"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."//Foscar

7

Vi ligger mage mot mage, sovande Oscar i min famn. Typ jordens mysigaste stund. Nu förstör inte leendet iallafall. Det gör de hela bara bättre.
Idag ska vi till Göteborg! Jag är trött så notera den oenergifulla betoningen på min tanke! Vi Skå åka bil... De tar typ fem timmar... Oscars ben kommer inte må så bra av de. Fuck...

Vänta, ska vi till Gbg så kommer vi ju inte ha de vanliga tiderna när vi slutar. Jag och Ogge skulle ju införskaffa en ring till min otroligt fantastiska pojkvän. Som faktiskt ligger i mina armar. Jag byter arm position från en normal omfamning till en lite mer avancerad om man säger så. Jag har min höger hand om hans huvud och den andra, vänster armen har jag typ kvar. Avancerat va? Nej jag va bara tvungen okej... Måste sysselsätta mig själv.

De gick snabbt, Oscar vakna nu. Med min tumme stryker jag honom försiktigt över kinden och lämnar en puss. Mot hans panna.

"Godmorgon min sköna."

"Godmorgon min prins." Härmar han och pressar sinna läppar mot mina. Jag besvarar kyssen villigt och hoppar närmre.
Vi drar ifrån och Oscar drar fram sinna armar som jag tidigare pressade mot min mage. Han lägger dom runt min kropp och drar mig närmre sig.

Det knackar på dörren. Vem fan kommer nu? Jag höjer ena ögonbrynet och släpper på kramen.

"Jag går och kollar vem det är." Säger jag och reser mig från sängen. Iskallt! Jag drar snabbt på en t-shirt som tidigare legat på golvet och går ut mot hallen. För att vara säker på att det inte är en mördare eller liknade kollar jag igenom de lilla hålet på dörren. Som tyr nog är det bara Ogge och vad jag vet så är inte Ogge en mördare. Jag fnissar lite av min tanke och låser upp dörren för honom.

"Du vet att Daff kommer och hämtar oss om en halvtimme." "Hälsar" Ogge och sparkar av sig sinna skor.

"Jävlar. Oscar det är dax att gå upp." Ropar jag mot vår rum.

"Kan du komma?" Svarar han bara, med en anings smärtsam stämma. Jag halv springer tillbaka till vårt rum. Han sitter upp i sängen med benen rakt fram och försöker massera dom. Det va för tidigt igår att gå. Jag går fram till sängen och sätter mig jämte honom. Han lutar sig mot mig, jag lägger min arm runt hans kropp och han tar min andra hand.

"Jag vill inte de här. Jag vill ha det som innan. Jag vill inte behöva anpassa mig hela tiden. Jag kan ju knappt göra någonting längre." Säger han med lågmäld stämma. Jag bär upp honom i min famn och pussar honom på näsan.

"Jag fixar frukost." Säger Ogge försiktigt från dörren. Jag nickar med ett leende och åter går till den ynkliga pojken i min famn.

"Asså seriöst, jag har träningsvärk av ett gå med kryckor från bilen till restaurangen, till bilen och på Ica." Muttrar han irriterat och lutar sig mot mitt bröst. Jag fnissar lite och bär upp honom högre i min famn. Jag går mot köket med Oscar i mina armar.

"Felix, jag måste ha kläder på mig." Klagar han och sprattlar till.

"Jag hämtar det när jag lämnat dig i köket."

"Men det är kalt." Fortsätter han klaga. Men jag är i köket så jag sätter ner honom på en stol och försvinner till vårt sovrum utan att svara på hans mening.

Jag tar med mig två par Adidasbyxor och en t-shirt till honom.

"Va inte du uppe på benen i går kväll?" Hör jag Ogge fråga Oscar från köket på väg tillbaka.

"Jo, men om du inte hörde det har jag typ träningsvärk och ja... Fast det är ju inte träningsvärk det är något annat ." Försöker han förklara. Dock har vi förklarar de här för Ogge en himlars massa gånger.
Vänta, han tog aldrig sin medicin i går kväll det är de.

"Du tog väll inte medicinen igår?" Frågar jag Oscar för att försäkra min teori.

"Nej, just fan." Svär han och försöker resa sig upp. Antagligen för att ta fram morgon dosan. Men jag trycker ner honom på stolen igen.

"Jag gör det." Förklara jag kort och lägger kläderna i hans knä.