Sorry| Enestad

4.1

Vi möttes vid bussen dagen efter. Vi satte oss bredvid varandra, exakt så vi brukade sitta gör vi nu. Han ytterst mot gången och jag längst in mot fönstret. Som vanligt lutar jag mitt huvud mot fönstret och kollar ut på landskapet som svischar förbi. Men hans arm drar mig uppåt så att jag slutligen hamnar på hans axel. Sedan tar han min hand och flätar ihop. Jag blundar, tänker tillbaka på de gamla tiderna då det var såhär. Innan mina kompisar sa vad jag gjort mot honom. Hans röst avbryter mitt tänkande och jag öppnar ögonen. "Är du trött?" Frågar han och jag skakar på huvudet. "Jag tänker bara tillbaka på allt vi gjort. Vi satt ju såhär varje dag till skolan och hem från skolan, när vi skulle åka till stan. Överallt och allt var så himla bra då. Innan mina "kompisar" berättade allt" svarar jag honom och han nickar. "Jag förlåter dig för det" säger han och jag kollar upp på honom. "Menar du?" Frågar jag blygt och han nickar. "Jag kan ju inte vara arg hela livet på tjejen jag Älsk-" hinner han säga innan jag tryckt mina läppar mot hans. Lugnt masserar de varandra och jag njuter av varenda liten sekund. "Ar" lägger han till när vi dragit ifrån. "Jag älskar dig också, men jag tycker vi ska vänta lite till. Jag menar jag har precis gjort slut med Simon och jag vill komma över honom först" säger jag tyst och kollar ner i sätet. "Det är okej" svarar Oscar och jag ler. Bussen stannar och både jag och Oscar går av. Ett ord: perfekt.