Harry Potter och Återkomsten

Kapitel 5 ~ Albus försvinnande

Det är en sen oktoberkväll och Hogwarts årliga Halloweenmiddag har just avslutats. Albus och en av hans bästa vänner Nathan Davies sitter nere vid sjön och blickar ut över den spegelblanka ytan. De sitter gömda bakom ett stort stenblock, i hopp om att inte bli påkomna av en lärare, då de egentligen ska ligga i sina sängar och sova. Nathan plockar upp en platt sten från marken och vänder på den fram och tillbaka.

"Kolla här", säger han och kastar upp stenen i luften samtidigt som han mumlar fram en trollformel och snärtar till med sin trollstav. Stenen exploderar med en liten smäll och små bitar regnar ner över dem. Albus tittar hänfört på Nathan.

"Wow", säger han. "Jag vill också prova."

Han plockar upp en rund liten sten och väger den i handen. De lärde sig formeln för ett par dagar, men det var bara ett fåtal som fick den att fungera. Han var olyckligtvis inte en av dem, men han hoppas att det ska fungera nu. Det känns som att tiden näst intill stannar när han kastar upp stenen i luften och uttalar formlen tyst för sig själv. Precis när stenen spricker känner han hur marken skakar och ett hundratal meter bort lyser ett stort ljussken upp. I ren förfäran tappar Albus sin stav och tittar skräckslaget på Nathan, som ser minst lika rädd ut.

"V-var det där... JAG?!" utbrister Albus?

Nathan skakar på huvudet och hans skräckslagna ansiktsuttryck byts ut mot en nyfiken uppsyn.

"Kom så kollar vi var det var" säger han med ett leende.

Albus nickar och plockar upp sin stav. De kastar en snabb blick mot slottet innan de småspringer bort mot det underliga ljusskenet.

När de kommer fram tvärstannar båda två och ser sig förundrat omkring. Marken runtom dem brinner lätt och det har bildats som en krater i sanden. I mitten av kratern ligger en hög med svart tyg. Albus skakar av sig den oroliga känslan och tar ett par långsamma kliv mot klädhögen. Plötsligt skjuter en hand fram ur högen och långsamt växer högen tills de båda pojkarna förstår att det är någon som står framför dem.

"Albus... D-det är en dementor", mumlar Nathan. "Kom, vi sticker."

Men Albus skakar på huvudet. Det är ingen dementor som står framför dem. Nyfikenheten tar över hand och han tar ytterligare ett steg mot figuren. En overkligt blek arm blir synlig under den svarta klädnaden. Figuren lyfter armen mot Albus och han känner genast hur strupen snörps ihop och han kan inte andas. Sekunden senare sitter han fast i ett järngrepp och han försöker desperat komma loss, men utan framgång. Nathan står som paralyserad och bara ser på, alldeles för rädd för att göra något. Figuren låtsas inte alls om honom, utan lyfter istället upp Albus i sin famn. Han är starkare än vad han ser ut, och det känns som att all energi sugs ut ur Albus. Det börjar svartna för hans ögon, han vet inte hur länge till han kan hålla sig vaken. Det tar inte lång tid innan han är helt medvetslös. Den underliga figuren skrattar lågt och försvinner sedan i ett rökmoln.