Harry hade aldrig förstått sig på sina drömmar. Vissa var enkla, medan andra var helt obegripliga. Denna natt hade han drömt om den gång då han och Hermione besökt Godrics Hollow en gång för länge sedan. Det hade slutat med att de varit tvungna att fly i panik då Voldemort varit nära att få tag i dem. I drömmen dök det plötsligt upp en man som han aldrig sett förut. Mannen var svår att urskilja och han framträdde inte heller tydligt utan höll sig i bakgrunden, men Harry riktigt kände hur mycket hat han spred omkring sig. Drömmen förändrades. De befann sig inte längre i Godrics Hollow utan i ett stort rum som Harry svagt kände igen. Det tog en stund innan han kunde lokalisera sig, men så insåg han att de var i källaren på Hogwarts. Den kryptiske mannen stod framför dem och det enda man kunde se var hans ögon, alldeles svarta och fyllda med hat.
"Harry Potter..."viskade mannen, knappt hörbart. Han lyfte ena armen, men sänkte den sedan.
I ögonvrån såg Harry att Hermione drog sin trollstav. Hans hand smög sig till fickan, men trollstaven var inte där. Han såg upp mot mannen som med ett kallt leende höll upp bitarna av Harrys sönderbrutna trollstav.
Han vaknade alldeles kallsvettig. Det var inte mannen som skrämde honom utan själva tanken på att det han drömde oftast hade någon slags koppling till verkligheten. Och just nu passade det inte att något olycksbådande skulle inträffa. Harry vände på huvudet och kastade en blick mot klockan på väggen. Tretton minuter över sex, den 1 september. Ingen mening med att somna om, han skulle ändå upp snart. Just idag var det inte heller en vanlig dag, utan dagen då terminen på Hogwarts började. Han visste att barnen skulle vara väldigt förväntansfulla och att Ginny skulle ha alldeles för mycket att oroa sig över, så han bestämde sig för att stiga upp och laga frukost åt familjen. Eller åtminstone försöka. Just matlagning var inte hans starkaste sida, men som Hermione alltid sa: "övning ger färdighet". Han steg upp och klädde sig, skjorta, kostymbyxor och en lång mantel då han senare skulle till Trolldomsministeriet för att jobba. Sedan skyndade han sig ner för trappan och in i köket för att börja med frukosten.
Tio minuter senare och allting var kaos. Korvarna var alldeles vidbrända och äggen flög runt i rummet och hotade med att landa i håret på en om man inte höll sig ur vägen. Febrilt försökte Harry fånga in äggen med sin trollstav samtidigt som han öppnade alla fönster för att få bort den brända lukten.
" Harry, vad håller du på med? Nej, låt mig göra det." Ginny kom ner för trappan. Hon samlade skickligt ihop äggen och med ett enda slag med trollstaven åkte både korvarna och äggen ner i soptunnan.
" Försöker du tända eld på huset, eller? Gå och väck barnen istället", sade hon. Harry kunde inte riktigt tolka hennes humör, men han försvann snabbt bort från köket samtidigt som han lovade att aldrig mer försöka laga frukost igen.
Albus, James och Lily sov fortfarande, trots all uppståndelse. Harry ruskade lätt liv i dem och de blev genast klarvakna. Snabbt klädde de sig och följde efter Harry ner i köket där Ginny hade lagat en, till skillnad från Harry, ätbar och bastant frukost.
" Pappa, pappa. Kan du berätta om när du åkte till Hogwarts för första gången?" frågade Lily samtidigt som hon ihärdigt tuggade på sitt rostade bröd.
Harry dolde sitt leende och började berätta. Varje år berättade han denna historien, och han förundrades verkligen över att barnen tyckte hans historier var så pass spännande att han kunde berätta dem om och om igen utan att någon tröttnade.
" När vi kom fram med tåget väntade Hagrid på oss", sade Harry. " Vi fick åka i båtar över sjön till slottet. Det var alldeles mörkt ute och det enda som lyste var lamporna vi hade längst fram i båtarna. Jag tror att du kommer tycka om det, Lily. Ät nu."
YOU ARE READING
Harry Potter och Återkomsten
Fanfiction(En fanfiction om Harry Potter) Efter 20 lugna år hotas trollkarlsvärlden återigen av en ond trollkarl, denna gång Voldemorts okände broder Brakdern som vill hämnas Voldemorts död på Harry Potter. Därför kidnappar han Harrys son Albus, och vill i ut...