Hungerspelen ~Vänner föralltid~

21. Slaget vid ymnighetshornet

- DU KAN INTE FLY NU!
Jag vaknar vid ett träd några meter från ymnighetshornet av hur någon skriker. Jag slår upp ögonen och ser en brunhårig flicka springa. Hon stannar och kollar mig och sätter ett finger för sin mun. Jag nickar och hon springer vidare till ymnighetshornet. Hon släpper ner en väska där och klättrar upp på taket av hornet. Jag hör fotsteg i snön och blir skräckslagen. Jag reser mig upp. En rödhårig och ganska kraftig flicka kommer mot trädet jag står vid. Jag cirkulerar runt trädet tills hon är borta. Hon springer med full fart vidare till den andra flickan. Hon ser väskan och slänger in den i ymnighetshornet. Hon kollar upp på taket där flickan står. Den brunhåriga flickan kollar ner på henne, hon ler inte, skakar inte, gråter inte. Hon bara stirrar.
- Försöker du manipulera mig?!
Skriker den andra flickan och kollar upp på taket. Hon tar fram en kniv som träffar flickan på taket. Hon ramlar ner i snön.
- FAN DIG!
Skriker tjejen som ramlade ner. Hon traskar mot den rödhåriga tjejen och drar ut kniven ur armen och ser fortfarande allvarlig ut.
- Jag avskyr dig, Molly.
Säger den brunhåriga flickan till den rödhåriga som tydligen heter Molly.
- Och jag dig, Luna.
Säger Molly till den andra flickan som heter Luna. Molly ger henne en hård smäll på munnen och Luna ramlar på marken och spottar ut några tänder. Hon ger henne ett slag på ögat.
- Nu jävlar.
Säger Molly. Hon slänger alla sina vapen i ymnighetshornet och drar upp Luna i luggen.
- STÄLL DIG PÅ EN AV STARTPLATTORNA!
Skriker hon utan att Luna reagerar. Molly puttar henne mot en av plattorna och Luna grimaserar och ställer sig sedan på den. Molly ställer sig på en mittemot och börjar ropa.
- 10 9 8 7 6 5 4
Minnena av spelens start tänker jag på. Hur jag stod på plattan.
- 2 1 0!!!
Skriker Molly och båda hoppar av från plattorna och springer in i ymnighetshornet. Luna kommer ut och håller kniven som Molly hade förut i handen. Molly kommer ut med en yxa i handen. Jag vet redan vem som kommer vinna... Dem börjar fightas och Molly hugger Luna med yxan flera gånger. För första gången ser Luna rädd ut. Hon gråter och skriker stopp, med all sin kraft får hon upp sig själv på ymnighetshornet och springer mot kanten där hon halkar på snö. Hon faller ner i marken och hennes nacke bryts. Ett kanonskott hörs. Jag skakar. Molly skrattar och går till Lunas döda kropp och kollar på den. Jag smyger upp från mitt gömställe men råkar då trampa på något. En gren. Som knäcks. Molly vänder sitt huvud på mig och stirrar på mig med sitt blodiga och ärriga ansikte. Hon ler och hukar sig ner vid Luna och tar kniven hon har i handen. Hon reser sig igen och går mot mig medan jag backar från henne.