Men jag måste ju få veta? Jag kollade mig omkring efter ett stort löv eller något att hålla flaskan med. Jag såg ett ganska stort och brett eklöv, som jag tog upp och la runt flaskan, innan jag sakta bar upp den och reste mig sakta upp för att inte tappa den.
Jag vände mig mot hållet där jag nästan precis sprungit, och började att gå långsamt utan att tappa taget om den ömtåliga flaskan i mina händer. Jag undvek att gå på all lös mossa och hala pinnar. När jag slutligen var framme så började mina händer att darra och mitt hjärta att slå snabbare..
Chill down, bella, intygade jag mig själv i en ganska lugn ton. Vad kan hända? Jag visste igentligen inte varför jag nu stod här. Hade jag bara gått hem när jag skulle från början så skulle jag aldrig ha behövt stå här och vara livrädd för ingenting.
Men nu är jag här och det finns ingen återvändo. Jag tog slutligen ett djupt andetag och knuffade upp dörren som hade blåst igen. Jag blundade för en sekund innan jag tog ett steg in och var nästan glad att jag inte såg något över huvud taget. Det var nu nästan kolsvart ute och jag var tuvungen att ta upp mobilen för att se något. Jag böjde mig sakta ner för att lägga ner glasflaskan åt sidan. Jag ställde varsamt ner flaskan utan ett ljud, torkade av mig på tröjan och stoppade ner handen i fickan för att hala upp mobilen för bättre ljus. Rummet lystes upp när jag tryckte på hemknappen och jag fokuserar på mobilen hela tiden för att inte få panik och flippa ur. Inte titta upp Bella... Inte titta upp.. När jag med skakiga fingrar har låst upp mobilen, så trycker jag sakta på ficklamps-appen och ett ljusare ljus lyser upp rummet i en ganska varm nyans. Kom igen Bella. Du klarar det, muttrade jag för mig själv.
Utan att tänka så tittade jag upp och kväver ett till skrik. Jag var nära på att tappa mobilen, men räddar den i sista sekunden. Känner att hjärtat slår snabbare och snabbare när jag skakigt tittar upp och möts av den hemska synen för andra gången.
Jag ser träbåren nån meter framför mig, vid väggen med skelettet på... Jag ser hyllorna längs väggarna med flaskor på... Jag ser massa knivar och skalpeller på en metallbricka på båren...
4
YOU ARE READING
Bortglömd under mossa
SpiritualBella har alltid dragits till skogen, utan att hon vet varför. Lugnet och friden är speciell. Hemma är det alltid fullt upp och aldrig tyst. Och när hon en dag nästan går vilse i skogen så hittar hon något som igentligen borde vara borta, men nej...