Kvinnan på Pärlemo

Kap. 3

Lucys telefon ringde, Lucy skyndade sig att spotta ut tandkrämen i handfatet och torkade sig runt munnen med handduken. Hon sprang fram ner för trappan och Lucy stönade frustrerat och lyfte up luren. Lucy suckade ljudligt och gaskade upp sig snabbt och klistrade på ett ansträngt leende på läpparna.

" Hej?"
" Hej! Raring! Hur är det på Landet?!"
" mamma, Det är en ö ( för hundrade gången! ) men jag har det bra, caféet rullar på och jag tro..."
" Jösses vad intressant det låter vännen! " avbröt hon bryskt " Men när ska jag och pappa få komma och hälsa på dig och Erik? "
" Mamma, jag och Erik gick skilda väggar för två månader sen och..."
"Kolla din kalender, har du något planerat det sjuttonde?! "
" Nej mamma men... "
" Perfekt! Jag och pappa tar båten ut till ön och stannar i två veckor och åker hem efter din födelsedag! Tack för att du låter oss komma! Puss vännen! Hejdå!.... "
" Nej vänta!... " och hon la på. Lucy gick upp för trappan och satte sig bedövad i sängen. Lucy tog sakta up sin kudde och tryckte den mot ansiktet och skrek så högt hon kunde in i det mjuka dunet. Sedan la sig Lucy på sängen och stirrade upp i taket.
Lucy somnade efter ca en kvarts intensiv funderarn på Erik och hon. Erik var så drömlik, som en prins i en av Lucys barndoms drömmar, och det var i hans utseende Lucy förälskat sig, men under ytan, var han ett ruttet ägg.
Han hade fruktansvärt temperament, lätt sina frustrationer på sitt jobb gå ut över Lucy och hennes vanor. Som att diska med en dyrare och bättre diskmedel en vad Erik tyckte var nödvändigt. Han tyckte att Lucys drömmar om att öppna ett café var för lågt siktat, han tyckte att dem skulle flyta från ön och att Lucy skulle skaffa sig ett jobb som passade hennes utbildning ( ingenjör eller mäklare ) men Lucy älskade honom motvilligt vidare tills för några månader sedan när hon kom hem från London och Erik höll på att göra planer med mäklare för att sälja huset utan Lucys medkännande. Då bröt det loss, och på morgonen hade Erik rensat sitt rum och åkt iväg med kvällsbåten. Lucy har fortfarande det tomma rummet stängt och den bäddade sängen stående i det tomma rummet. När Erik åkt bestämde sig Lucy för att fullfölja sin dröm och bygga ett café på nedervåningen. Det blev en fullständig succé och snart var stadsflickan med den underliga maken den som flest sa godmorgon till och längtade efter att få träffa över en kaka och lite te. Och Lucy är lycklig, utan Erik, men... Ändå, saknas något i hennes tillvaro, frågan Lucy ställer sig när hon tittar ut i det mörka rummet är: Vad saknar jag?

Morgonen därpå står Lucy i köket och heller upp karameller till dem ivriga skolbarnen som tittar på när hon tar Colakaramellerkna ur glassburken. " Varsågod! Ät bara inte för många på en gång, okej? " säger Lucy och hon känner en riktigt moderskänsla för den lilla pojken med snickarbyxor och brunt yvigt hår som tar i mot påsen. Pojken nickar och han och hans kompisar springer glatt ut ur butiken var och en mumsandes på en kola eller karamell. Lucy tar ut blåbärs muffinsen ur ugnen. När hon ska resa sig up ser hon att någon står vi disken. Lucy suckar ljudligt och tar ur den heta plåten med grytlapparna och sedan ställer hon försiktigt ner plåten på disken och med en tång börjar hon plocka in dem stekheta muffinsen i den genomskinliga hyllan bredvid kassan. Vid kassan står Charly, han har tagit av sig hatten och har en bukett med vitsippor och gullvivor i handen i en slarvig bukett. Han håller fram den mot Lucy och Lucy nyser fult på lossas. " Jag... atjoo! Är allergisk mot... Pollen!... atjoo! " Charly skyndar sig ut genom dörren och slänger ifrån sig blommorna, Fru Nixon har just kommit in genom dörren när hon ser Lucy stå och försöka hålla tillbaka sitt skratt som läker ut mellan tänderna. När Charly kommer in genom dörren igen ser han bortgjord ut och hanns öron är röda som ny polerade körsbär. Han lägger sin hatt på bänken bredvid kassan och han tittar skamset på Lucy. " En kaffe och en blåbärsmuffin... " mumlar han och tar fram läder plånboken ur rock fikan.
Lucy häller upp kaffe och ställer en tallrik med blåbärsmuffinsen på en bricka och sedan blippar Lucy in kostnaden i kassan och den plingar till precis som en gammal dags kassaapparat. " Det blir 25 kronor, 5 kronor till för mjölk till kaffet och grädde till muffinsen." " Nej det räcker med fett, tack... " Säger Charly och tar brickan och sätter sig vid ett ensamt par bord.