Jag sprang och sprang och försökte att sudda ut allt. Jag korsade de uppgrävda högarna, men plötsligt så föll jag. Jag slogs mot marken med en duns, och låg sedan bara kvar och grät tyst i säkert 10 minuter. Min hals gjorde ont av allt hulkande och jag torkade bort tårarna med tröjan, innan jag försigtigt , för att inte ramla. Jag kollade mig omkring för att upptäcka vad det var som jag hade snubblat på. Det var enbart gräs, mossa och skele.. men vad är det där? En brun metallåda som låg halft uppgräven vid det första skelettet. Jag måste ha varit helt upptagen med att gräva, så att jag inte märkte den. Jag blev nästan genast nyfiken och tänkte inte på den tidigare synen. Jag sjönk ihop och tog upp lådan. Den var inte så tung, och locket var enkelt att få upp, för att det inte fanns något lås på det.
Jag lyfte försiktigt på locket och jag möttes av en sur lukt, och ett gult, skrynkligt papper med en svag stil på. Jag tog försiktigt, försiktigt upp lappen och kisade med ögonen. Det fanns en rubrik och några få rader, men de var helt enkelt omöjliga att läsa. Men den sista meningen var skriven i en fet stil, och då ganska lätt att läsa. " ANVÄNDS VID NÖDFALL, DÅ PATIENTEN ÄR DÖENDE OCH EJ GÅR ATT RÄDDA. EN DROPPE ORSAKAR OMEDELBAR DÖD". Jag blev chockad. Gift? Patient? Jag skulle flytta undan lådan för att kunna sträcka på benen, men då skramlade något inuti till. Jag kollade ner från brevet och tittade efter. Det låg bara mossa kvar, och en liten flaskliknande utbuckling under. Jag började försiktigt att plocka bort mossan, och såg en liten rund glasflaska visa upp sig. Den var genomskinlig och på den satt en liten etikett med en väldigt dåligt ritad dödskalle på den. Så det var gift i alla fall? Jag skakade på huvudet och funderade en kort stund på varför det skulle ligga gift i skogen.
Men kullen. Båren. Skelettet. Plötsligt föll allt på plats och jag förstod att det måste höra ihop på något sätt.
YOU ARE READING
Bortglömd under mossa
SpiritualBella har alltid dragits till skogen, utan att hon vet varför. Lugnet och friden är speciell. Hemma är det alltid fullt upp och aldrig tyst. Och när hon en dag nästan går vilse i skogen så hittar hon något som igentligen borde vara borta, men nej...