Alarmet tjuter högt och jag flyger upp ur sängen, bokstavligen. Jag måste ha glömt att sänka volymen igår kväll.
Snabbt knäpper jag av det och känner nervositeten fylla kroppen. Idag åker vi till fjällen med klassen. Hela veckan har jag lugnat mig med timmarna jag SMS:at med Smurfen. Vi har blivit otroligt tajta på den här korta tiden, men inte avslöjat namn eller adress ifall den ene eller andre av oss skulle vara en läskig stalker i femtioårsåldern. Dessutom är det ganska mysigt att skriva med en anonym person. Vi är inga djupa personer, utan bara Knuten och Smurfen.
Jag klär på mig det normala, ett par jeans och en grå jumper. Men idag har jag underställ på mig också, jag vill ju inte frysa när vi kommer fram till fjällen. Jag piffar till mig lite extra med håret. Istället för slarvig knut blir det prydlig knut. Som jag skrev till Smurfen första dagen vi SMS:ade, jag älskar knutar.
Plötsligt kommer jag ihåg att man måste ha hjälm i skidbackarna. Hjälm innebär att jag inte kan ha knut. Nej nu blir jag nästan ledsen här, tänk att jag måste bära hästsvans och flätor två veckor!
Med tunga steg går jag nerför trappan och in i köket där mamma står vid spisen. Doften av nystekta pannkakor fyller luften och jag suckar nöjt. Jag går fram till skafferiet och tar fram Ljussirap. Sirap är verkligen det bästa som finns till mammas pannkakor.
"Idag lyxar jag till det med amerikanska pannkakor", säger mamma och ler sorgset mot mig.
Jag skrattar till.
"Se inte så ledsen ut", säger jag.
"Men jag vill ju inte att min lilla flicka ska vara borta i tre hela veckor", säger mamma och jag vet bättre än att protestera mot 'min lilla flicka'-snacket.
"Men du har ju har ju Teresa kvar här", säger jag i ett försök att trösta henne.
Teresa är min psykiskt störda lillasyster på sju år. Hon är en sådan här tjej som vill köpa enhörningar i matbutikerna för att rädda sina påhittade vänner från de onda drakarna, hoppar ner i fontäner och plockar pengar, målar på väggarna och så vidare.
Mamma kallar henne gullig men jag kallar henne tragiskt psykfall. Vi har alla olika åsikter.
"Men jag vill ha båda mina prinsessor här", säger mamma.
Jag lipar lite åt henne och lassar sedan upp mina pannkakor på en tallrik och dränker dem i sirap. Åh älskade sirap.
***
"Alla är här", säger Wranberg nöjt efter att ha prickat av alla vid skolans busshållsplats. "På bussarna får ni sitta med vem ni vill."
Hela klassen blir galen och trängs om att få kliva på först. Utom jag. Jag ställer mig lugnt längst bak, till och med bakom de alltid så prydliga nördarna.
Bussdörrarna öppnas och eleverna kliver på.
Jag ser Sandra kasta en blick på mig som för att säga: Vi tar en plats åt dig!
Jag gör tummen upp och hon går in i bussen precis som alla andra. När jag äntligen får kliva in är alla platser upptagna. Längst bak sitter Sandra, Cara och Lilly på femsätet och tjafsar med två killar som tagit de andra två platserna.
"... Har paxat åt min bästis! Dra åt helvete!" hör jag Sandra fräsa. Sen kollar hon på mig med en ledsen blick. Tydligen vägrar killarna att flytta sig.
Jag ser mig omkring i bussen och självklart finns endast en plats kvar. Självklart är den bredvid min bästa vän och rumskamrat Felix Sandman. Samtidigt som jag upprepar några otrevliga svordomar i huvudet sätter jag mig ner på platsen bredvid honom.
Han stirrar ut genom fönstret. Jag antar att det är bättre att han ignorerar mig än hånar mig. Men jag känner på mig att denna fem-timmars resa kommer vara otroligt tråkig.
Bussen rullar iväg och ett tag sitter jag bara och stirrar in i sätet framför. Jag vänder blicken runt i bussen och av det jag ser håller de flesta på med sina mobiler. Jag följer deras exempel och rotar genom min handväska efter min mobil och hörlurar. Tyvärr hittar jag bara mobilen och inser att hörlurarna måste ha hamnat i min resväska, som är i bussens bagageutrymme under oss, så jag får väl klara mig utan musik.
Istället börjar jag SMS:a med Smurfen.
(JAG)
08.09: Århundrandets tråkigaste bussresa började nyss å jag glömde hörlurarna i resväskan:(
SMURFEN
08.10: Hade jag varit med dig hade du fått låna mina<3
(JAG)
08.10: Naawww det där värmer Smurfis<333 vi skulle kunna dela på dem, jag i vänstra örat och du i högra<3
SMURFEN
08.11: Värst va du va romantisk då;) Låter som om du gjort det där tonvis med ggr med en lycklig pojkvän<3
(JAG)
08.13: PHAHAHA skojar du eller? Du är det närmsta pojkvän jag någonsin kommer att komma, lol
SMURFEN
08.14: Aw känner mig hedrad<3 men hur vet du att jag inte är nån läskig stalker då? *peddosmile*
(JAG)
08.15: För att jag veeeet:)
SMURFEN
08.16: Det är gulligt när du låter så säker, Knuten<3
_________________________
Vet aldrig vad jag ska skriva här nere🌚🙈
~E
YOU ARE READING
Unexpected | f.s
Fanfiction'Ta två veckor i fjällen och en klass. Blanda med dålig WI-FI och oönskade rumskompisar och rör om mycket försiktigt. Lägg gärna till lite humör och skratt samt både svikande och stöttande vänner. Fortsätt blanda. Äh skitsamma, det blir bara än end...
