Gotta be you (swedish)

Kapitel 6

Melodys perspektiv

Jag hade alltså bestämt mig för att gå ut med Zayn till slut. Det var något med honom som jag drogs till och jag kunde aldrig sluta tänka på det. Jag hade fått hjälp utav Miranda att välja kläder. Hon hade blivit helt exalterad när jag berättat och sprungit in i min garderob direkt. Först hade hon hittat typ tio olika outfits som skulle passa. Jag hade mest legat på min säng med huvudet i en tidning medans hon valde vilket som skulle bli perfekt.

-          Åh vad jag älskar dina kläder sa hon och suckade.

-          Mm svarade jag bara och fortsatte läsa. Det var typ så jag hade svarat henne hela dagen.

-          När ska ni sticka frågade hon och kollade på klockan.

-          Vid fem sa jag och tittade upp.

-          Hoppa in i duschen nu då sa hon och schasade mot mig. jag suckade tungt men reste mig och gick sedan med tunga steg mot mitt badrum.

Jag tog en snabb dusch och gick sedan ut till rummet där Miranda stod och väntade med kläderna hon till slut hade valt. Det blev ett par vita shorts och en svart tröja. Efter som det var ganska varmt ute gick jag med på det och fönade sedan mitt hår.

En timme senare

Han hade stått och väntat på mig vid vår grind. Jag stod lutad mot den i sina beige chinos och rutig skjorta.  Han hade lett stort mot mig och sedan lagt en hand runt min midja medans vi började gå. Jag hade ingen aning om vart vi skulle så jag gick bra bredvid honom. Och för att slippa prata om mig själv frågade jag honom om allt jag kunde komma på. Han och dem andra killarna hade alltså varit med i x-faktor och när dem åkt ut en bit in i tävlingen sattes dem ihop till en grupp. Jag lyssnade intresserat på hur allting hade förnedrats sen dess. Jag hade själv inte kollat på x-faktor så därför hade jag ingen aning om vem alla personer var han berättade om.

-          Hur länge till ska vi gå? Frågade otåligt när vi gått i tjugo minuter.

-          Vi är snart framme sa han och log lite mot mig

Snart drog han med mig upp på en kulle och på toppen stod en picknickkorg på en filt.

-          Omg Zayn, vad gulligt utbrast jag. Jag hade lovat mig själv att inte vara butter och istället vara lite glad.

-          Eh… sa han osäkert och kollade på mig medans han kliade sig i nacken.

-          Vad?

-          Det där är inget jag fixat sa han och gav mig ett snett leende medans mitt suddades ut och jag höjde på ett ögonbryn.

-          Awkward sa jag och vi båda började skratta. Men kolla in dem där vindruvorna sa jag och pekade på en klase vindruvor som hängde ut från korgen.

-          Ta dem sa Zayn lurigt och jag gav honom en förvånad min.

-          Är dum i huvudet eller, jag tänker inte ta någon annans vindruvor.

-          Jag utmanar dig sa han och log sitt sexiga leende.

-          Du kan vara den märkligaste människan jag har träffat sa jag och skakade på huvudet.

-          Vågar du inte sa han utmanade och bara för att bevisa gick jag fram till korgen och tog en vindruva och stoppade den i munnen. Seriöst, en? Oh badass sa Zayn och skrattade åt mig.

Jag kände hur det tändes i mig och jag kollade surt på honom innan jag grabbade åt mig hela klasen och sprang sedan iväg snabbt med en skrattade Zayn bredvid mig. Jag gömde mig bakom ett träd och snart var Zayn ikapp mig och han kunde inte sluta skratta.

-          Okej så roligt var det inte sa jag efter ett tag och kollade surt på honom.

-          Jo det var det sa han och torkade en tår från kinden.

-          Vet du vilket dåligt samvete jag kommer att ha nu sa jag och kollade anklagande på honom.

-          Awe snutte då sa han och gick närmare mig. Han tog tag i mina händer och kollade djupt in i mina ögon. Jag kände trädets hårda bark mot ryggen och lät honom komma närmare. Nu kommer du ingenstans sa han tyst mot mina läppar. Jag fick gåshud över hela kroppen när jag kände hans andetag så nära. Plötsligt möttes äntligen våra läppar i en första kyss. Det var som hela kroppen utlöste ett enda stort fyrverkeri. Det var helt omöjligt att sluta, hans läppar blev sakta som en drog. Innerst inne visste jag att detta var fel, så fel. Men samtidigt kändes det mer än rätt. Tillslut hade jag tillräckligt mycket kraft att putta bort honom.

-          Zayn jag kan inte sa jag lågt.

-          Varför gör du så här sa han sårat.

-          För jag inte vill såra dig svarade jag.

-          Du sårar mig när du gör så här sa han och kollade på mig.

-          Jag… förlåt Zayn sa jag och började springa från honom. Snart var han ikapp och stoppade mig.

-          Du vet när du säger att jag inte får bli kär i dig sa han andfått. Det är för sent, jag är så kär i dig att det gör ont.

Jag kollade på honom länge och bara skakade på huvudet. Jag kände mina knä bli svaga och dem mötte det fuktiga gräset.

-          Nej… Zayn du får inte snyftade jag.

Zayns perspektiv

När jag såg Melody sitta på knä i gräset och tårarna strömmade ner för hennes kinder gjorde det ont i hela mig. Jag sjunk ner i gräset och tog tag i hennes händer.

-          Det är för sent upprepade jag och hon började gråta ännu mer. Varför är det så svårt för dig?

-          Du förstår inte snyftade hon och försökte torka bort tårarna som rann ner hela tiden.

-          Men berätta så jag förstår då bad jag.

-          Jag… började hon men avbröt sig själv, jag kramade om hennes händer hårdare och äntligen såg hon mig i ögonen. Zayn jag är sjuk sa hon stadigt. Jag har ett halvår till att leva sa hon och jag kände hur hela mitt hjärta brast. Det kunde inte vara sant, detta måste vara en dröm. Eller ett väldigt dåligt skämt. Jag började skaka på huvudet och det brände bakom mina ögonlock.

-          Det är inte sant mumlade jag plågat och hon såg tillbaka på mig med blicken att det visst var sant.

-          Men vadå finns det inga botemedel frågade jag och hon skakade på huvudet.

-          Det kommer inte hjälpa mig. cellgifterna kommer kanske ge mig en månad extra men jag kommer må dåligt av dem så jag bestämt att inte göra det sa hon bestämt.

-          Så det är cancer sa jag ledset och hon nickade svagt mot mig.

-          Leukemi sa hon tyst.

Vi satt där ett tag tyst och lät tårarna komma. Tillslut tittade jag upp på henne.

-          Jag kommer vara med dig tills slutet sa jag allvarligt.

-          Zayn, du kommer bara bli sårad sa hon tyst.

-          Jag kommer ångra mig om jag inte gör det sa jag och la min hand på hennes kind.

-          Det verkar inte som jag kan stoppa dig sa hon lågt och började resa sig upp. Jag fryser, kan vi gå hem nu?

-          Javisst sa jag och kom upp på fötterna före henne så jag hjälpte henne upp den sista biten.