O.S.C.A.R | O.s

Kapitel 5 - Lever hon eller inte?

*****Oscars perspektiv*****
Vi sitter alla på varsin trästol med en grön sittdyna väntandes på svar om Elise. Vi har suttit här i 5 timmar nu, drygt är det men det är samtidigt värt väntan när det kommer till att få veta om sin vän/bästa väns flickvän lever.

Röster hörs framför mig som säger ett namn jag känner igen.

- Omar? Säger en röst och snyftningar hörs. Jag kollar upp och Hanna och Sebastian stå ståendes framför Omar.

Omar tittar upp och slänger sig sedan genast in i deras armar när han uppräcker vilka personer det är.

Omar brister ut i gråt igen och lika så gör Hanna, Sebastian kan man se på honom att han vill gråta men håller det inne för att visa sig stark.

- Har ni fått reda på något? Frågar Hanna och dom släpper ifrån varann.

- Nej, tyvärr vi har suttit här i 5 timmar nu, svarar Omar och tittar snabbt åt vårt håll innan han tittar tillbaka på Hanna och Sebastian

Hanna och Sebastian tittar på oss innan dom vänder sig åt vårt håll och börjar krama om oss.

- Hej, alla, förlåt att vi inte såg er tidigare, men det är verkligen så skönt att ni här, säger Hanna rart och luckas klämma fram ett leende

- Ja, det är klart Elise står oss alla nära, svarar Saga med ett litet leende.

- Förlåt, men kan ni bara ursäkta mig, säger Alice skeptisk och börjar gå mot utgången där någon hon känner står.

- Alice, vad är det? Frågar Felix som står som ett frågetecken.

- Mamma?

En kvinna vänder sig om när hon antagligen känner igen rösten och mycket riktigt är det Alices mamma.

- Passar inte hon Sixten? Säger Ogge skeptiskt.

- Jo, svarar Felix lika skeptisk han.

Felix börjar gå emot Alice och hennes mamma.

- AKUTEN!!! Säger Alice hysteriskt

***** Alices perspektiv*****
- Ja, akuten, han vakna och bara skrek, han skrek säkert i två timmar efter jag kom, men du behöver inte oroa dig, doktorn tyckte jag skulle gå ut och ta en kort paus, för jag höll på att svimma, det va så fruktansvärt varmt därinne och jag va väldigt nervös, säger mamma förklarandes, vilket jag inte till 100% tror på för man lämnar bara inte sju månaders gammalt barn ensam hos främmande människor och att inte oroa sig är inte riktigt min grej
- Vilket rum? Säger jag och kollar allvarligt på mamma
- Nummer 1223, åt det hållet, men Alice vänta, det är ingen fa...

Jag hör inte mer för jag börjar springa åt det håll mamma pekat för att ta mig till Sixten. I högklackat springer jag också vilket inte är det lättaste men jag gör allt för Sixten.
Jag hör röster bakom mig men jag kan inte tyda på vart det är dom säger för allt mitt fokus ligger på Sixten.

Jag springer och springer innan jag ser numret mamma sagt. Jag kan se i ögonvrån att mamma också springer.
Jag sliter upp dörren, där inne sitter doktorn och undersöker Sixten i lugn och ro.

- Ursäkta men vem är du? Frysen doktorn och kollar frågande på mig.
- Jag är hans mamman, är det något som är fel? Är han sjuk?
- Det är okej, det stämmer
- Åh okej, vi har gjort några tester på honom och väntar på resultat
- Okej, när beräknar ni får svar?
- Öj, familjemedlemmar bara

Jag vänder mig om och ser Felix stå i dörröppningen och han har blivit stoppad utav en sjuksköterska.

- Det är okej, han är pappan, säger jag och sjuksköterskan nickar och släpper in honom.

Han kommer fram till mig som står bredvid sängen, han lägger en hand på min svank och kollar ner oroligt på Sixten.

- Ja, vad sa du? Frågar jag läkarn för vi blev störda utav Felix.
- Det kan ta upp emot en timme som högst men jag ropar in er när jag fått resultaten.
- okej, förresten min mamma som kom in med Sixten varför behövde hon gå ut?
- Hon sa att hon behövde bara gå ut och för att hon va väldigt nervig och varm, ifall det va okej för oss och jag sa ja
- Okej, tack

Jag plockar upp Sixten, går ut och går tillbaka till väntrummet där resten sitter. När vi kommer fram så ser jag att min mamma är borta, vilket jag inte allas är förvånad över.

- Hej, vad hände? Vi såg bara att du gick och sa något med akuten och sen började du springa, säger Saga oroligt och kommer fram till mig och Sixten. Hon smeker Sixten över huvudet.
- Ja, mamma kom in med Sixten för att han skrikit i ca 2 timmar och hon ville veta ifall det va något allvarligt, svarar jag, men något måste dom gjort eller gett honom för han skriker inte nu
- Nej, men hoppas verkligen inte att det är något allvarligt för jag vet inte hur många sånna här situationer jag klarar av mer asså.
- Nej, inte jag heller
- Omar Rudberg?
- Ja!

Omar reser sig hastigt och går fram till en kvinna som nyss ropat upp hans namn.

- Kan du följa med mig? Frågar hon
- Ja, visst kan mina svärföräldrar följa med, patienten är min flickvän och detta är hennes föräldrar?
- Absolut

Han kallar dit Hanna och Sebastian. Sedan smiter som iväg tillsammans med läkaren.

Vi får återgå till väntan.

- Alice? Hörs en röst säga

Jag vänder mig om och ser Rasmus stå ståendes en meter ifrån mig.

- Ja, hej, svarar jag och reser mig upp och kramar om honom, stelt är det men jag måste vara trevlig åtminstone trots allt som hände förra året.

- Hej, vad gör du eller ni rättare sagt här?
- Sixten kanske är sjuk vet inte dom har tog tester på honom nyss och sen har vår vän varit med om en olycka, vad gör du själv här?
- oj okej tragiskt, jag är här för min kusin som varit med om en olycka hon också, Elise heter hon, har ni hört något?
- Ja, det är henne vi är här för

Jag trodde min haka skulle flyga ner marken så snoppen jag blev, att vi har känt Elise i över ett år och vet inget om hennes släkt och han vet inte att hon är tillsammans med Omar?

- Rasmus? Hörs en röst som tillhör Hanna, men den låter inte så värst muntert
- Ja, hej, hur det med Elise
- Du borde gå och det nu
- Jag är ledsen för allt men jag vill gärna veta hur det är med henne
- Nej du borde gå
- Men snälla?!
- Hon är okej, okej?!?! Kan du gå nu?
- Ja, förlåt att störa er

Han går sin väg och ännu en gång är min haka nere i marken utav häpnad.

- Alice Smith och Felix Sandman? Säger ljus ung kvinna. 
- Ja, säger jag och Felix i kör och går snabbt fram till kvinnan. Vi skakar hand och får reda på att hon heter Ellen. Hon ber oss följa med henne.

Vi kommer fram till ett litet rum, där vi får gå in och sätta oss på varsin stol. Ellen sätter sig i en stol mittemot.

- Okej, ni är här angående Sixten Sandman?
- Ja
- Ja, testen visar att det kan vara mjölken som ställer till det för er, Sixten är mjölkallergiker, så det är inget allvarligare än så, ammar du honom fortfarande?
- Ja
- Då skulle jag rekommendera att du ger honom mjölkfri mjölk och att du pumpar så att du får ut all den mjölken du har i brösten, för du behöver fortfarande ha ut allt
- Okej, det va ju skönt att de inte va något värre
- Ja det förstår jag, men gör så nu och mjölken du pumpar ut behöver du inte spara utan den kan du hälla ut för varken någon utav er har användning utav den, ja så hörs vi förhoppningsvis inte men ifall det skulle vara något att tex de tips jag gett er hjälper inte då får ni komma i igen
- Okej, tack så mycket
- Ja, tack
- Det va så lite, vi ses väl förhoppningsvis inte här dock
- Hahah ja nej det får vi inte hoppas, hej då
- Hej då
- Hej då