Hungerspelen ~Vänner föralltid~

7. Blodbadet

Innan jag börjar skriva vidare på del 7 vill jag tacka för 119 läsare! 🙊 När jag börja skriva här på Wattpad så trodde jag att jag aldrig skulle få några följare eller läsare, men nu har jag det! Tack! 😉

Alla springer i full fart av sina plattor, hälften springer mot ymnighetshornet och dem andra iväg i islandskapen. Jag är den enda som står kvar på min platta. Jag skakar och kollar på ymnighetshornet. Jag springer snabbt mot ymnighetshornet medan ljudet av två kanonskott hörs i mina öron. Jag ser en orange väska som ligger på marken inuti ymnighetshornet. Jag springer snabbt mot det då jag hör skrik och sen ett kanonskott. Jag tar ett hårt grepp om väskan men märker att någon annan också håller i den. Det är flickan från distrikt 6. Hon drar väskan mot sig och försöker få mig att släppa den och jag försöker få henne att släppa den. Jag kollar bak och ser en blodig kniv flyga mot mig. Jag duckar snabbt och ser hur kniven sätter sig i flickan från distrikts 6 hals. Hon faller ihop och jag hör ett kanonskott. Hon är död. Jag tar väskan börjar snabbt springa från ymnighetshornet men snubblar på något och ramlar omkull. Bredvid den döda pojken från distrikt 7. Jag skriker och reser mig upp och springer vidare. Ett till kanonskott hörs. Det silvriga ymnighetshornet är nu blodrött. Jag springer och springer och halkar sen på den hala isen, jag ramlar ner för en stor kulle och blir liggandes i snön. Jag spottar ut snön jag fick i munnen och den kalla snön jag fick i ansiktet. Jag reser mig upp och hör ett nytt kanonskott. Jag räknar. 6 döda... Jag öppnar väskan och hittar ett rep, en flaska med vatten som frusit till is, en liten kniv, ett fiskespö och en liten bit bandage. Mörkret börjar falla och jag inser att jag måste hitta en sovplats. Jag hittar ett träd jag försöker klättra upp för men jag ramlar ner pågrund av isen på trädet gång efter gång.  Tillslut lyckas jag ta mig upp och har ont på baken och ryggen. Jag knyter fast mig på en gren med repet som låg i väskan.

Jag vaknar av en högljudd musik som spelas. Huvudstadens national sång spelas. En text kommer fram på den stjärnbeströdda natthimlen, det står: Dem fallna deltagarna. Flickan från 6an visas, pojken från 7an, flickan från 9an, och tre flera ansikten. Musiken tystnar och nu är det enda jag hör mitt hjärta som slår snabbt...