Hungerspelen ~Vänner föralltid~

25. Sjukhuset

Jag vaknar upp med en luftmask i ansiktet. Jag tar djupa andetag och drar av masken. En stark lampa är riktad mot mina ögon. Jag kisar med ögonen och blundar sedan en stund. Jag vänder på huvudet och ser en rund man bredvid mig. Han sitter på en stol och äter tårta. Först känner jag inte igen honom men sedan ser jag att det är Markus. Han kollar på mig.
- Godmorgon.
Säger han. Jag nickar som svar för att det gör ont att lyfta på huvudet och för att min hals är helt svullen sen jag blev strypt.
- Du... Grattis till vinsten!
Säger han och fortsätter att äta.
- Det borde varit William...
Får jag fram med en viskning. Halsen svider bara mer när jag pratar. Tårar samlas i ögonen men jag blinkar bort dem. Jag känner försiktigt på min ena arm. Armbandet är borta. Armbandet från Lily... Jag känner på halsen och märker att även halsbandet från Emma är borta. Jag grips av panik och reser mig upp trots smärtan från kroppen som skriker och försöker få ner mig.
- Dem är här.
Markus pekar på ett bord bredvid mig som jag inte märkt. Där ligger smyckena och jag pustar ut.
- Vi var tvungna att ta bort dem under operationen.
Operation?! Jag sträcker mig efter smyckena men Markus slår bort min hand.
- Du får dem sen, nu måste du vila.
Säger han och trycker ner mig i sängen igen. Jag börjar snyfta. Strax därefter kommer tårarna. Jag har förlorat min pojken jag var kär i. Jag har förlorat en vän. Jag har dödat tre helt oskyldiga människor. Skammen drar in över mig och jag gråter och halvskriker trots att det blir som små viskningar. Jag känner på min hals och märker att jag har en stödkrage där.
- Lugn... Lugn...
Viskar Markus.
- Vill du sova?
Jag nickar. Jag vill glömma allt för en stund. Han tar fram en spruta och sticker in den i min arm. Ett litet stick känns. Men den är ingenting från all smärta jag upplevt... Mina ögonlock blir tunga och jag slutar gråta. Jag försöker slappna av i hela kroppen. Alla ljud blir svaga och sen blir allt svart och jag sover.