Att hitta sig själv

Del 17- Morgon

Melkers pers.

Jag kunde inte sova inatt.
Lukas är traumatiserad och har mardrömmar. Ibland rycker han till och jag kramar honom lite hårdare, kysser honom i nacken.
På morgonen vaknar jag tidigt av att mamma kollar in i mitt rum innan hon åker till jobbet.

Hon ger mig en slängkyss och jag ler tillbaka.

Lukas vaknar bara några minuter efter mig och vänder sig mot mig.
Han ler och säger:
"Tack för att du finns"
Jag kysser honom på pannan och ler.
Vi ligger kvar i sängen ungefär en kvart och sedan går vi upp och lagar frukost.
Eller ja, jag lagar frukost.
Lukas tar en lång dusch och tvättar sig noga över hela kroppen. Han har öppen dörr, så jag kollar in på honom då och då.

Till slut är han klar och jag har lagat plättar till oss. Han sätter sig framför mig och vi tar för oss av plättarna. Han tar fyra stycken och häller socker över.
Jag gör samma sak.

"Du är min masterchef" säger han och njuter överdrivet.
"Puss, my prince"
"Puss, my princess"
Jag skrattar åt honom. Vi är så töntiga.

När plättarna är slut så går han och ringer sin mamma, samtidigt som jag diskar. Jag känner mig lite tvungen att göra alla jobbiga saker efter vad han har varit med om.

Lukas kommer tillbaka ner till köket när han har pratat klart och jag ser att han har gråtit, jag kysser honom på pannan igen.
"Det är okej"
Han ler som svar, men en ledsen tår rinner ner för kinden och jag torkar bort den med tummen och kysser honom på kinden.

Han är så sårbar. Så ynklig. Jag känner mig som en ankmamma som tar hand om sina ungar. Fast jag har bara en unge. Och han är min pojkvän.