16

262 14 2
                                    

"Vi kanske kan ha barn tillsammans i framtiden, du kan göra mig gravid."
Säger han lyckligt och tar ett steg bak. Hans ögon tindrar och pupillerna är stora, Vänern fast de är så pass ljust här inne.

"De andra jag vet är att jag vill spendera resten av mitt liv med dig."
Han går ner på knä och de han tog upp från fickan va en ask, med en ring. Hur dum får man vara, hur kunde jag inte förstå att hans skulle fria. Jag gömmer mitt ansikte i mina händer och börjar skratta av lycka. Jag försöker torka bort tårarna men de är lönlöst.

"Men jag måste ha ditt samtycke, så jag frågar dig Oscar John Ingvar Enestad om du vill gifta dig med mig?" Jag skrattar ännu mer medan jag nickar.

"Gifta mig med dig, Karl Felix Wilhelm Sandman är allt vad jag vill och lite till." Skrattar jag fram och drar upp honom på fötter. Han tar ut ringen från asken, den är i guld och silver, tvinnad med sju små diamanter. Alla har en varsin vägg från regnbågen och Pride flaggan. Han trär på den på mitt ringfinger med lite skakiga händer innan skådar den med ett enorm leende. Han vänder upp blicken mot mig och våra läppar möts i en lång kyss. Hans tag om mig blir om min rygg och nacke. Mitt blir något liknande. Men vad spelar de för roll, han är inte längre bara min pojkvän. Vi måste dra ifrån för luft och då börjar Felix skratta, han skrattar av lycka.
Han viker bort micken och säger så bara jag hör,
"Fy fan vad jag älskar dig."
Jag vänder också bort min mick och säger,
"Jag älskar dig mest i hela världen."

Han leende ändras snabbt till ett lite busigare. Med sin vänster hand i min höger springer han ut på tungan och drar in mig is in famn så jag står framför honom.

"Asså jag har en sakta att berätta för er." Säger han aningens seriösare. Vad nu, de är väll inget jag har missat.

"Jag och Oscar är förlovade." Fnittrar han och pussar mig på kinden bakifrån.
Jag vänder mig om så jag har min Felix framför mig. Jag kollar djupt in i hans ögon, hans grön grå fina helt magiska ögon. Dom är bokstavligen magiska, dom ändrar lite på färg ibland.
Jag smeker hans kind och försöker ta in varenda liten millimetrar av hans felfria ansikte.

Han biter sig sexigt i underläppen innan han hungrigt pressar sinna läppar mot mina och stöter dit styva kön mot mitt. Ett stön slinker ur mina läppar men stoppas av Felix tunga som bestämt är påväg in i min mun. Jag välkomnar hans tunga med ett riktigt kramkalas. Hela publiken skriker, jag också. Fast inombords. Vi gör en kort paus för luft men de är inte en lång sekund innan vi är tillbaka. Hans händer kryper ner för min rygg och ner i mina kalsonger. Jag följer hans exempel men ner för sidorna så mina tummar kan nå hans gömskar. Nu är de hans tur att släppa ut ett stön. Ett alldeles för högt för att kunna fortsätta hångla. Jag vet hur mycket han älskar när men rör honom precis mellan benen och snoppen, lite högre up.

Han lutar sin haka mot min axel och släpper ut ännu ett stön. Hans händer byter plats mot under min tröja närmre skuldrorna. Han börjar lämna små kyssar mot min nacke, ibland suger han tag lite extra och de skulle inte förvåna mig om kommer få en massa sugmärken. Mina tumrörelser blir även dom mer upphetsade, jag tar i mer och breder mig ut över större områden.

Men tyvärr blir vi avbrutna av att Omar och Ogge kommer och drar med oss ut. Men vi släpper aldrig varandra.

"Nu får ni försöka koncentrera er, vi har bara sista låten sen så får ni gå in på en toalett." Skrattar Omar roat och släpper Felix. Misstag, han är direkt framme vid mig med sina läppar mot mina. Jag drar mig ur Ogges grepp och besvarar både kyssen och kramen.

"Asså vi skulle inte låtit Felix fria innan vi va helt klara." Skrattar Ogge innan mikrofonerna stängs av.

"Killar jag förstår att ni är glada just nu och väldigt kåta på varandra men ni får försöka konsertera er. Iallafall ti fem minuter till." Daff försöker vara seriös men de går inte så bra. Han låter bara glad. Men för att visa lite respekt släpper jag ifrån med blicken på min otroligt fina pojkvän. Han ler stort, jag också.

Vi tar istället varandras händer och tillsammans med dom andra två går vi ut på scenen för att ställe upp för sista låten. Vi släpper inte varandras händer förens låten börjar och aldrig kan jag inte känna ringen runt mitt finger. Den som visar att jag är förlovad, förlovad med världens bästa Felix.

"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."//FoscarDonde viven las historias. Descúbrelo ahora