Kvinnan på Pärlemo

Kap.13

Den där lilla pussen blev starten på något som Lucy ville skulle vara för evigt, Lucy tittade kärleksfullt på Erik varje gång han sa hennes namn, han log helatiden och ville göra saker med Lucy, diska, tvätta, läsa, prata, laga mat och baka.
Erik visade sig vara en fena på att lagga mat, han knådade bulldegar, gjorde saft, penslade på smör och hjälpte Lucy att byta ut listerna i fönsterramen inför att hennes nya fönster skulle beställas. Nu hade Lucy fått ihop 9.500 kronor och imorgon skulle Erik betala 500 till. Då skulle Lucy åka hem till Charly och beställa det nya fönstret. Ingrid var på väg och skulle ( om färjan kom i tid ) vara framme om ca tio minuter. Erik och Lucy stod och väntade vid kajen och Erik berättade om hur han haft det i fjol när han var i Italien.
" Colosseum är en fantastisk byggnad! högt är det, och gammalt, en del har ju rasat men resten har stått stadigt i många år, jag åt den mest utsökta rätt på en resturang jag inte mins namnet på, och på kvällen var det stjärnklart. Jag smög ut från hotellet och la mig på en solstol och fotade kosmos. Åh, tänk att få åka ditt igen... "
" Det låter helt ljuvligt, Erik. " sa Lucy och såg färjan svänga runt hörnet.
"Titta! Där är hon!"
Längst fram i spetsen på färjan var Ingrid, hon stod längs med relingen för att komma nära den, hon vinkade med sin hand så att solhatten nästan flög av, hon försvan och snart stannade hon sin gröna bil framför Lucy och Erik. När hon knölat sig ur bilen gav hon up ett flickaktigt tjut. " Lucy!" Sa hon "Ingrid!" svarade Lucy. Dem kramades konstigt från sidan och sedan presenterade Lucy Erik för Ingrid sedan gav Ingrid dem skjuts i sin bil och Ingrid viskade till Lucy som satt i förarsättet.
" Jag tyckte du sa att du inte hade någon karl...." Lucy tittade på Ingrid och dem båda fnissade, Eriks satt tyst i baksätet och kände sig nog ganska utanför.

Lucy och Ingrid pratade i evigheter, Erik kunde inte förstå att man kunde prata så länge. Han gjorde en picknickkorg och Lucy och Ingrid bytte om till badkläder, Ingrid var ju höggravid så det var lite knepigt, men tillslut gick det bra. Dem gick tillsammans till stranden, Erik bräde ut handdukarna på stranden, vattnet var ändå lite kallt. Men det struntade dem i.
Lucy, Ingrid och Erik simmade långt ut, stranden är väldigt långgrund så efter 20 meter kunde dem fortfarande nudda botten med tårna. Efter att ha gemensamt räkanat till tre och doppat huvudet gick dem up och torkade sig lite snabbt för att sedan börja äta av jordgubbarna, mackorna och saften. Ingrid hade haft med sig ett paket med jordgubbar till Lucy. Och Lucy hade blivit jätteglad, nu när Edwards livs var stängt kunde hon ju inte köpa Jordgubbar på ön. Lucy hade berättat det för Ingrid.

" Men jag trivdes inte så bra där, för lite människor och spänning, så jag flyttade till ett större samhälle och nu, två år senare trivs jag jättebra" Ingrid snoppade en jordgubbe och stoppade den i munnen. Erik tog en klunk av rabarbersaften och stirrade så där på Lucy så att hon blev röd om kinderna. Ingrid gav henne en menande puff i sidan och gav Lucy en flickaktig blick. Ingrid var precis som Lucy mindes henne, hennes utseende hade ju ändrats under tidenslopp men hennes personlighet var den samma som alltid.  Flickaktig, barnslig, rolig och lite fånig. Britt hade alltid varit den ordningsamma som alltid höll Ingrid i schack, Lucy var den lilla plugghästen som sa ja till allt och backade up sina vänner. Lucy var liksom, limmet som höll dem samman.
" Kom, jag vill prata med dig lite snabbt Lucy... " sa Ingrid. Lucy tittade ursäktande på Erik och följde med Ingrid en bit bort ( efter att ha hjälpt Ingrid upp)
" Vad, håller du på med!? " viskskrek Ingrid till Lucy.
" Va?! Vad har jag gjort?!" Sa Lucy förskräckt.
" Ingenting! Det är ju det som är problemet! Han har bott hos dig en vecka! Och du har inte ens kysst honom än! Varför håller du tillbaka!? Han bara väntar ju på att du ska hoppa up i hans famn!?" Ingrid såg riktigt arg ut. Lucy tittade förolämpat på Ingrid.
" Va? Vad säger du?! Hur kan du säga så? Har han sagt något till dig?"
" Men snälla Lucy! Hur kan du inte se det?!" Ingrid såg riktigt ilsken ut, som om Lucy behandlade Erik illa på något sätt. Lucy visste inte vad hon skulle tänka. Vad hade Ingrid tänkt att hon skulle göra egentligen? bara attackera honom? Nej, Lucy bestämmer faktiskt själv vad hon gör och inte gör. Ingrid kan inte förvänta sig att Lucy skulle säga ja och göra som hon säger längre, den tiden var förbi.
" Ingrid, jag tänker göra som jag vill, och jag gör det när jag vill. Okej? "
" Ja, du gör som du vill, men låt honom inte vänta för länge... "
Dem gick tillbaka och som tur var frågade inte Erik vad dem hade pratat om. Dem bara åt upp jordgubbarna, drack up saften och sedan gick tillbaka till huset.

På kvällen satt dem nere i köket och spelade kortspel, Erik vann tre gånger och Ingrid och Lucy varsin gång, på kvällarna blev det allt mer kyligt och Ingrid föreslog att Lucy och Erik skulle ta en promenad medan hon gick upp för att bädda inredning för att sova, det skulle ta en stund med tanke på Ingrids tillstånd.
" Säkert att du inte vill ha hjälp då?" Frågade Lucy.
" Nej, gå ni, jag måste kunna klara mig själv. "

Erik stängde dörren bakom Lucy och Lucy sög in den fuktiga havsluften i lungorna. Dem promenerade längs med strand väggen som inte var mer en en upptrampad stig, solen hade gått ner men månen och stjärnorna gav himlen en blå vitt sken, som tussen strålkastare.
Erik puffade till Lucy i sidan av misstag, Lucy log och puffade tillbaka lite retligt, sedan skrattade dem och började puffa på varandra hårdare och hårdare, Lucy börjar springa samtidigt som hon skrattar av hjärtats lust, Erik springer bakom och skrattar han också, plötsligt kastar Lucy en förstulen blick mot himlen och tvärstannar, Erik hinner inte bromsa och dem faller båda ner i gräset.
" Oj, Förlåt. Varför stannade du? "
" Titta på himlen! " Erik la sig på rygg bredvid Lucy och tittade upp. Synen som mötte honom var fantastisk, himlen lyste av kristaller, i blått, rött, och vitt, månen var enorm och bländade nästan ögonen, allt var så vackert att Lucy fick tårar i ögonen, hon torkade bort dem när Erik inte såg.
" Makalöst... " viskade Erik.
" Sagolikt..." Viskade Lucy.
" Romantiskt... " viskade Erik. Lucy och Erik vände sig mot varandra, dem förenades i en kyss som bevittnades av ingen annan en universum själv.