Gotta be you (swedish)

Kapitel 11

Melodys perspektiv (2 veckor senare)

-          Jag kan inte fatta att det redan är dags suckade jag och kollade in i Zayns ögon.

-          Jag vet, men tiden kommer gå fort och snart kommer vi vara tillsammans igen svarade han och kramade mina händer.

Vi stod på flygplatsen och snart skulle jag få vinka iväg Zayn och inte träffa honom på 13 dagar. Det skulle bli jobbigt att inte ha honom där vardag men det var ju hans jobb och jag skulle få helt enkelt få stå ut. Jag hade dessutom bestämt med Miranda att jag skulle åka till Paris imorgon och vara med henne några dagar. Mamma hade såklart vägrat när jag sa det men när Richard också skulle följa med gick det bra.

-          Men det finns en sak jag måste veta innan jag sticker sa Zayn och kollade in i mina ögon.

-          Okej.

-          Jag kan inte åka utan att veta om du är min flickvän eller inte sa han och log lite.

-          Jag är väldigt mycket din flickvän Zayn Malik sa jag och lutade mig fram och kysste honom länge.

-          Det finns inget jag hellre ville höra svarade han när vi avslutat kyssen

-          Kom igen Zayn, vi måste gå nu ropade Louis otåligt.

-          Jaja ropade han tillbaka och vände sig sedan tillbaka till mig och log lite snett. Jag antar att jag måste lämna dig nu.

-          Jag kommer sakna dig sa jag och kramade om honom.

-          Jag ringer dig varje dag viskade han i mitt öra och lutade sig sedan tillbaka

Jag såg honom långsamt gå till resten av killarna och till slut försvinna helt. Det gjorde ont att veta att inte veta att jag inte skulle få träffa honom på länge nu. Jag kände en hand på min axel och vände på huvudet och mötte Malins blick. Det jag såg i hennes ögon var precis det jag kände själv.

-          Tiden kommer gå fort, jag lovar sa hon och försökte le men hon lät inte helt övertygande.

-          Vi får väll hoppas sa jag och kollade på platsen han förvunnit.

-          Vad sägs som lite lunch? Frågade Malin och drog med mig mot utgången.

-          Det låter väldigt bra sa jag och log lite medans hon stoppade en taxi.

Vi åkte under tystnad in till staden och valde sedan ett lunch ställe där det inte fanns så mycket folk på. Vi beställde in vars en pasta och satt sedan bara och pratade.

-          Hur tror du deras album kommer låta? Frågade jag och tog en klunk ur mitt vatten.

-          Jag tror det kommer bli ur grymt sa hon leende men leendet försvann snart igen.

-          Vad är det? Frågade jag henne.

-          Killar blir bara kändare för varje dag, och det är ju ingen tvekan vem deras favorit är sa hon och kollade ner i hennes mat.

-          Harry? Sa jag frågande och hon nickade. Vadå, tror du verkligen han kommer glömma dig bara?

-          Varför skulle han inte? Sa hon och tittade upp och mötte min blick.

-          För att han älskar di sa jag och log mot henne. Hon log lite stelt tillbaka men såg inte helt övertygad ut.

-          Mel hörde jag någon ropa och jag vände mig värt om och spanade efter Mirandas röda kalufs. Till slut fick jag syn på henne. Hon kom emot mig i hög fart och snart befann jag mig i en riktig Miranda kram.

-          Jag har saknat dig tjöt hon glatt.

-          Och jag har saknat dig skrattade jag högt.

-          Mig då, har du inte saknat mig? frågade Richard en aning surt men blinkade sen.

-          Klart jag har svarade hon och kramade om honom också.

-          Så nu får du vissa den fantaskiska lägenheten sa jag och skrattade.

-          Ja, gud den är så fantastisk sa hon och himlade med ögonen. Men nu när min rumskompis är hemma över sommaren har jag den för mig själv sa hon glatt.

-          Trevligt, så hur går det med jobbet? Frågade Richard.

-          Jag har bara varit där en vecka men jag stortrivs svarade hon och hjälpte mig med en väska.

-          Tack sa jag och log tacksamt mot henne. Vad får du göra där då?

-          Det är ju ett assistent jobb till en stylelist så assistera antar jag sa hon och blinkade.

-          No shit svarade jag och himlade med ögonen.

Zayns perspektiv

Vi hade hunnit vara i Sverige ett par dagar nu och i stort sett bott i studion. Vi jobbade med ett par helt grymma låtskrivare och dessutom spelat in vår första singel.

-          Vad tror ni killar, kommer det bli en stor hit? Frågade Harry och blinkade.

-          Absolut svarade vi i mun på varnadra.

Dem andra började genast prata högt om albumet när min telefon började ringa. Jag log stort när jag såg Melodys namn på skärmen och reste mig upp och gick ut från rummet vi befann oss i för att kunna prata ostört.

-          Hej vackraste svarade jag glatt.

-          Hej snygging hörde jag henne i andra änden.

-          Hur är Paris? Frågade jag och lutade mig mot en vägg.

-          Underbart svarade hon. Vi har varit ute hela dagen och bara upptäckt sa hon och hon lät väldigt upprymd vilket gjorde mig glad. Hur är Sverige?

-          Har mest bott i studion så har inte hunnit se så mycket av det men vi har ledigt imorgon så då planerar vi att se lite svarade jag.

-          Okej det låter kul svarade hon. Jag saknar dig sa hon sen tyst.

-          Jag saknar dig med svarade jag och blundade. Tänk bara på att jag finns där hos dig.

-          Tro mig, det gör jag svarade hon och jag kände stygnet av saknaden bli större.