4.9

785 29 0
                                    

Jag slänger mig i Simons trygga armar och virar benen runt hans midja. Han kramar åt mig hårt och jag trycker mitt huvud ner i hans halsgrop. Jag drar in hans underbara doft och ler, samtidigt som mina glädjetårar rinner ner. Simon skrattar lätt. Han släpper ner mig och kollar mig djupt in i ögonen. "Jag har saknat dig så jävla mycket Amanda" säger han och jag ler. "Jag har saknat dig också" svarar jag. Han böjer sig lätt ner men jag backar undan. "Jag och Oscar har något så jag kan inte" säger jag och han nickar. "Eyy Simon vem är tjejen!" Hörs en röst med grov skånska. Simon vänder sig om. "Linus!" Ropar han och går fram till honom. Jag backar bak ytterligare ett steg och kollar på de två killarna. Vem är han och varför känner jag igen honom?

Sorry| EnestadWhere stories live. Discover now