Jäkla kär-lek! O.m

1.9

Jag kommer från och med nu skriva Enestad till Oscar. Och till Ogge skriver jag Oscar, viktigt meddelande i slutet så LÄS!!
Minna's perspektiv:
Jag sitter på den vanliga tråkiga bussen, Påväg till skolan. Hörlurarna är i pluggade i mina öron med Peg Parneviks låt ain't no saint. Det är fredag idag, vilket är bra då slipper jag se Oscar  och Isabella hångla upp varandra. Platsen där jag ska av syns på någon slags tavla med stationer och jag trycker på stopp knappen. Bussen stannar och jag skyndar mig ut ur bussen. Den tråkiga skolan syns till och jag suckar högt. Jag styr stegen mot den stora porten och öppnar dom fula trädörrarna. Jag går snabbt och lämnar min ryggsäck och plockar ut SO sakerna. Jag ser Maja, Oscar2x och Felix vid Felix skåp.
Maja ser mig och släpper genast Enestad's hand och kommer mot mig.
-Hej! Säger hon och omfamnar mig.
-Hej! Svarar jag och kramar tillbaka.
-Så ska du med på fest ikväll? Frågar hon
-Yaz. Svarar jag och skrattar, men det är inget äkta skratt, det har det aldrig varit sen jag sårade Oscar och även mig själv.

Klockan ringer in till lektion och vi går mot våran lektion. Vi sätter oss på dom vanliga platserna och läraren kliver snart in genom dörren.
-Så då ska ni redovisa erat grupparbete inför klassen, Minna och Simon ni kan väl börja. Säger Karin våran lärare.
Jag suckar och tar med mig allt jag behöver fram till katedern, Simon är inte långt efter. Han tittar på mig med ett flin på läpparna, men jag ignorerar honom bara.
-Så vi ska redovisa om Adam och Eva. Säger jag och snackar en stund innan det är Simons tur. Jag blickar ut över klassrummet alla sitter på sina vanliga platser förutom Isabella. Hon sitter i Oscars knä och leker med hans fingrar, jag önskar att det var jag som satt i hans knä och lekte med hans fingrar. Enestad ser ut att vara besvärad av att hon sitter där, jag biter mig i läppen för att inte brista ut skratt då hans min är äcklad av henne. Jag möter Oscars blick men tittar ner på mina fötter.

Redovisningen gick bra och det är dags för lunch. Jag, Maja och Enestad går in till matsalen och ställer oss i kön. Jag tar lite mat och går sedan och sätter mig vid ett tomt bord. Maja och Enestad sätter sig vid bordet och vi börjar snacka om festen ikväll. Jag lyssnar inte så mycket utan petar runt med gaffeln i maten. Jag vänder snabbt upp blicken och ser Oscar bli dragen längre bort i matsalen av Isabella. Jag suckar och möter hans blick, men vänder snabbt bort den. Jag klarar inte av att titta honom i ögonen, inte efter vilken idiot jag har vart, men ändå vill jag bara ta tillbaka honom. Men han har Isabella och skulle aldrig gå till baka till mig, idioten som krossade hans hjärta, och sitt eget. Men det vet han inte om.
-Minna är du klar? Frågar Enestad
-Ehm aa. Svarar jag och vi går bort från bordet.
Vi lämnar tallrikarna och går sedan mot våra skåp. Vi har idrott ,eller dans som vi har för d mesta på idrottslektionerna, som sista lektion. Jag tar med mig lite läxor,väskan och min jacka innan jag ställer mig med ryggen lutad mot skåpet för att vänta på Enestad och Maja.

Deras förhållande är så sjukt gulligt, dom är liksom gjorda för varandra. Jag önskar att jag och Oscar hade ett bra förhållande, men vi är knappast vänner längre. Om man ändå kunde spola tillbaka tiden skulle jag gjort det för länge sedan. Om jag ändå inte varit en sån idiot, fast enligt mig så händer ju allt av en anledning. Jag förtjänar inte ens något så vackert som kärlek, speciellt inte med Oscar, men han förtjänar någon mycket bättre än Isabella.

Jag suckar och ser hur Enestad och Maja går hand i hand genom korridoren. Jag ler för mig själv och är glad för Majas skull. Vi går vidare till idrotts hallen och lektionen börjar snart.

Alla i min klass, väldigt dåliga klass, sitter på bänkarna och lyssnar på Pontus instruktioner. Han förklarar att vi ska dansa par dans. Usch, hatar verkligen det. Man fick välja själv vem man skulle vara med, men man bar tvungen att varar tjej och kille. Jag reser mig sakta upp och en hand sätts runt min handled. Jag blickar upp mot killen som står framför mig. Han vänder huvudet mot mig, med ett äckligt flin på läpparna. Simon, usch. Men eftersom att ingen annan är ledig får jag försöka stå ut.
-Jag sätter igång musiken så kan ni börja, jag ska bara fixa lite saker. Ropar Pontus och musiken sätts igång.