Sorry| Enestad

5.7

Jag och Oscar sitter bredvid varandra på tåget påväg in till T-centralen. Som vanligt sitter jag längst in med huvudet lutat på Oscars axel. Han har sin arm runt mina axlar för att jag ska komma närmre som han sa, men hur ska jag kunna komma mycket närmre när jag redan är nära? När den feminina rösten ropar up T-centralen ställer vi oss upp och går närmre utgångarna. Tåget saktar långsamt in på perrongen och jag tar tag i en av stängerna för att inte ramla, detsamma gör Oscar. Dörrarna öppnas och vi kliver ut. Oscar tar bort sin arm från mina axlar och flätar istället ihop våra fingrar. Vi går runt lite i centrum innan vi bestämmer oss för att stanna på Jensens Bøfhus. Vi sätter oss vid ett bord och beställer dricka och mat som vi snabbt får ut och hugger in i. "Du Amanda jag har velat ge dig den här länge" säger Oscar efter några minuters tystnad. Han lägger fram en liten blå ask på bordet som jag exalterat öppnar. I där ligger en ring med ett infinity märke på. Jag kollar med stora ögon på den vackra ringen och sedan upp på Oscar. "Jag älskar dig" säger jag. Han plockar upp ringen och sätter på den på mitt ringfinger. Jag kollar på den och ler brett. "Ifall att jag någonsin skulle lämna jorden eller behöva flytta. Så vet du att jag alltid kommer finnas med dig" Han gör mig så oerhört lycklig.