Känd eller Kär

X

(Ej läst igenom ännu så fel kan finnas!)

"Okej, Miss Blue, läs vad som står på lappen och se in i kameran." Jag sitter på en pall framför ett vitt skynke. Lampor är riktade åt mitt håll och människor står och ser förväntansfullt på mig. Kvinnan bakom kameran blundar med ena ögat och ser redo ut att pressa ner avtryckaren vilken sekund som helst för att stoppa klippet. Jag sneglar på lappen i min hand. Den är helt skrynklig efter att jag har knölat ihop den flera gånger redan.

"Jag kan inte", säger jag. Hon suckar och rätar på sig.

"Varför inte?" frågar hon och ser bekymrat på mig. Jag kastar upp armarna i luften.

"För att jag står inte för det ni vill att jag ska säga!" utbrister jag upprört. Chris, Sam och några andra som jag aldrig har träffat förut stönar otåligt. Jag drar ut på det här otroligt mycket, vi hade kunnat sitta och äta lunch någonstans vid det här laget om det inte vore för mig.

"Celine, det är inte meningen att du ska säga det du tycker för då kommer ingen förlåta dig. Du kommer inte ens be om ursäkt!" säger Chris och kliver fram ur skuggan. Han armar är korslagda och blicken sträng.

"Okej", muttrar jag.

"Kör igen! Tagning åtta!" säger killen som sköter ljusen och smäller ihop händerna.

Jag sneglar ner på pappret i min hand. Stödorden står där tydligt och prydligt och bara väntar på att bli uttalade.

"Jag, Celine Blue, vill idag framföra en ... ursäkt. Det som hände för en vecka sedan var helt och hållet mitt fel... vänta va? Det är ju inte ens sant!" Jag ser anklagande på de andra. Sam himlar med ögonen och sätter handen framför ögonen.

"Celine, följ med mig en snabbis snälla", säger Chris och går fram till mig. Bestämt kopplar han ett grepp om min handled och drar bort mig från filmteamet. Där vi står är det nästan helt mörkt och jag kan knappt urskilja några detaljer i hans ansikte.

"Det Samuel gör för dig är unikt, som jag redan sagt. Men det verkar inte som att du förstår hur schyst det han gör är. Visa lite respekt!" Hans arga röst får mig att rygga tillbaka en aning. "Har du ens tackat honom för detta eller är du jämt bara sur och otrevlig emot honom?"

Jag öppnar munnen för att svara men han hinner före.

"Det var en retorisk fråga som jag redan kan svaret på. Du måste tacka honom! Okej? Så, nu vill jag att du sätter dig på den där pallen och säger det som står på lappen med inlevelse och övertygelse. Om inte kan jag försäkra sig om att du får alla emot dig."

Jag sväljer och inser att mig hals är snustorr. Chris börjar gå tillbaka och jag följer honom hack i häl. På vägen sveper jag ett glas vatten innan jag ännu en gång sitter framför kameran redo att köra.

"Tagning nio!"

Jag andas djupt och försöker se avslappnad ut där jag sitter. Förmodligen är jag stel som en pinne och alla vet nog om det.

"Hej." Min röst är alldeles raspig så jag harklar mig och försöker igen. "Hej allihopa. Mitt namn är Celine Blue. Många känner nog igen mig som tjejen som gick in i Samuel Michell och sedan bråkade med honom. I tidningen såg det ut som att jag höll på att hota honom till döds." Sms:en från T börjar simma framför mina ögon och jag ryser. "Det var ett missförstånd som helt och hållet var mitt fel. Jag menade inget illa och jag kan försäkra er om att det som egentligen hände inte alls var så aggressivt som det verkade." Jag tar en liten paus och släpper lappen så att den ljudlöst faller till marken. Kvinnan bakom kameran gör sig redo för att avsluta inspelningen men jag fortsätter prata. "Om jag ska vara ärlig så ångrar jag inte det som hände. Tack vare incidenten så har jag börjat lära känna en man som är otroligt charmig och snäll. Jag vill tacka honom för allt." Jag vänder blicken mot Sam som ser en aning häpen ut där han står. "Jag hoppas att alla ni som älskar honom där ute kan förlåta mig för det jag gjorde, jag menade inget illa och vill nu bara leva mitt vanliga liv igen. Tack."