Gotta be you (swedish)

Kapitel 15

Zayns perspektiv (Två månader senare)

Jag hade fått spendera en massa tid med Melody dem senaste veckorna. Hon hade till och med följt med till studion när vi spelat in några låtar. Men nu hade jag inte sett henne på tre veckor eftersom vi hade varit i LA för att spela in ännu mera där. Det hade gått jätte bra och nu var vi äntligen på väg hem. Jag hade så klart saknat Melody jätte mycket men att ha fullt med albumet gjorde att jag inte tänkte så mycket på det. Men nu när jag satt vaken alldeles ensam så kom alla tankar till henne och jag kunde inte sluta tänka på hennes fina leende, gulliga skratt och hur hennes ögon lös upp. Jag satt och log helt fånigt då fort jag tänkte på henne och det var nästan tur alla andra sov.

Direkt när vi landat och kommit ut bland fansen började jag speja efter henne. Hon och Malin hade lovat att möta oss på flygplatsen och när Harry började springa mot ett håll drogs min blick genast dit. Jag såg direkt att det var något annorlunda med henne och när jag kom närmare henne så såg jag det. Hennes kind ben var mer framhävande och även fast hon log stort var hennes ögon trötta. Jag började få ont i magen och slängde mig i hennes öppna famn och kramade om henne. Jag drog genast in hennes doft och mina hände vandrade över hennes rygg. Även där hade hon blivit smalare och klumpen i magen blev större. Bara på tre veckor hade det hänt så mycket och jag hatade att se det.

-          Jag har saknat dig viskade hon lågt och jag strök hennes lätt över ryggen och kramade om henne mjukare, rädd för att göra henne illa.

-          Och jag har saknat dig viskade jag tillbaka och torkade bort tårarna innan jag backade och tog hennes hand. Nu åker vi hem sa jag och försökte le.

Det var tydligt att jag inte var den ända som såg Melodys förändring och fast killarna försökte bete sig som normalt missade jag inte dem oroliga blickarna dem kastade både på Melody och mig. Melody satt lutad mot mig under hela resan hem och små pratade lite med Niall som satt bredvid henne. När vi äntligen var hemma hade det hunnit bli mörkt och innan jag skulle ta ut min västa drog jag henne intill mig.

-          Du sover hos mig idag va? Frågade jag henne och hon nickade.

-          Det hade jag räknat med, jag har inte sovit med dig på över tre veckor så svarade hon och log lite.

-          Bra sa jag och tog min väska i ena handen och hennes hand i min andra innan jag gick mot dörren.

Melodys perspektiv

-          Så när kommer er första singel ut? Frågade jag medans jag drog på mig en av Zayns stora t-shirts och gick sedan mot sängen där han redan låg nerbäddad. När jag kom lyfte han genast på ena armen och jag la mig tillrätta bredvid honom och han la sin arm genast om mig.

-          I september är det tänkt svarade han.

-          När i september?

-          11 svarade han och började leka med mitt hår.

-          Det är ju snart sa jag och kom och tänka på att sommaren började närma sig ett slut. Och albumet kommer i november va?

-          Ja svarade han och lät nästan plågad så jag bestämde mig för att inte prata mer.

Jag visste att vi tänkte på samma sak och att det plågade honom. Det var just så här jag visste att det skulle bli. Det var denna andledningen till att jag hade stängt ute alla andra jag kände.

Jag ryckte till och satte mig hastigt upp i sängen. Bredvid mig vände sig Zayn med ryggen mot mig, fortfarande sovandes. Mina andhämtningar var tunga och mitt hjärta slog hårt. Drömmen hade varit verkat så verklig. När jag insåg att det bara var en drömt la jag mig ner igen, fortfarandemed ett rusande hjärta. Jag suckade och försökte koppla av lite. Jag vände mig och kollade på Zayns digitala klocka. Den visade 05.38. jag suckade en än gång och vände mig om igen och försökte somna om. När det inte gick började jag tänka tillbaka på drömmen. Egentligen hade det inte varit något speciellt. Mest en massa ansikten på människor som hade varit och var i mitt liv just nu. Men det gjorde ont att se deras ansikten och till slut hade jag fått panik och vaknat med ett ryck. Efter ett tag gav jag upp med sömnen och gick upp. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor som låg slängda på en stol sedan tog jag min mobil och hörlurar och satte mig i fönserkarmen. Istället för att lyssna på dem nya spellistorna valde jag en gammal som påminde mig om bra tider. Då ingenting hade förändrats och mitt liv var som vilken tonåring som helst. Jag hade alltid varit en big sucker för Twilight serien så jag tog en låt som påminde om den och som alltid fick mig att tänka på annat.

Musiken började spelas i mina öron och jag lutade huvudet bak mot fönsterkarmen och njöt av dem starka orden i texten. Det var den här låten som hade fått mig att börja skriva själv. Inte låtar eller dikter då utan mer tankar och allt som kom upp i huvudet. Det var när jag skrev jag glömde nuet och levde i min egen lilla värld. Miranda hade alltid retat mig för det men jag brydde mig inte utan bara skrev allt som kom upp i huvudet. Det var synd att den min lilla bok låg hemma just nu eftersom jag behövde skriva en del nu så jag reste mig upp och gick fram till Zayns hylla och hittade ett gammalt block. Jag gick sedan tillbaka till platsen vid fönstret och började skriva. Jag kolla bort mot sängen där Zayn låg o0ch sov fridfullt och jag log för mig själv. Hur kunde man vara så underbar tänkte jag och började klottra ner mina känslor på pappret.