Kvinnan på Pärlemo

Kap. 9

" Fantastisk köttfärsås! Vad är hemligheten? " sa Mr Huxley när han och Lucy rensat så väl tallrikar som kastruller. De hade diskuterat lite olika saker under måltiden, lite politik, lite om skärgårdsmiljöns skönhet och ganska mycket om Pärlemo.
Mr Huxley var inte arg på Lucy med tanke på hur hon hade reagerat, och Lucy var inte arg på Mr Huxley för att han nästan gick ut i trädgården. De hade faktiskt haft riktigt trevligt tillsammans och nu erbjöd sig Mr Huxley att hjälpa till med disken.
" Nej, som sagt, det här är inget fängelse... Gå och utforska ön du. " Sa Lucy när hon ställde tallrikarna på sin vanliga serveringsbricka.
" Jag borde nog gå ut och jobba lite, sa han och gick upp för trappan till övervåningen. Efter en stund kom han tillbaka med den svarta väskan i handen. Lucy stirrade stint på den.
" Hejdå Fröken Collins! " sa Mr Huxley och sedan var han borta med vinden.

Lucy diskade och rengjorde spisen innan hon gick ut i trädgården och började rensa ogräs och vattna rododendron. Fru Nixon kom förbi och erbjöd sin hjälp, men Lucy tackade bara hjärtligt för erbjudandet och bjöd istället Fru Nixon på en kopp te.
När fru Nixon hade gått hem duschade Lucy och satte upp håret i en knut i nacken. Utan någon riktig anledning låste hon sedan dörren och lämnade huset på cykeln. Hon cyklade längs med strandpromenaden och möte mycket sällan några människor i förbifarten. Hon cyklade vidare runt halva ön innan hon vände tillbaka hem. Hon stannade vid Edwards Livs och köpte mjöl, mjölk, ägg, äpplen, päron, smör, ost och en stor pappkasse potatis. Lucy trampade förbi kajen som var tom och såg sitt älskade café en bit bort, det bästa läget, den bästa ön, och det var bara hennes.

~

Armbandsuret på Lucys pyjamasprydda arm slog kvart över elva. Lucy satt vid ett bord i caféet och väntade, men Mr Huxley dök inte upp. Lucy hade ätit middag ensam och sedan hade hon diskat, satt på sig pyjamas, borstat tänderna, läst lite i sin bok, tänt ett stearinljus och sedan satte hon sig och väntade. Vid klockan tolv slocknade veken och Lucy gick och la sig i sin säng och vaggades in i en väldigt orolig sömn. En kvart senare vaknade Lucy med ett ryck.
Ett pistolskott hade skriat genom luften och Lucy skrek till och ramlade ur sängen när hennes ben fastnade i täcket, Lucy sprang fram till fönstret och såg sin trädgård och stranden. Allt var precis som vanligt.
Det ringde fortfarande i Lucys öron när hon kröp ner i sin säng igen. Och Lucy somnade inte om innan klockan hunnit slå fem på morgonen.

Lucy klippte av några halvvissna penséer och gick in genom dörren för att hämta en vas och sätta dem i vatten, dörren plingade till och Charly kom in genom dörren. Han var kallsvettig och tittade oroligt till höger och vänster. Han fick syn på Lucy och pustade ut när han såg att hon var okej. " Lucy? Har du hört om Edward!? " han flämtade. Lucy la ner penséerna på diskbänken.
" Vad har hänt? " frågade Lucy, men hon hade redan gissat svaret. " Hörde du pistolskottet? Edwards butik blev rånad inatt! " Charly andades häftigt. Och Lucy såg framför sig hur en maskerad man i rånarluva knuffade undan Edward som stod framför kassan. " Blev han skjuten!? " viskade Lucy. "Det var bara ett varnande skott i taket". Men Charly har fått en riktig chock. Rånaren tog allt, alla Charlys besparingar. " Charly höll sin hatt i händerna och tittade på Lucy. Lucy tittade på sin kassa och grep krampaktigt tag om marmorbänken. " Min hyresgäst, kom inte tillbaka igår... Kan han ha blivit skadad av rånaren? "
Charly lyfte på ena ögonbrynet. " När gick han härifrån? " " Efter Lunchen... " sa Lucy. " Och han är inte tillbaka än? frågade Charly. " Nej, han skulle vara här vid klockan elva, men han kom aldrig så jag låste dörren... " Charly pustade ut och tog fram en cigarett ur byxfickan. Han letade efter sina tändstickor och pratade samtidigt. " Polisen är på väg hit... Många tror att förövaren är kvar på ön, var försiktig. Och göm dina pengar väll... " Charly hittade sina tändstickor och tände en. Lukten brände i näsan.
" Rök utanför är du snäll... " sa Lucy och tittade äcklad på honom. Han satte hatten på huvudet och lämnade butiken. Lucy tänker på Mr Huxley, på hans ärr, på hans väska, och på hans plötsliga försvinnande. Är han måhända rånaren?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej! Lillikarlsson här!
Ni kanske har märkt att jag har ändrat på dem senaste kapitlen lite gran, jag har nämligen redigerat dem från fel. Jag har varit bortrest och när jag kom hem visade det säga att alla i mitt närområde har varken mobil eller internet tillgängligt. Därför har jag inte kunnat uppdatera så ofta som jag brukar, men det löser sig nog snart. Och Tack allihopa! Jag har fått 200 läsare! Yay! Tack så mycket!