15

222 11 3
                                        

"Nu, till de jag nästan längtat mest till." Säger min pojkvän med ett otroligt fint leende på läpparna. De här förvirra mig, vi ska bara köra en av de nyare låtarna för att avsluta och de är väll inget märkvärdigt med de.

"Jo, planerna är lite annorlunda än vad du har fått veta, men jag hoppas du ska uppskatta de vi hållet hemligt." Fnissar han och kommer emot mig. Han tar min hand och drar ut mig på scenen.

"Jag är ledsen om de blir mycket att ta in på en gång, men jag har för dåligt tålamod, de är helt förjävlig om jag ska vara ärlig." Publiken skrattar och Felix trycker ner mig på en pall.

"Hur är de med dina ben föresten?" Frågar han vänligt och sätter sig på en egen pall och tar upp en gitarr. Vad har han nu hittat på.

"Eja, försöker klura ut vad du hittat på nu men tror jag inte kommer kunna gå imorgon. Tagga träningsvärk!" En än gång skrattar publiken, de är bra att dom har kul, de är lixom lite de som är meningen.

"Jag får bära ut dig." Säger han med ett flin och börjar stämma gitarren lite smått.

"Och ja vilken skillnad de kommer ha..."

"Ändå." Han ler och vänder ut blicken mot publiken.
"Ja, jag vet att ni precis fått veta att vi ar tillsammans." Felix avbryts av ett öronbedövande skrik. Fortfarande med ett leende vänder han blicken mot mig och snurrar med vänster pekfinger runt örat och sedan mot publiken. Den här reaktionen va där emot ett skratt. Bara för att jag måste gör jag samma gest men riktad mot honom. Skrattet höks och Felix lotsas bli sur.

"Du är allt för söt knäppo, men fortsätt."

"Du är också söt, men mer snygg och sexig. Speciellt naken och kåt." Asså jag tror alla i publiken snart börjar gråta av skratt.

"Jaja, slut snackat. Du hade planerat något." Försöker lämna de här ämnet, de är lixom lite generande.

"Jaa, men du ska veta att om du svarar rätt kommer du inte kunna gå av två anledningar imorgon."
Nu gråter alla här inne, de kan jag garantera.
"Iallafall så kör vi tysta leken, så ni hör vad jag har att säga."

"Jo, Oscar. Vi har varit tillsammans i tre år, vi bor ihop och innan allt de här så va vi bästa kompisar, de är vi väll fortfarande, men inte bara. Två saker jag vet är ett att du är världens bästa människa på alla sätt, även i sängen." Den där tysta leken gick inte så bra, men dom försöker hålla sig så tysta som möjligt iallafall.

"Den andra saken jag vet får du veta snart men först har jag en liten låt till dig, om oss." Han börjar spela på strängarna, de låter fint. Hans härliga stämma fyller upp den stora arenan med storm. Han sjunger så vackert. De ryser i hela kroppen och jag börjar gråta efter redan första orden, "you are the only one"

Han fortsätter och alla ord som lämnar hans läppar kommer ut som pilar och varenda en träffar på helt rätt ställe dom åker långt in i mitt hjärta, de värker av kärlek, min fina pojkvän.

I en av verserna sjunger han om fansen, om hur mycket även dom betyder, hur galna dom varit och bokstavligen satt ihop två pusselbitar som helt perfekt har passat ihop. Även dom pilarna träffar rakt in i mitt bröst, även fast han siktar ät ett helt annat håll.
De är inte bara jag som gråter, Felix gråter minst lika mycket och alla våra fans, iallafall av vad jag kan se så utstrålar dom överlycklig glädje.

Innan han slutar sjunga slutar han spela och tar av sig gitarren. Han reser sig, lägger gitarren på pallen utan att sluta sjunga kommer han fram mot mig och drar upp mig på fötter. Vi står nära varandra han flätar ihop alla våra fingrar och lutar sin lite fuktiga panna mot min.

"You are the only one, and the only one i want to spend the rest of my days with."
Han gör en paus, släpper ena min hand, öppnar en utav fickorna på hans fickor, stoppar ner handen och tar upp något.

"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."//FoscarDonde viven las historias. Descúbrelo ahora