Men varför? Hur? Vem sätter en dörr på en kulle? Eller är det ens en kulle? Jag drog handen sakta över det flisiga, blöta träet. Det skulle kunna vara en jordkällare, fast över marken. Det såg ganska litet ut för att vara ett rum över marken, men det kanske fanns en trappa någonstans. Jag förstod ingenting. Jag kliade mig i håret och funderade en stund. Det enda vettiga jag kom fram till var att det säkert fanns en trappa inuti. Jag hade ju ett handtag, och det verkade inte finnas något lås på, så det måste ju vara öppet.
Jag tog ett jätteförsiktigt steg fram. Nu var jag nästan 20 centimeter från dörren. Jag svalde hårt och tog ett djupt andetag. Sedan rörde jag försiktigt handtaget och ryste till av den kalla metallen. Jag tryckte sakta ner det och hörde att dörren knarrade till, innan den sakta öppnades. En märklig doft slog plötsligt emot mig, och jag ryggade tillbaka. Det luktade typ ruttet, och stearin. Men trots den lukten så var det kolsvart. Även om dörren nu stod vidöppen, så var det fortfarande svart inne. Men det var ju inte så konstigt. Dörren var bara en halvmeter bred, och det var nästan halvmörkt ute.
Just det!! Ficklampan på mobilen. Jag halade sakta upp mobilen och tryckte snabbt på hemknappen. Jag märkte nästan att skärmen nästan var släckt och då måste det betyda att jag inte har så mycket batteri kvar. Jag riktade blicken mot det högra hörnet på skärmen och suckade. Fyra procent?! Men jaja. Jag tryckte in lösenordet och tryckte sedan på ficklamps- knappen. Marken och allt runt mig lystes upp, och jag kisade för att motstå det starka ljudet. När jag efter några sekunder hade vant mig vid ljuset, så riktade jag den mot rummet framför mig. Sekunden efter sprang jag.
YOU ARE READING
Bortglömd under mossa
SpiritualBella har alltid dragits till skogen, utan att hon vet varför. Lugnet och friden är speciell. Hemma är det alltid fullt upp och aldrig tyst. Och när hon en dag nästan går vilse i skogen så hittar hon något som igentligen borde vara borta, men nej...
