Bortglömd under mossa

Bortglömd under mossa Del 1

Skogen. En plats, som enligt mig är en lugn, avslappnande plats. Som funkar utmärkt att tänka på. 

Jag joggade nerför trappan, ner i hallen och tog fram mina svarta joggingskor ur garderoben. Jag satte mig i trappan och snörade på mig den vänstra och sedan den högra. 

- Bella? Är det du, ropade mamma från köket.  Jag vände mig hastigt om. Jobbade inte mamma idag, eller var det den här veckan hon var ledig? Jag  suckade och himlade med ögonen och stannade upp mitt i rörelsen. Sedan fortsatte jag utan att bry mig, men när jag var klar med skorna så svarade jag i alla fall för att hon inte skulle bli orolig när hon såg, eller om hon ens skulle märka att jag inte var hemma. Så upptagen som hon hela tiden var.

- Ja. Mamma,  sa jag i normal samtalston. 

- Va? Jag hör inte, Ropade hon lite högre, innan hon kom gående med en handduk i händerna som hon torkade händerna på. Det bildades små, rosaröda fläckar på handduken.  Jag suckade högt igen. Inte kött idag igen. Det var tredje dagen i rad hon gjorde någon form av kött till mat.  Hon visste att jag var vegetarian, men hon verkade inte bry sig. Jag hade förklarat det för henne säkert en miljon gånger, men hon bara suckade och sa att kött var jätteviktigt.

- Vi ska äta om ungefär en halvtimme, sa hon kort , la handduken över axeln och gick tillbaka in i köket för att fortsätta.  Jaha? Så det är inte viktigt att veta var ens barn ska? Nähä.  Jag ställde mig upp och tog upp min hoodie från golvet, ifall det skulle bli kallt. Även om det var sensommar och jättevarmt, kunde man aldrig lita på vädret här.

 Klockan var runt 4 och det var augusti, men det var ändå inte så varmt som man önskar att det skulle vara, så det gäller att vara beredd.  Jag ropade kort att jag hade med mobilen och att jag bara skulle ut och jogga lite, fast jag igentligen skulle till skogen. Mamma gillar inte att jag är där och det är antagligen för att hon har läst så många böcker och sett för många deckare. Varje gång när jag säger att jag har läst eller sett något obehagligt som får mig att inte kunna sova, så säger hon att allt i böcker och filmer är påhittat. Men hon tror ju inte på det själv.  Snacka om bra förebild.

Jag öppnade ytterdörren och bländades nästan av solljuset som lyste rakt på mig.