D.N.A

Kapitel 26

Jag föll. Det kändes som om världen gick i slowmotion. Luften slog mig i ryggen. Jag slog upp ögonen och för ett ögonblick trodde jag att det sista jag skulles se var himlens blåa färg. Men då kände jag hur någon fångade mig. Och denna någon var Zack.

"Mår du bra?" frågade han. Hans ögon var nu lika svarta som hans hår fast jag kunde se något annat i dom också. Oro. Var han orolig för mig?

"Jag mår bra." nickade jag. Då som han plötsligt kom på något så släppte han ner mig snabbt och vände sig och började gå.

"Vars ska du?"

"Vi skulle ju prata, eller hur?" Jag nickade bara innan jag joggade ikapp honom. Och i tystnad lämnade vi huset bakom oss.

Vi gick i flera minuter i tystnad. Det var en skön tystnad och det gav mig tillfälle att analysera vad som nyss hade hänt.

Jag har nyss gjort inbrott hos Jessica, förstört filmen och... mött Zack. Jag och Zack hade gått in i en park nu, trädens gröna blad fyllde luften och jag kunde se hund ägare och deras hundar, barn som lekte och par som höll händer.

"Hur kan du veta så mycket om mig?" frågade Zack plötsligt och bröt tystnaden. När jag bara kollade på honom så fortsatte han med: "Jag tvivlar på att du minns det här, men efter festen så pratade du rätt så mycket." Åh nej. Sa jag något pinsamt?

"Eh... Vad sa jag till dig då?"

"Du sa saker som du inte borde ha vetat. Så vad jag undrar är, hur vet du så mycket om mig?" frågade Zack. Jag var tyst i nån minut innan jag svarade.

"Jag har en vän som är rätt så duktig med datorer." Zack nickade.

"Då måste du veta om..." började Zack men han avbröts av Jessicas gälla röst. Jessica gick fram till mig. Varför känns det som om att Jessica alltid vet var hon ska hitta mig?

"Toppen..." suckade jag.

"Där är du Elin. Du, jag har läxor som är ogjorda. Gör dom. Jag behöver ha klar dem till imorgon." babblade hon. Sen gled hennes blick till Zack. Hon kollade honom från topp till tå innan hennes läppar formades till ett litet leende, samma leende som när hon ser något hon vill ha. Jag himlade med ögonen.

"Elin, vem är din vän?" frågade hon med blicken fäst på Zack. Jag kollade surt på henne.

"Jag tänker inte göra dina läxor. Dom kan du göra själv." sa jag och la armarna i kors. Jessicas blick vände sig mot mig. Och utan ett ord drog hon fram hennes telefon och viftade den framför mina ögon. Hennes lilla leende var fortfarande kvar, fast det leende försvann samma sekund som jag tog telefonen ur hennes hand och mosade den i min hand. Hon kollade på mig i chock när jag mosade telefonen och lät bitarna falla ner på marken.

"Oj, det var absolut inte med meningen." sa jag och log mot Jessica.

"Är du galen?! Det där var en iPhone 5s! Jag kommer ladda upp videon så fort jag kommer hem!" Jag skrattade. Vilket gjorde Jessica så förbannad så att hon blev röd i ansiktet.

"Lycka till." Jag klappade henne på axeln och gick förbi. Zack följde efter mig och jag höll mig för att börja hoppa upp i luften. Det kändes som om ett ton hade lyfts från mina axlar.

"Så... Jag ser att du har vänner." Jag log bara mot Zack innan vi fortsatte gå igenom parken.

När jag sen var på väg hem så gick jag med ett leende. Jag och Zack hade pratat om allt och ingenting. Han var så lätt att prata med, det var nästan som om det gick av sig själv. Fast så fort jag nämnde henne, tjejen på videon om Zack som ser exakt ut som mig så tystnar han snabbt. Men det är nog inte så konstigt.

Jag tänkte precis öppna ytterdörren till lägenheten när jag hörde någonting gå sönder inuti lägenheten. Snabbt öppnade jag dörren för att se vad som hände där inne. Fast jag var inte beredd på vad jag skulle se...

********************************

Hej hörni! Jag tänkte förvarna er om att det inte är många kapitel kvar. Jag vet inte exakt hur många det är kvar, men det är inte många. Fast efter att jag har slutat D.N.A. så funderar jag på att lägga ut en ny bok ^^ Men vi får se :)

Vi ses på söndag! :D