Harry Potter och Återkomsten

Kapitel 8 ~ Hälsningen

Det var en lättnad att få komma ut i den friska luften igen. Harry packade ner guldet i sin ryggsäck och styrde sedan sina steg mot närmaste pub. De skulle inte stanna onödigt länge, bara för att lägga upp en enkel plan. Hermione beställde tre stycken stora glas med honungsöl åt dem. Även om puben var näst intill tom på besökare satte de sig längst in i rummet och kastade en Muffliato-besvärjelse över de som satt närmast, så att deras samtal skulle förbli ohörbart.

"Vi borde börja med att besöka Godric's Hollow", sade Harry.

Hermione smuttade lite på sin honungsöl och kastade en förstulen blick på honom.

"Tror du att han är där?"frågade hon.

"Jag vet inte, men det var där mannen befann sig i min dröm", svarade Harry. "Vi kanske hittar något viktigt som vi har användning för."

"Det låter som en bra idé", sade Ron. "Vi sticker med en gång."

De drack upp sin honungsöl under tystnad. Harry märkte att bartendern slängde en blick på dem var och varannan minut, och när de lämnade puben följde han dem med blicken tills de var utom synhåll. Harry bestämde sig för att inte tänka mer på det, bartendern var antagligen bara nyfiken. De transfererade sig bort från Diagongränden och råkade skrämma slag på en gammal häxa som ramlade omkull på gatan i ren förskräckelse.

Det var i Godric's Hollow Harrys föräldrars blivit mördade av Voldemort. Han hade knappt något minne av själva byn då han bara varit här är ett par enstaka gånger för att besöka sina föräldrars hus eller deras grav. De landade strax utanför kyrkogården med en ljudlig smäll. När Harry insåg vart de befann sig stannade han upp mitt i en rörelse och sökte med blicken över den öde gravplatsen. Han skulle inte lämna byn förrän han besökt sina föräldrars grav. Ron och Hermione sade inget till honom, men han kunde höra hur de viskade till varandra bakom ryggen på honom. Långsamt sköt han upp den gnisslande järngrinden och tog ett steg in. Hundra meter bort stod en enkel stenkyrka och runtom kyrkogården löpte en låg häck. Bredvid kyrkan blommande ett par magnoliaträd och fick det nästan att se hemtrevligt ut. Harry andades djupt in och styrde stegen mot häcken. Ron och Hermione följde tyst efter, och Ron drog ljudligt efter andan när han för första gången fick se Lily och James Potters grav. Hermione knuffade till honom och väste "Ron!", men Harry bara log. Han knäböjde vid graven och strök med handen över gravstenen.

"Jag tror att dina föräldrar hade varit mycket stolta över dig", sade Hermione lättsamt.

"Det vore inte första gången", svarade Harry. "Jag hade aldrig kunnat göra något av det här utan dem." Han reste sig igen. De stod tysta ett par minuter och betraktade graven. Solen lyste alldeles klart och det fläktade varmt. Ett par småfåglar kvittrade i ett av magnoliaträden. Allting var så idylliskt, Harry kunde inte förstå att han egentligen befann sig i kanske dödlig fara och att uppdraget han hade framför sig var mycket oroväckande och fullt med brister. Den lugna stunden stördes plötsligt av Ron som tydligt framförde att han var tvungen att gå på toa, och som sedan försvann bakom kyrkan för att uträtta sitt ärende.

"Åh, Ron", sade Hermione med ett skratt. Hon lade en hand på Harrys axel. "Hur känns det?"

"Bra... tror jag", svarade Harry lite tveksamt. "Hör på nu, jag vill inte utsätta er för någon fara. Ingen av oss vet vad som kommer hända, och jag tror inte direkt att det blir så enkelt... ni behöver verkligen inte följa med mig."

"Harry, var inte dum!" sade Hermione harmset. "Vi hade ingen aning om hur det skulle gå för oss när vi jagade horrokruxer, och se hur bra det gick! Ja... bortsett från den lilla konflikten med Ron, men det kommer absolut inte hända igen. Vi känner oss inte tvungna att följa med dig bara för att vi är dina bästa vänner, vi vill göra det här. Förstår du? Försök inte övertala oss om att du ska göra det här själv, för det kommer du inte klara på långa vägar."