Varför Mig ~ M&M ♡ Avslutad

Kap❤️55

Martinus Perspektiv

Jag tittar på mig själv genom spegeln.
Jag tänker på Marcus och sen på Alice. Hur ska jag kunna berätta en sån sak. Marcus kommer bli jätte glad men Alice kommer bli arg och jag vet inte varför hon inte kommer tillbaka?

Jag går ut från badrummet. Jag ser Anja sitta på min säng med mobilen.
"Är du klar?" Undrar hon.
Jag nickar och ler smått.
Jag går till garderoben och tar ut ett par kalsonger, Jeans, strumpor och en T-Skirt.
Sedan byter jag om.
"Det var jätte roligt idag" Säger Anja helt plötsligt.
"Aa" Säger jag.
"Har det hänt något?" Frågar hon.

Jag tvekar första sekunden men jag kan inte berätta, hur mycket jag än vill.

"Nej, vadå då?" Säger jag kort.
"Du beter dig konstigt de senaste dagarna" Säger hon.
"Nej!" Säger jag högt.

Hon tittar förvånad på mig.
"Anja.. det var inte meningen att skrika"
"Vet du vad Martinus! Du borde vara lite ensam och tänka!" Säger hon och går ut från mitt rum.

Varför sa jag så!?
Vad är det fel på mig!!

Jag sätter mig på sängen och håller om knäna och lägger hakan på knäna.

Alice, var är du?...

Marcus Perspektiv

Jag tar ett äpple och börjar gå mot trapporna. Anja kommer springandes ner från trapporna.
Hon springer förbi mig och till hallen.
Jag går efter henne.
"Har det hänt nåt? Varför så bråttom?" Frågar jag.
"Du kan väll fråga din bror Martinus" Säger hon stressad och tar på skorna och jackan snabbt.
"Vad menar du?" Undrar jag.
"Inget!" Säger hon och går ut från dörren. Hon stänger den med en smäll.

Vad har hänt nudå?
Jag går upp till Martinus rum.
Jag knackar lätt på dörren.
Sedan hör jag steg närmar sig.
Dörren öppnas och där står Martinus med rödsprängda ögon.

Fan vad ont det gör att se min tvillingbror så här.

Jag kramar han hårt.
"Vad har hänt?" Frågar jag.
Han börjar gråta.
"Shh.." Tröstar jag honom.

Vi sätter oss på hans säng.
"Berätta nu" Säger jag.
"Jag skrek på Anja, men det var liksom inte meningen" Säger han.
"Men hon kan väll inte bli arg för det?" Säger jag.
"Men hon säger att jag har betet mig konstigt de senaste dagarna och hon har rätt" Säger han och snyftar.
Jag tittar på honom.

"Varför det då?" Frågar jag.
Han blir tyst.
"Jag kan inte"
"Kan inte vadå?" Frågar jag.
"Jag kan inte berätta"
"Men Martinus, snälla"
Han svarar inte.

Okej detta känns inte bra. 
"Martinus berätta nu!" Säger jag.
Han tittar upp på mig.
"Ska du berätta!?"
Han tar ett andetag.
"Du vet Alice.."

När han sa Alice kändes det som om mitt hjärta stannade. Jag håller andan.

"Hon...

HELLOO!

Ahha visst är jag såå snäll att jag slutar mitt i allting! Mohohoh

Tack för 13+ !!!!!!!!!!! DÖÖR!!

Älskar er alla😘

// Mercil 🏆