Bortglömd under mossa

Bortglömd under mossa del 3

Jag vaknade med en förskräcklig huvudvärk, säkert några timmar senare. Jag öppnade sakta ögonen och satte mig sakta upp. Jag kollade mig omkring utan att för tillfället komma på var jag befann mig. Efter någon minut så förstod jag att jag förmodligen hade somnat och sedan glömt bort tiden. Jag halade sakta upp mobilen ur byxfickan för att checka tiden. Nästan halv 7. Oj... Jag har sovit ett bra tag, så det är nog tid att gå hem och äta...

Oh, mat... Jag kände att magen snabbt kurrade till med tanken av något att äta. Jag hade inte ätit sedan imorse. Jag stoppade ner mobilen i fickan igen, och tittade mig om igen. Jag befann mig i något som såg ut som en ganska stor glänta. Runt gläntan så växte det fullt av granar, och den mest upplysta platsen, var en kulle i mitten. Den var ganska stor, och såg ut som ett ganska ojämnt, halft ägg. Det växte inga växter eller något på den. Bara gräs. Jag tittade sedan ner på den hårda marken jag satt på. Det var ett litet, litet berg med mossa på, som stod lite i kanten. Jag kände solens varma strålar på mina ben, sträckte på mig och gäspade. När jag sträckte på benen så kände jag något hårt under mossan.

Säkert bara en pinne eller något, mumlade jag tyst för mig själv, men utan att veta varför så satte jag mig på knä och kröp fram. Jag satte mig på huk och började att skrapa bort mossan med händerna. Den var mjuk, så det var ganska enkelt. Efter några sekunders sökande, så kände jag några ganska tjocka, breda och släta pinnar, men jag såg dem inte så jag kunde inte intyga att det var pinnar. Men vad skulle det annars vara? Jag tog upp en ganska lång och kraftig pinne, och skakade på huvudet. Dumma mig, det var ju bara en pinne med mossa. Men... Den såg benvit ut på de pyttesmå ställena som inte var täckta i mossan. Jag började sakta att skrapa bort det tunna lagret med naglarna.

Jag stannade upp mitt i rörelsen och stirrade tomt framför mig tills allt blev suddigt. Det var ingen pinne. Det var ett lårben... Jag bara släppte det på marken. Inga djur har så stora ben, så det kan inte vara ett djur, men då måste det ju vara en människa. Men varför skulle det ligga ett lik här? Och förresten så var det ju bara ett ben jag höll i. Jag kände fler under mossan. Jag fick totalt hjärnsläpp och tänkte inte över huvud taget. Jag blundade och började att gräva i mossan med mina bara händer och brydde mig inte om att det gjorde ont. När jag förmodligen var klar så tittade jag sakta ner och började att skaka när jag insåg vad jag höll i min hand.

En skalle.