"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."//Foscar

2

"Felix, asså jag orkar inte hålla mig längre!" Klagar Oscar frustrerat.

"Men gå på toa då." Säger jag oförstående och hoppar ner från hans trygga knä.

"Nej, jag orkar inte vänta en hel vecka på att få hålla din hand utanför dörrarna. Jag vill hålla din hand minst hela tiden. Helst av allt vill jag alltid ha dina läppar mot mina. Men tyvärr behöver vi andas för att leva." Säger han kärleksfullt. Jag hoppar lyckligt upp i hans knä igen.

"Du är inte ensam. Let's go. Give me your phone bby." Svarar jag "hungrigt" och slickar mig runt munnen. Han skrattar lite åt mig men lyder. Jag lågar in och går in på någon random app. Den heter "LE" det är typ som eran tids Instagram mixat med snapchat och Twitter.
Fuck dilemma. Ska vi ta en enkel pussbild eller en där jag har honom i min famn och vi pussas. De andra låter finast men de första går snabbast och är enklast. Ju mer avancerat desto roligare. Så de andra alternativet blir det.

Så, jag går ut från LE och in på kamera istället. Jag ändrar till video grejen. Jag reser mig upp från Oscars knä och går mot en an högtalarna där jag ställer telefonenen och börjar filma. Snabbt tar jag mig tillbaka till Oscar där han oförstående granskar mig.

"Du ligger i min famn och vi pussas." Förklarar jag och han nickar förstående. Jag bär upp honom i min famn och styr stegen ot kamerans syn vinkel.

"Vi står bra nu." Viskar jag och pressar mina läppar som hans. Men som alltid ska jag komma och förstöra den med ett leende. Det är inget undantag.  Vi drar ifrån och två leende killar befinner sig i rummet. Jag går tillbaka med Oscar mot saffran och med lätta steg går jag fram till hans telefon. Jag tar med mig den tillbaka och börja kolla på videon som vi antingen screnchotar ifrån eller tar den korta pussen i en liten video.

Nu undrar ni kanske varför jag bar tillbaka Oscar. Om inte så gör ni antagligen de nu.

Saker och ting ändras med åren. De har vi alla gjort. Och de kommer vi fortsätta göra. Oscar hade väll lite otur om man säger så. Tar lugnt. Det är inget livs farligt men det är lite problematik med dansen. Han har en muskelsjukdom i benen. Den beter sig faktiskt lite som mensen. Kommer och går. Symtomen är att han inte kan använda benen på något vettigt sätt. Men när cirkus en vecka gått så blir det en kort rehab så är han på banan igen. Den här omgången bör vara över snart. Det va åtta dagar sedan den kom så det har gått mer än en vecka nu. Om sju dagar är ju konserten så för att han ska kunna dansa då måste de gå över senast på söndag. Då får han två dagar att återställa sig så får vi två hela dagar för repetitioner sen smäller det. Vi åker till Gbg imorgon och på tisdag börjar vi repa på scen!!! Asså jag år så taggad!!!

--

"Ska vi bara ha en bild eller hela kyssen på video?" Frågar jag och lutar mig mot hans axel. Han rycker på axlarna och lägger sin vänster arm runt mig.

"Välj du." Säger han enkelt.

"Video." Ja, väljer jag väll och på in på LE. Jag redigerar de så bara kyssen och våra lyckliga leende kommer med. Jag lödder på ett svart vitt filter med två röda hjärtan i vänstra nedre hörnet. Oscar tar sin telefon ifrån mig och lägger till en låt. A.k.a. "Can you feel the love tonight" från lejonkungen. Den som är när eftertexterna spelas. Den bästa av alla "barn" låtarna som fins!

"He is the boy ho loves me and the one I'm in love whit.
We'r sorry, we have lied you for tre years. But we wasn't reddy.
This is also why we live together.
❤️
Hope you don't want to kill us now.
But don't forget that we still love you all, without you nothing of this would happens.
❤️
Spread love all over the world!"

"Redo?" Frågar jag och tar hans hand.

"Mer än redo." Svarar han och tillsammans trycker vi på den lilla knappen som delar inlägget.