Unexpected | f.s

E l e v e n

Alyssa's POV:

"Kom bästis", säger Felix med oseriös röst.

"Chilla gubben", svarar jag och kollar upp på honom.

Han är cirka 1 meter längre än mig just nu. Men det beror ju på att jag sitter hopkurad på golvet och försöker knäppa på mig mina förbannade pjäxor denna fula onsdagsmorgon.

OJ FÖRLÅT ONSDAG JAG TÄNKTE INTE EFTER ORDENTLIGT OMG!!!!!

Nej men iallafall, onsdagen i sig är det väl inte fel på. Men jag skyller på den för att mina pjäxor är otroligt svårstängda just idag.

"Ali", gnäller Felix. "Du har stått där i typ en kvart."

"No I haven't", flinar jag. "Faktiskt bara fjorton minuter och femtionio sekunder ungefär."

"Men vad kul för dig då!" säger han högt och ler stort. "Förresten, jag kan väl gå till Stockholm och tillbaka innan du har hunnit fått på dig pjäxorna, va?"

"Haha, jättekul", säger jag sarkastiskt. "Nej men istället för att klaga kan du väl hjälpa mig?"

Felix lägger huvudet på sned och hummar lågt för sig själv.

"Hm... Få se..." säger han smådrygt. "Hmm.... Nej."

Jag skrattar och daskar skämtsamt till honom på armen.

"Men hjälp mig då", säger jag med gnällig ton på rösten och försöker se ut som en sur småunge genom att puta ut underläppen.

Skrattandes böjer han sig ner och knäpper igen pjäxorna på någon sekund.

"Oj vad svårt det var", säger han flinandes. "Men ett tips tjejen, skaffa lite muskler till nästa gång."

Jag lipar mot honom och reser mig upp.

"Ska vi gå då, skrytmåns?" frågar jag.

Felix nickar och tillsammans går vi osmidigt ut på dörrtrappen. Jag nästan faller ner varje steg eftersom mina ben är spikraka.

I sittliften upp på berget babblar vi hela tiden. Det känns så märkligt men otroligt härligt. För ungefär en vecka sedan hade jag blängt på Felix så fort jag såg honom, men efter natten jag sov utomhus började vi hänga mer. Det beror mest på att Sandra och Cara dissat mig hela tiden och Lilly drabbades av en rejäl förkylning efter den kalla natten ute.

På hela fredagen åkte jag och Felix skidor tillsammans och han känns mycket mer avslappnad än förut. Att en människa kan förändras så mycket på några dagar är rent utav ett mirakel, och att bli så bra vän med denna människa så fort är också sjukt.
Men Felix har väl inte förändras direkt, skillnaden är att han nu är sig själv och drar av den fejkade masken han burit under åren vi gått i samma klass.

En grej som stört mig otroligt mycket är att jag inte har kunnat läsa av Felix för att han har visat så många personligheter, men nu när vi har blivit bra vänner är det lättare.

"Alyssa", säger Felix när vi kommer upp. "Vilken backe vill du åka?"

"Hm", funderar jag och börjar le. "Jag vet! Chocken!"

'Chocken' är den läskigaste av alla backar. Ännu har jag bara sett den på håll och aldrig velat åka den eftersom backen in princip är ett stup rakt ner.
Egentligen vill jag inte åka den nu heller, men jag vill se hur Felix reagerar. Förhoppningsvis blir han livrädd och fegar ur, så kan jag reta honom för det efteråt.

Felix flinar och nickar.

Fan.

Det var ju nu han skulle säga nej, så att jag skulle kunna slippa åka men ändå behålla min heder!

"Säker?" säger jag och skrattar till.

"Ja såklart", svarar Felix och flinar bredare. "Men det verkar som att en viss Alyssa As-Feg inte vågar."

"Men en viss Felix TrorHanKanAllt kommer inte palla det", småsjunger jag.

"Skulle inte jag palla det?" säger han och fnyser lätt.

Jag skakar på huvudet men efter en lång diskussion står vi där, vid kanten till Chocken.

Allt som händer sedan är bara ett suddigt slödder, det går så fort. Det enda jag vet är att jag på något vis lyckas få till en helt okej slalomåkning ner för backen och tillslut är både jag och Felix nere.

Hjärtat bankar i halsgropen och jag flåsar tungt.

"Vi klarade det!" säger jag lite väl entusiastiskt när andhämtningen blivit normal igen.

Felix himlar med ögonen.

"Som om vi inte skulle."

______________________

Hejsan, jag får väl ursäkta uppehållet men jag skyller på att jag var utomlands med dålig WI-FI😂
~E