, det var dem som var snälla m...- ", mer hinner jag inte säga förrän en förskräcklig elstöt tränger sig igenom min hud och jag stönar till av smärtan.

" Ut, ut i den heta solen nu ", manar Christer på mig bestämt.

Jag reser mig sakta upp från den osköna sängen och släpar mig ut till trädgården. Ute är det hett och solens strålar får en varm direkt. Jag går mot vattenkannorna, som Christer sade, och fyller på dem med vatten.

Varför händer allt detta? Jag vet inte hur många gånger jag ställt mig den frågan men jag får aldrig något svar. Jag är så less på livet och jag vet att om jag behöver stanna här länge till så kommer jag hellre dö än att jobba för Christer och mata hans förbannade hundar, även om dem verkar snälla.

Det är riktigt varmt och jag känner hur svetten börjar rinna nedför mina armar.
Jag kastar en blick mot den låsta dörren som håller mig fast härinne och önskar att någon, vem som helst skulle öppna den. Men jag ser ingen.

Jag tar sikte mot en blomrabatt och börjar vattna hans röda rosor. Jag stryker min hans längs min panna.

Det är bara maj och det är redan varmt. Undra hur varmt det blir i sommar då, tanken på sommar gör mig illamående. När jag var liten så var alla barnen borta på semester och var utomlands, badade, skrattade och hade kul med sina föräldrar.

Jag var alltid hemma och var ensam. Jag satt ensam hemma i mitt sovrum och stirrade upp i taket. Det var mitt sommarlov, jag vet att personer hade det värre men just då tyckte jag synd om mig själv.

Jag flyttar vattenkannan till nästa ros rabatt och låter vattnet rinna ner på dem röda vackra blommorna.
Plötsligt hör jag en prassel och jag rycker till. Jag kollar upp mot den låsta galler dörren och hör ett prassel till. Jag andas skakigt in och tar ett försiktigt steg framåt dörren. Jag lägger ner vattenkannan och kikar ut genom springorna på dörren. Ett till prassel hörs och det låter som om det kommer från en buske. Jag sluter ögonen och hoppas att det är någon som kan hjälpa mig. Snälla...

Jag öppnar sakta ögonen och ser hur en gestalt ställer sig upp och närmar sig från busken. Solens ljus är starkt så det skymmer synen för att se vem personen är. Jag kisar och andas in djupt. Vem är det?

Personen kommer närmare nu och jag öppnar ögonen mer för att försöka se vem det är.

- Fanny, viskar personen och jag känner direkt igen rösten.

Det kan inte vara sant. Äntligen.

_______________________________

Nej men hej! Detta är typ mitt 15de kapitel!! Yey! Jag har tänkt och ändra mina titlar på mina kapitel! Asså så som denna titeln ser ut ska alla titlar se ut. ( de gör dem redan när ni ser detta kapitlet )

Svårt och förklara men I hope you like it! :)