Unexpected | f.s

S e v e n

Alyssa's POV:

Torsdagsmorgon. Jag har varit här sedan i måndags och har mest varit i skidbacken med mina vänner.

"Alyssa, är du vaken?" väser Felix från sin säng.

Jag sätter mig trött upp och nickar.

"Vill du något eller?" undrar jag och gäspar stort. (Haha gäspade när jag skrev det där, lmao)

"Ja, faktiskt", säger han och ser nervös ut.

"Ja men säg då", säger jag en aning irriterat.

Felix suckar och drar handen igenom sitt ljusbruna hår. Han ser otroligt obekväm ut i situationen.

"Hur vet man om en tjej man gillar gillar en tillbaks?" frågar han och rodnar.

"Det är lätt", förklarar jag. "Tjejer är otroligt lätta att läsa av när det gäller sånt där. Det är bara det att ni killar alltid är för blinda för att märka något."

"Grejen är att jag inte kan se på henne", förklarar han. "För jag vet inte ens hur hon ser ut. Jag gillar hennes personlighet otroligt mycket."

Det slog mig som en chock. En liten del av mig brast och gjorde ont men jag antar att det är för att jag själv skulle behöva en kille, en kille som inte bryr sig om hur jag ser ut utan älskar mig för den jag är.

"Ehm... SMSar ni eller?" undrar jag.

"Ja, det gör vi", säger Felix och ler lite. "Varje dag faktiskt. Hon är så snäll, rolig och får mig att må bra även om vi aldrig träffats."

"Hm... Då är mitt bästa tips att vara ärlig", tycker jag. "För hon vet ju inte hur du ser ut och sånt så du har ingenting att förlora."

Felix ser lättad ut och blinkar mot mig.

"Tack för tipset", säger han och lägger sig tillrätta i sin säng igen. Jag följer hans exempel och dåsar till. Efter vad som känns som fem minuter senare kollar jag mobilen för att se på klockan. Eftersom varken jag eller Felix vaknat av något larm borde den vara runt halv sex tiden.
Men jag får en chock när jag ser klockan.

Tjugo över sju.

"Fan fan fan fan fan!" ropar jag och kastar mig upp ur sängen. Genast blir jag yr och får hålla i garderoben för att inte falla ihop. "Jag ställde ju in det där jävla helvetes larmet igår!"

"Vad är det Alyssa?" frågar Felix sömnigt.

"Klockan är tjugo över sju!" halvskriker jag och lägger några tysta förbannelser över Cara och Shaun för att ha stuckit iväg utan att väcka oss.

Snabbt sätter jag på mig kläderna och bryr mig inte om att Felix är i samma rum. Sen borstar jag frenetiskt håret men märker snabbt att det bara blir värre än min morgonfrilla. Håret är elektriskt så jag sätter upp det i en knut som vanligt och springer sedan mot vårt provisoriska klassrum med Felix hack i häl.

Jag slänger mig ner på stolen bredvid Sandra samtidigt som Wranberg kommer in i klassrummet. Som för att retas med mig är han på sitt allra piggaste morgonhumör vilket får mig att vilja sova. Det är konstigt, när min omgivning är pigg blir jag trött och vice versa. Jag tror det är anledningen att jag inte passar i något fotbollslag med taggade tjejer i.

"Först på schemat är det matte", säger han. "Till och börja med ska ni få lösa siffermönster som ni gjort i början av sexan."

"I sexan?" skrattar Omar Rudberg, en mörkhårig kille från min parallellklass. Han verkar vara en smågullig, flamsig kille med alldeles för mycket självförtroende. "Alltså, hur lätt får det bli?"