Jäkla kär-lek! O.m

1.5

Ogge's perspektiv:
Det var idag Hannah skulle flytta, hennes pappa hade gått med på att hon fick åka tåg dit istället så hon kunde säga hejdå ordentligt enligt henne. Det är ungefär 2 veckor sen jag gjorde slut med Minna. Jag älskar henne fortfarande, men det känns fel att vara tillsammans med någon som varit otrogen. Under dom 2 veckorna har jag mest suttit hemma. Jag har ingen lust att vara med någon just nu, det är klart jag gått till studion och sånt. Det är det ända som fått mig på andra tankar. Hannah's tåg går om en timme och vi skulle mötas där en halvtimme innan. Det jag tänker på mest just nu är att Minna också ska dit. Hon har redan kommit över mig, hon och Alex blev tillsammans för någon dag sedan. Jag visste att hon aldrig älskade mig så mycket som jag älskade henne.
Jag kliver ut ur mitt hus, låser och hoppar på moppen. Jag åker ett tag innan jag slutligen kommer fram, jag drar av mig hjälmen och går till Oscar som konstigt nog är den ända som är här.
-Tja bror! Säger jag och vi möts i en så kallad "Brohug".
-Tja! Säger han
-Jag fick ett sms från Felix att han och Omar är Påväg nu. Säger han
Några minuter kommer Maja och Minna gåendes mot oss. Jag sväljer och känner hur nervositeten stiger, vad ska vi säga till varandra. I sista sekund kommer Felix med Omar bakom sig på sin moppe. Gud tack Felix du rädda mig verkligen där.
-Tja. Ropar han och hela perrongen tittar på honom.
-Tja. Säger vi i kör.
-Vart är Hannah och Sonja? Frågar Maja
-Vet inte dom ska väl typ komma snart. Svarar Omar.
Vi nickar som svar och ser snart hur Hannah och Sonja hoppar upp på Felix och Omar's ryggar.
Vi skrattar åt dom och dom båda hoppar av deras ryggar.
-Jag kommer verkligen sakna att göra sådär. Säger Hannah och hennes ögon börjar redan bli blanka.
-Åh jag kommer sakna dig så mycket! Utbrister Maja och springer fram och kramar om henne hårt.
Man hör små snyftningar från dom båda. Minna och Sonja springer också fram och omfamnar dom båda.
-Ni är verkligen bäst i hela världen. Säger Hannah när dom släppt på kramen.
-Jag vill också ha en kram. Säger Felix och putar med underläppen.
Hannah skrattar smått och går till Felix där hon omfamnar honom. Dom har varit bästa vänner ganska länge men har inte varit så mycket sen dom började gymnasiet för att det blev för mycket. Men det hände att dom var ibland.
-Jag kommer sakna dig kortis. Säger han
-Jag kommer sakna dig också långben. Säger hon och skrattar kort.
Hon tittar på mig och omfamnar mig också i en kram.
-Hoppas du och Minna blir tillsammans snart igen. Viskar hon.
Jag skrattar kort och nickar som svar.
Hon omfamnar Oscar och går sedan vidare till Omar. Dom krya,ar varandra länge och tårarna rinner även ner från Omar's kinder. Han kysser henne på pannan och stryker henne över ryggen.
-Vi ses snart igen älskling. Säger han och torkar bort några tårar som rinner längs hennes kinder  med hjälp av tummarna. Hon nickar och ler mot honom.
-Jag älskar dig! Säger hon.
-Jag älskar dig också! Svarar han och kysser henne.

"Tåg mot Göteborg avgår om 5 minuter"
Ropar en röst ut i högtalarna.
-Hejdå! Säger hon och går sedan mot sitt tåg.
Vi vinkar till henne och jag går sedan mot min moppe. Jag kollar mot Minna och ser att hennes pojkvän har kommit. Jag suckar för mig själv och studerar hennes omfamning på honom. Men min blick stannar genast på hennes höger handled. Där har hon ett armband, ett likadant som hon hade på sig när vi hade varit tillsammans i en månad. Ett sånt armband som jag har på min vänstra handled. Jag vänder blicken mot min egna handled och studerar mitt egna armband. Det är svart läder band med ett silvrigt hjärta. I hjärtat står det "Forever in My heart". Jag suckar ännu högre och hoppar istället upp på min moppe och åker tillbaka hem igen.

Minna's perspektiv:
-Så ska vi ses hemma hos dig ikväll? Frågade Alex och höll ett fast grepp om min midja. Jag nickade som svar och studerade Ogge som bara blev mindre och mindre, tills han inte syntes till längre.
-Då ses vi klockan 19.00. Sa han och kysste mig på kinden innan han gick.
Molnen på himlen var grå och tråkiga. Fast enligt mig så är allt dystert och ledsamt. Jag hade ingen lust att ta bussen hem utan ville gå en stund för att rensa tankarna. Jag pluggar i mina hörlurar och musiken sätts igång. Små blöta prickar syns till på marken och jag antar att det börjar regna. Regnet ökar och marken blir blötare. Jag drar upp luvan på min svarta hoodie, jag stannar upp när jag hör vilken låt som börjar spelas. Superhero med ross Lynch.
Tårar bildas i mina ögon och rinner sakta ner för mina kinder. Jag fortsätter att gå, jag tänker tillbaka på när vi låg där i min säng och han började sjunga på den.
Jag tittar ner på min högra handled och studerar armbandet. Det är ett sånt jag gav till Ogge den kvällen. Jag har kvar alla bilder på oss tillsammans, jag har kvar allt som på minner om honom. Jag går längs gatan med blicken nere i marken. Jag känner hur jag går in i någon och vänder upp blicken. Där jag ser Isabella med ett flin placerat på läpparna.
-Jag sa ju att du skulle göra ett stort misstag. Säger hon och flinet blir ännu större.
Jag står alldeles chockad över meningen som lämnat hennes läppar. Det var alltså hon, varför lista jag inte ut det tidigare.
-Det var alltså du hela tiden. Sa jag och tittade argt på henne.
-Lilla gumman, det trodde jag du hade listat ut för längesedan. Svarar hon drygt.
-Jag ser att du gråter, är det för att Ogge kom över dig så snabbt. Han pratade med mig om allt och vi är snart ett officiellt par. Söger hon och skrattar elakt.
-Jag är glad att han är lycklig, men önskar att han fick någon bättre än dig och mig. Svarar jag och går förbi henne. Jag önskar egentligen att allt ska bli som det var innan. Då jag var lycklig, då Ogge höll om mig när jag mådde som sämst, när han kallade mig vacker när jag inte ens ville se mig själv. Men mest av allt då jag fick kalla honom min. Få hålla hans hand, titta in i hans ögon som man alltid drömmer sig bort i, få känna hans närhet. Allt med honom saknar jag. Jag bestämmer mig för att åka buss den sista biten så att jag ska hinna hem innan Alex kommer. Jag hinner precis med den och blippar myt kort mot avläsaren innan jag sätter mig där jag brukar. Buss resan går hyfsat fort och det är dags för mig att kliva av bussen. Jag går hem och ser hur mitt hus blir större och större ju närmre jag kommer. Strax efter att jag kommit innan för dörren får jag en stor kram av Hugo. Min lillebror kan vara världens jobbigaste men för det mesta är han världens bästa.
-Hej! Säger jag och skrattar smått.
-Hej, kommer Ogge idag? Frågar han
-Nej, inte idag heller, vi snackar inte så mycket längre. Svarar jag
-Men.. Är du fortfarande tillsammans med Alex. Frågar han
-Ja. Svarar jag kort.
Han suckar och går sedan ifrån mig. Jag förstår att han blir ledsen, för Ogge var alltid så aktiv och social tillsammans med min familj och för en gångs skull så gillar Hugo en av mina pojkvänner. Dom kom riktigt bra överens vilket jag är glad över.  Kort dör efter plingar det på dörren. Jag öppnar och ser Alex stå i dörröppningen.
-Hej, kom in. Säger jag och ler.
Han går in och kramar om mig. Hans kramar påminner lite om Ogge kramar, men på något sätt känns det fel. Men varje gång jag kramar honom eller kysser honom så ser jag Ogge framför mig. Vilket känns ännu mer fel.

Vi går upp till mitt rum och jag går fram till skrivbordet där jag tar min dator och lägger mig i sängen.

Vi ligger och tittar på film en stund innan vi båda somnar.