Kvinnan på Pärlemo

kap. 8

Lucy hade på sig en rosa kläning med mörkrosa rosor i mönstret, Lucy hade även kammat håret och satt ditt ett vitt hårband som höll håret på plats. Lucy stod utanför caféet och väntade på bilfärjan, Lucy tittade på klockan, 10. 51 färjan var en minut försenad. Det blåste lite kyligt denna morgon och Lucy hade blandade känslor inför dagen. Den främmande manen vid samma namn som Lucys tidigare make, Erik. Skulle komma vilken sekund som hällst och Lucy hade klätt upp sig för att ge ett bra (Andra ?) intryck. Lucy tittade på sin klocka igen 10. 53. Lucy hade väntat i 8 minuter på bilfärjan nu men den syntes fortfarande inte till. Borde hon gå in och vänta i caféet där det var mycket varmare? nej, gick hon in skulle den bara komma efter några sekunder, bättre att vänta. Lucy spanade vid buktens kant efter skrovet på bilfärjan. Lucy suckade och la armarna tätare runt kroppen. Skulle den inte komma snart? Lucy vägde fram och tillbaka på fötterna och vinkade till en skara barn som gick mot skolan. Plötsligt såg Lucy i ögonvrån hur färjan närmade sig. Lucy såg hur den fällde ner kajen och hur två bilar rullade ner för rampen, en av dem var en ganska sliten röd Volkswagen, och den andra var en blå "bubbla". Den röda bilen tog korsningen och körde mot matbutiken och den blå bilen körde mot Lucy. Lucy kunde inte se föraren men hon såg dock att det inte satt någon i passagerarsättet, hade han med sig en bil? men, Lucy hade igen parkeringsyta vid caféet. Bilen kom närmre och Lucy såg att mannen i bilen hade på sig brun kostym och svart hatt.
Bilen körde förbi Lucy och föraren tittade inte ens på henne. Lucy var helt paff. Hon tittade på sin klocka. 10. 59. han skulle vara här nu, men, om han inte kom med färjan? hade han kanske missat båten?. Lucy såg på färjan som precis försvann bakom bergväggen.
Han kanske ringer snart och berättar varför han är sen? Lucy gick in genom dörren till caféet och ramlade plötsligt baklänges av förvåning och överraskning. Vid disken stod Mr Huxley och stirrade på det trasiga fönstret. Lucy blev så förvånad över att se en främmande människa vid disken ( Vilket faktiskt är ganska underligt eftersom hon har främmande människor vid disken varje dag vanligtvis ) att hon bara satt och stirrade på mannen, han hade den svarta väskan i handen och en blå ostruken skjorta på överkroppen och ett par beigea byxor på bennen. Han ställde ner väskan och sträckte fram sin hand mot Lucy som försökte ställa sig upp, Lucy tog den och hans starka arm drog upp henne på fötter.
Lucy slätade skenerat till håret och skakade hans hand. " Hej, jag är Mr Huxley. Trevligt att ses igen " sa Mr Huxley och tittade på Lucy. Han log och släppte Lucys hand och stoppade händerna i byxfickorna.
" Jag tror säkert att ni undrar om betalningen? jag betalar eftersom veckorna går och på slutet, om det är något mer att betala bettalar jag allt då, låter det bra?"
"Det blir nog bra... " sa Lucy. Han gick fram till det trasiga fönstret och vände sig om och tittade skeptiskt på Lucy.
" Du nämnde inget om ett trasigt fönster... " Lucy kände det som om han sagt att han ångrat sig och skulle hyra någon annanstans.
" Det är därför jag hyr ut! för att spara ihop pengar till fönstret och kunna starta mitt café igen... " Han tittade på Lucy en stund innan han log, desperationen i hennes röst var tydlig.
" Var ligger mitt rum? "
" På övervåningen, följ med... " Lucy sträckte fram handen för att ta hans väska, men han la igen notis vid henne och började gå mot trappan bakom disken.

"Vilket fint rum! " sa han och lade ner väskan på det blå sängöverkastet. Han gick fram till det runda fönstret och tittade på stranden, han gjorde en busvisling och sedan tittade han på Lucy. Lucy kände sig osäker på grund av allt detta stirrande och Lucy bestämde sig för att lämna honom ifred en stund.
" Badrum finns där, ( hon pekade bakom sig ) trädgården är förbjuden för hyresgäster, klockan 8 på morgonen kan du  äta frukost och lämna huset och klockan 11 måste du vara här om du inte vill tillbringa natten utomhus. Några problem med dessa regler?" Lucy såg honom höja sarkastiskt på högra ögonbrynet och han frustade lite av undertryckt skratt.
" Vad?" sa Lucy.
" Är det ett fängelse jag har kommit till eller? " sa Mr Huxley. Lucy tittade förargat på honom. " Jag kommer och går som jag vill, Mrs Collins... " sa han.
" För din information! är jag inte gift! " Fräste Lucy åt honom och svängde med håret i en ilsken rörelse när hon lämnade rummet.

˜

Lucy skämdes över hur hon hade reagerat, hon var ju egentligen lycklig över att inte vara gift. Men han gjorde henne arg, och hon kunde inte sparka ut honom heller, för då skulle inte Lucy ha råd med fönstret. Hans sätt att titta på henne! och den där väskan! och ärret på armen! så många myterier! det gjorde Lucy frustrerad att inte veta och inte vara säker. På Pärlemo känner alla varandra, vet allting om varandra. Men nu, kom han och trängde sig in i den perfekta värld som Lucy byggt upp runt sig själv, För att skydda sig själv.
det hördes inga ljud från övervåningen, det hade det inte gjort sedan Lucy hade stormat ner i köket. Lucy ville gärna veta vad han gjorde, det kändes så konstigt att ha en främling i huset, och inte bara en främling, en främmande MAN. Klockan är ett, dags att lagga lunch.

Lucy slamrade med grytor och kastruller, fläkten brummade och grytan med köttfärsås puttrade på spisen och gav ifrån sig en ljuvlig doft. Lucy hade sitt vanliga smutsiga förklädde på sig, Lucy hade glömt allting och dansade på lätta fötter och gnolade på en munter melodi när hon hällde bort vattnet från pastan. Plötsligt frös hon till, det hördes steg i trappan. Lucy slutade nynna och förflyttade sig stelt i köket när hon hörde hur dem två fötterna klev av trappan, en kraftig inandning följt av ett mysande " Hmm! " hördes och han ställde sig och tittade ner i grytan med köttfärsås som Lucy tagit av den varma platan. Lucy låssades inte om honom och började plocka fram en skål till pastan.
" Är det här rätt tallrik? " Lucy vände sig om mot honom och han höll fram en mattallrik.
" Va? Hurså? " sa Lucy oförstående.
" Ska jag inte hjälpa till att duka? " sa han med skratt i rösten tack vare Lucy oförstående minn.
" Vist, jo. Det är rätt tallrik... " Lucy vände sig om och kände hur kinderna blossade, varför blev hon så röd om kinderna hela tiden.
" Ska vi äta ute?" Lucy vände sig om. Mr Huxley var redan på väg ut genom bakdörren med två tallrikar i famnen. Lucy ställde ner pastan med en smäll och sprang fram och låste dörren. Han tittade oförstående på henne.
" Igen! Förutom jag! och mina käraste vänner får lov att vistas i min trädgård! Är det förstått! " Lucy petade på hans bröstkorg med ett hårt smutsigt finger och hans förbluffade ansiktsuttryck lätt säga att han inte tänkte försöka gå ditt igen. Lucy pekade på ett bord i mitten av caféet och sa: " Ställ tallrikarna där du... "

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej!
Jag hoppas att igen är arg för att jag inte uppdaterat på ett tag nu, men jag har haft annat för mig och inte haft wi-fi.