Jag sticker in huvudet i Daffs kontor.
"vi drar hem nu." Informerar jag och drar tillbaka huvudet.
"Aa, knacka på vakterna bara." Säger jag koncentrerat. Inget hejdå alltså... Japp, de är vår andra pappa de...
Iallafall knackar jag på dörren till vakternas egna rum.
Den som idag är Markus öppnar dörren med ett leende."Hörde att ni skulle hem." Säger han och drar på sig sinna skor. Han tar på sig den gul, svarta jackan med reflexer och kommer ut ur sitt lilla rum med de nödvändigaste.
"Så." Yttrar han och går mot entré dörren. Han öppnar den och massa glada foooers befinner sig utanför.
"Hej på er." Hälsar jag glatt och tar tag i handtagen på Oscars rullstol. Det är nämligen en liten trappa som tar en ner eller upp och det är lite problematiskt att ta sig upp med rullstol så Daff fixade en liten ramp. För att då inte få sån fart att han åker ut på vägen får vi hjälpa honom lite. Han får stå ut ibland.
"Nu vill vi ha en foscar kyss." Ropar en glad tjej. Oscar vinklar upp ansiktet så ett förnuligt leende möter mitt. Jag böjer mig fram så mina armar kommer. ner till hans händer. Jag tar dom och lite från sidan möts våra läppar. Jubel och kamera klick hörs från gruppen och de nedrans leende tar plats på mina läppar. Vi drar motvilligt ifrån och mitt leende kan äntligen få spricka upp. Det gör det på Oscar också. Vi är inte mer än några centimeter från varandra då hans andetag puffar ordentligt mot mustaschen under min näsa som Oscar ansluter sin till.
"Är det inte dags att ni förlovar er nu då? Om ni varit ihop i tre år så är det väll dags snart?" Frågar en tjej som står väldigt nära.
"Ja, kanske de." Svarar Oscar drömmande och raderar mellanrummet till våra läppar enen gång. Det va en snabb kyss som jag villigt besvarade.
"Så äckligt." Hör jag någon mumla. Personen sa det inte högt men jag hörde de. Jag va inte ensam att höra.
"Gå då." Ryter närmsta gänget bestående av fyra tjejer i mun på varandra. Personen som sa de inte så trevliga orden står kvar. Hon har långt ljust hår och över sminkat ansikte. Inget jag gillar alls.
"Om du nu inte gillar det så är det väll bara bra för dig om du lämnar. Då "slipper" du det ju." Säger en annan av tjejerna lite irriterat. Blondinen drar med en djup suck. Vissa människor är så konstiga.
"Vi skiter i henne, vissa människor behöver man inte lagga sin energi på hela tiden." Viskar jag så bara tjejerna skulle höra. Jag hänger fortfarande över Oscar och mina händer är i hans. Jag lämnar en puss mot hans kind och min blick faller på hans
"Ni ska bara veta hur dålig han är på att pussas. Han bara ler och förstör allt." Mutar Oscar, tjejerna skrattar och börjar genast babbla.
"Kan jag få ta ett kort med er när ni pussas?" Frågar en av tjejerna. Dom andra verkar vilja hänga på på den trenden. Det blir många kyssar idag också. Det lär bli fler...
"Visst, kör på." Svarar Oscar på tjejens fråga och drar ner mig i sin famn. Han håller om mig som jag va en brud.
Tjejen ställer sig framför oss och gör sig redo. Oscar lyfter upp mig så våra läppar möts och som alltid så kommer de nedrans leendet. Konstigt nog får de oftast också Oscar att le. Vi är rent ut sagt sämst på att pussas...
KAMU SEDANG MEMBACA
"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."//Foscar
Fiksi Penggemar"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."