Sorry| Enestad

2.9

Ännu en gång står jag vid mitt skåp men denna gång ska jag ta ut min väska och jacka och gå hem. Jag tar ur min väska och börjar packa ner mina pengar, datorn, läxor mm. När jag börjar ta på mig jackan så läggs en hand på min axel och jag vänder mig om. Jag möter Simons gröna ögon och ler. "Hej" säger jag. "Hej" säger han och kramar om mig. "Var det någonting eller är det bara det vanliga" frågar jag och Simon kollar ner i marken. När han kollar upp rinner hans tårar ner för kinderna och jag kollar oroligt på honom. "Älskling vad är det?" Frågar jag och lägger mina händer mjukt på hans kinder. "Jag ska flytta" säger han svagt och jag spärrar upp ögonen. "Va?" Säger jag chockat. "Pappa fick ett bättre jobb i Ystad och vi ska flytta pågrund av det" jag skakar på huvudet. "Du skämtar" viskar jag och Simon skakar denna gång på huvudet. "Jag vill inte flytta, jag älskar dig Amanda" viskar han. Jag lägger händerna för ansiktet och glider ner till golvet. Simon sätter sig bredvid mig och han drar in mig i hans famn. Jag lägger huvudet på hans bröst och där brister dig igen. Mina tårar rinner snabbt ner för kinderna och det kommer alltid nya. Det passerar säkert en massa person som undrar vad vi håller på med, säkert även Oscar. Men jag bryr mig inte för 50 öre. Det ända jag kan tänka på är att Simon ska flytta ifrån mig. Fan.