Kvinnan på Pärlemo

Kap. 15

" Mmmh! Vad gott de var! åh! Jag är proppmätt! " sa Ingrid och klappade sin mage. " Både jag och han är mätta..."
" Hur vet du att det är en han? "
" Jag har bestämt mig för att barnet ska heta Sam, så det kommer att bli en Sam. "
" Och Sam blir det fjärde barnet nu?"
" Ja, det är Betty (den äldsta), Bill och Jack, i den ordningen och så blir det ju Sam då... "
" Men blir du alltid så stor om magen? "
" Nej, den här är riktigt stor! Nästan så man undrar om det är tvillingar... "
" Om det är tvillingar kan det lika gärna bli en pojke och tjej, vad skulle flickan då heta? "
" Det kan väll du bestämma Lucy? "
" Jag! Nej, det är du och Gunnar som skall bestämma... "
" Gunnar bestämde Betty och Jack. Det är min tur hursomhelst, och jag vill att DU ska bestämma. "
" Ehm, isåfall kanske en... Mary... "
" Åh! Det gillar jag!... Har du  förresten hört från Britt på sistone? "
" Nej, tyvärr. Men, ska vi duka undan här och sedan gå till stranden? " Föreslog Lucy.
" Jag tror det börjar bli lite för kallt för att bada i havet..."
" Jag menar att vi sätter oss på stranden och solar och läser, solen lyser fortfarande med sin närvaro! "

De båda skrattade hjärtligt och Lucy gick in i köket för att hämta en bricka att lägga tårtfatet och disken på, medan Ingrid gick upp på övervåningen. Lucy tänkte på Erik, på vad han hade gjort... Rånat en butik, utnyttjat Lucys hus som pengagömma, smyga ut om natten med den där väskan... Tänk om han hamnade i fängelse, om Lucy aldrig skulle få se honom igen. Hon var ju säker på att han tänt ljuset inom henne på nytt, men det kanske bara var en sommarromans, kanske var han en kvinnokarl som lämnade brustna hjärtan överallt, kanske var han kriminell och kanske han fått såret på armen för att han skadat någon... Eller några.
" Lu... cy! Lucy! Ring efter hjälp! Något är... är fel! " Lucy hörde Ingrid stappla runt och sedan hörde hon en hög duns. Lucy släppte det hon höll i och sprang upp för trappan, med hjärtat i halsen såg hon Ingrid ligga på golvet, hennes klänning var mörkröd och hon andades häftigt. Lucy bara stod där, frysen i stunden, kunde varken prata eller röra sig. Ingrid stirrade på Lucy.
" Men ring efter.... hjä...hjälp! Stå inte bara där! "
Lucy fick plötsligt tillbaka handlingskraften, det var som en kalldusch. Och Lucy sprang ner för trappan och ringde efter en ambulans.

Två timmar senare var de på sjukhuset i Plymouth och Lucy satt och väntade i ett separat rum, efter tre timme kom en kvinna in och väckte Lucy där hon satt i sin stol och gav henne en chans att förklara varför hon satt och sov i ett rum avsett för nyfödda och deras mödrar. Lucy förklarade allt som hänt och att hon somnat i väntan på sin vännina. Kvinnan berättade att ett blodkärl som brustit hade tvingat läkarna till kejsarsnitt för att rädda fostret, och Ingrid skulle inte vara redo för besök innan möjligen imorgon. Kvinnan sa att Lucy inte kunde sova över på sjukhuset på grund av att de behövde alla sängar som fanns, men hon kunde komma tillbaka imorgon vid åtta tiden så skulle hon förmodligen kunna träffa sin vännina. Lucy tackade och tog sina saker, Lucy hade sett till att Ingrids familj hade underrättats och Gunnar var på väg medan Betty skulle passa sina syskon. Lucy lämnade sjukhuset och gick mot närmaste busshållplats, solen höll just på att gå ner och Lucy blundade och lyssande på allt liv omkring henne. Ett barn grät i fjärran, ett pratande par med rullatorer passerade, några duvor flaxade förbi, en cykel plingade, en bil tuttade, motorerna från bilarna spottade ut rök som stack i näsan och människorna trängdes när alla skulle skynda sig till bussen som rullat in på andra sidan gatan.
En tidning blåste förbi och fastnade på Lucys ben, hon plockade upp den och ögnade igenom den, på sista sidan fanns det en liten artikel. Så här stod det.

Man gripen för butiksrån på Pärlemo
Klockan 9 idag greps en man för rånet på snabbköpet Edwards Livs. Mannen sitter gripen hos polisen i Plymouth i väntan på förhör, mannen ifråga hade sätts vid brottsplatsen två gånger och han har blivit iakttagen av ett vittne som bor på Pärlemo. Charly Roberts berättar om den ny inflyttade manen.
Charly Roberts:
" Han kom en dag, ingen kände honom. Han hyrde ett rum på Pärlemos konditori, Han verkande ha ugglor i mossen tyckte jag redan från första dagen... "
Vår reporter:
" Har detta konditori eller dess ägare något med brottet att göra? "
Charly Roberts:
" Nej, inte söta lilla Lucy Collins... Men jag hoppas att hon öppnar upp och låter mig hjälpa henne att komma tillbaka till det vanliga, detta kom som en stor chock för henne, hon ska också ha blivit utsatt för sexuellt ofredande av denna gärningsman. Och jag hoppas att hon vill ta reson och vara lite mer försiktig nästa gång med valet av hyresgäster "
Reporter:
" Och vi hoppas att denna unga dam ska återhämta dig, du har Charlys fulla stöd på din sida, Tack "
Mannen förväntas dömas till 5 år eller mer bakom galler. Mannen inväntar åklagare och hans advokat har tillkallats, vi kunde tyvärr inte få någon intervju med mannen ifråga på grund av att bara nära vänner och besläktade får lov att besöka gärningsmannen.
Reporter var John Black: praktikant på Plymouthts Daily.

Lucy stirrade på artikeln, läste den igen och igen, lät den sjunka in. Bussen kom... Lucy stod kvar på trottoaren, bussen åkte iväg. Lucy satte av i rask takt mot Plymouth polisstation och hon vek tidningen prydligt och stoppade den under armen, hon tittade på sitt armbandsur, kvart över fem. Hon skulle göra ett besök på polisstationen, och det skulle bli mycket givande...