D.N.A

Kapitel 22

Under hela lördagen bankade mitt huvud. Amy mådde inte heller så bra. Om man ens nämnde vad hon hade gjort på festen så... Tja. Det slutar inte fint i alla fall. Men under hela lördagen satt jag mest och tänkte på vad jag minns av festen. Jag minns att jag var där, drack lite för mycket och sen gick jag ut på baksidan av huset av någon anledning... Sen minns jag bara Zacks mörka ögon. Resten är blankt.

Var Zack på festen? Eller är det bara min hjärna som leker med mig? Jag vet inte.

På kvällen satt jag framför den vita laptopen som jag hade lånat från Jack och jag gick igenom labbets filer. Dagen då jag var hemma hos Jack hade jag tagit med en laptop och ett USB minne med filer ifrån labbet. Jag bläddrade igenom filerna. Den ena mer konstig efter den andra. Jag kollade mig om i rummet för att vara säker på att ingen av dom andra var här, vilket dom inte var heller. Dom andra sitter i vardagsrummet just nu och kollar på film. Ja, alla förutom Amy. Hon kan börja vråla på vem som helst just nu. Hon ligger och sover av sig ruset fortfarande.

Jag klickade in på en av filerna som fångade min blick. Genast kom det upp ritningar på konstiga maskiner och manicker. Jag skummade igenom texten och insåg att labbet håller på med mycket mer än vi försökspersoner. Labbet håller på med alla olika... "exceptionella varelser" som det står. Jag fnös. Om jag hade hittat en fil om utomjordingar eller vampyrer skulle jag inte blivit förvånad.

Jag läste igenom texten lite mer och hittade texter om maskiner som kunde ta bort minnen. Fast det var inte intressant så jag fortsatte bara läsa. Sen spärrade jag upp ögonen. Jag hade hittat en fil om hur dom gjorde... oss. De flesta orden var för komplicerade för att förstå men jag förstod att vi alla fem hade skapat i maskiner men att min maskin hade exploderat när jag skapades? Varför gjorde den det? Var det något fel på mig? Jag skakade genast bort tankarna men slutade snabbt med det också då jag fick ont i huvudet.

"Elin?" hörde jag plötsligt bakom mig vilket fick mig att hoppa till och smälla igen datorlocket. Jag vände mig om i stolen och såg Cole stå där och kolla på mig med en bekymrad min. Hur länge hade han stått där?

"Det är jag det." sa jag snabbt. För snabbt. Han höjde på ena ögonbrynet och sneglade på laptopen. Men som tur är nämnde han inte datorn utan frågade istället:

"Vill du se på film med oss? Damon äter upp all choklad annars."

"Äter han upp min choklad?!" Och innan jag visste ordet av det så satt jag i soffan med Cole, Damon och Bea och kollade på en film om fem tonåringar och en marshmallow liknande robot som blir superhjältar. Filmen var rolig och jag och dom andra skrattade flera gånger. Bea gick iväg mitt i filmen för att hon tyckte vi var för högljudda när vi höll på att skratta ihjäl oss. Jag och Damon bråkade om godiset, Cole kastade popcorn på mig och jag hotade med att "råka" spilla coca cola på honom.

Det var då jag insåg hur... roligt människor egentligen har. Gud, jag önskar att vi hade lämnat labbet tidigare! Glatt kollade jag vidare på filmen med ett glas coca cola i handen. Men då hände det. Såklart måste ju något hända som förstörde den här stunden. Helt utan förvarning hade jag haft sönder glaset. Coca cola flög på golvet, på oss och på soffan. Glas föll ner på golvet vilket skapade ett klingande ljud och jag blev så chockat så att jag inte ens märkte att jag hade glassplitter i handen. Vad... hände just? Jag är inte tillräckligt stark för att krossa ett glas... Vänta lite... Stark?

Shit.

"Elin.... Du blöder." Sa Damon till mig. Damon och Cole hade hoppat ut ur soffan när glaset sprack. Jag kollade i handen och insåg att han hade rätt. Små glasbitar var i min hand och snart började blod flyta fram.

Någon minut senare satt jag och Damon vid matbordet. Han höll i en liten pincett som han hade tagit ifrån badrummet. Han höll i min hand och tog bort glassplittret ifrån min hand. Cole höll på att städa upp i vardagsrummet.

Jag grimaserade när Damon tog ut glassplittret.

"Vad hände Elin? Har du fått... Amys krafter?"

"Jag tror det..." muttrade jag. Varför måste jag ha allas krafter? Det räcker med det jag redan har. Om jag får nya krafter varannan dag... Tänk om jag råkar skada någon? Igen?

Så fort glassplittret var borta så läkte jag min hand. Såren försvann och lämnade inte ens ett ärr.

"Tack." mumlade jag. Damon ryckte bara på axlarna och kastade bort de blodiga glasbitarna. Jag reste mig upp och gick till ytterdörren.

"Vars ska du?" frågade Damon.

"Jag... behöver tänka lite." svarade jag innan jag tog på mig mina skor och försiktigt tog tag i dörrhandtaget och öppnade dörren.

Sen sprang jag bara. Jag sprang till samma ställe då jag hade kraftproblem. Skogen. Jag hade gått in i bit tills jag hittade vars jag hade gått när Coles krafter hade slagit in. Träd omringade mig och till höger om mig var det en bäck. Lukten av blommor och bär slog emot mig och ljudet av porlande vatten hördes. Jag suckade och lutade mig mot ett träd. Och för en sekund hade jag glömt min styrka och trädet knakade. Snabbt tog jag bort handen, men det var försent. Trädet knakade och tillslut föll. När trädet träffade marken skakade den nästan som om det var jordbävning. Jag stirrade på trädet i några sekunder innan en sort vrede kom över mig och innan jag hann hindra mig själv hade jag drämt näven i ett annat träd. Men i samma sekund ångrade jag mig. Fast det var redan försent. Med ett knak föll trädet med en smäll då den träffade marken.

Jag andades tungt. Okej Elin... Du kan sluta misshandla träden nu. Jag tänkte vända mig om och gå hem då jag hörde en pinne knäckas bakom mig. Jag frös på stället. Men jag vände mig långsamt om...

**************************************

Okej, hata mig inte för att jag slutade sådär xD

Filmen Cole, Damon och Elin såg på heter: Big Hero 6. Den filmen är så bra. Om du inte har sett den... Ja. Då tycker jag helt enkelt synd om dig.

Tack så mycket för alla kommentarer, röster och för 4.300 läsningar! :D Nästa kapitel kommer upp på... Söndag! :)