*****Sagas perspektiv*****
Klockan är 09:10 och just nu sitter vi alla förutom Ogge och äter frukost runt det runda bordet som är placerat precis bredvid köket.Efter det som hände i natt eller igår kväll är vi nog alla sega för det blev sent och sedan behövde vi upp tidigt för att killarna skulle iväg på möte redan idag första dagen i USA sedan vi landa så jag, Alice och Sixten tänkte dra till någon galleria som vi hört ska ligga i närheten av där vi bor.
- Godmorgon alla! Säger en seg Ogge med en raslig morgonröst
- Godmorgon! Säger vi alla lika segt i kör som sitter i runt bordet.
- Jag vill bara säga förlåt för igår igen om jag inte redan sagt det. Det uppförandet jag har är inte acceptabelt och jag kan lova er alla att jag går i terapi och det hjälper för att gå i sömnen gör jag inte lika ofta som förut och de är inte lika aggressivt längre. Men det är väl antagligen för att jag kan inte glömma bort händelsen eller henne med tanke på att vi va tillsammans så pass länge som vi var. Nä jag ska inte dra ner stämningen allt jag ville va att be om ursäkt.
- Det är lugnt Ogge, vi vet att det har varit tuffare för dig än för någon annan utav oss.
- Tack Oscar, det värmerOgge sätter sig ner på stolen mellan Omar och Alice. Direkt klappar Omar honom på axeln och Ogge tittar upp o ger ett leende till Omar som han besvarar.
- Så vad är planerna för Alice och Saga, för jag vet vad vi ska göra idag, säger Ogge och suckar men inte med frustation utan på skoj mer
- Vi ska till en galleria som ligger i närheten, svarar Alice och fortsätter sedan att äta på sin macka.
- Jaha, kul
- MmSedan blir det tyst runt matbordet vilket är både skönt för att man får mat ro men det är ändå ingen härlig matro när det är stelt. Men det dröjer inte länge fören man hör ett gallskrik som tyder på att någon liten människa har vaknat till liv
- Jag kan ta det, säger Alice och reser sig upp
- Säkert? Frågar Felix och kollar på Alice med en frågandes blick
- Ja, svarar Alice och ger Felix en snabb kyss på kinden
- OkejAlice försvinner sedan för att tysta den lilla människan som vaknat till liv. Vilket inte tar lång tid och det tar inte heller lång tid innan hon kommer tillbaka med den lilla akrobaten i famnen. Sixten.
Han är så sött med sin lilla napp och snuttefilt och de stora morgon ögonen som är lite röda sprängda.
Varför är alltid små bebisar så söta, mysiga och varma när dom vaknat till liv på morgnarna eller efter att ha sovit middag medan en annan ser ut som jag vet inte vad? Det är nästan så man önskar att man också hade barn nu. Men det är för tidigt det vet jag men man kan alltid drömma.
- Killar vi måste dra nu tyvärr så ni får skynda er, säger Daff samtidigt som han går förbi bordet där vi sitter
- Okej, svarar Oscar och tar den sista biten som är kvar utav mackan.
- Aa, svarar Ogge och börjar resa sig upp
- Yes, svarar Omar och Felix i kör som redan har börjat duka undan.Killarna försvinner en efter en ifrån matbordet för att hämta sina grejer i sina rum innan dom kommer tillbaka med varsin väska över axeln.
- Hej då! Skriker Ogge och Omar i kör innan dom försvinner ut genom ytterdörren
- Hej då! Svarar jag och Alice
- Hej då älskling, säger Oscar och kommer fram och ger mig en kyss på munnen
- Hej då, svarar jag och ler innan även han försvinner
- Hejdå älskling, säger Felix och gör samma sak som Oscar, kysser Alice på munnen
- Hejdå! Svarar Alice
- Hejdå gubbenFelix kysser lät Sixten på pannan innan även han försvinner ut genom ytterdörren och det blir helt tyst i hela huset.
YOU ARE READING
O.S.C.A.R | O.s
Fanfiction(Detta är bok 2 av O.S.C.A.R böckerna, rekommenderar att läsa ettan först) Ett år har snart gått. Ett år sedan hon träffa Oscar. Ett år sedan hon börja sitt andra år i gymnasium. Mycket kan förändras på ett år Mycket har förändrats.