Gotta be you (swedish)

Kapitel 12

Melodys perspektiv

Jag och Miranda hade bestämt oss för att gå ut i Paris lite själva och låta Richard vara hemma. Miranda skulle in om jobbet en liten stund senare och jag skulle hänga med. Men först skulle vi ta en fika och bara ta igen en massa tid.

-          Så nu får du berätta om Zayn sa hon och blinkade när vi fått ut vår fika.

-          Vad finns där att säga sa jag och skrattade lite.

-          Du jag tror du kan snacka på rätt mycket om honom om jag känner dig rätt svarade Miranda och blinkade.

-          Du har väll rätt svarade jag och log fånigt.

-          Melody du är kär tjöt Miranda och nästan hoppade i stolen.

-          Va? Det är jag inte! Försökte jag försvara mig men det gick väll sådär.

-          Du jag känner dig och jag ser på dig att du är kär sa hon och pekade på mig.

-          Okej okej, jag är väll det då sa jag och rodnade lite.

-          Åh vad gulligt, jag vill också vara kär sa hon och la huvudet på sne.

-          Du kommer hitta en fantastisk kille du med, tro mig sa jag och log mot henne.

-          Klart jag kommer, jag är ju själv en helt fantastisk person sa hon och sträckte på sig i stolen hon satt i.

-          Klart du är skrattade jag.

Det var så underbart att få skratta med Miranda igen, det påminde mig om att jag saknade henne så mycket när hon inte var hemma längre. Jag tog en sista tugga av min macka in jag äcklat la ner den på tallriken igen. Antigen var jag mätt eller hade jag bara tappat aptiten.

Miranda satte i nyckeln i låset och gav mig sedan ett stort leende.

-          Är du redo för paradiset? Sa hon och drog ut på det innan hon öppnade dörrarna.

En sak hade hon rätt i alla fall. Detta var varenda flickas paradis, och förmodligen några killars med. Jag med stora ögon in i rummet och kollade på allt som hängde där. Där var allt ifrån gala klänningar till snygga jeans.

-          Så vad tycker du? Frågade Miranda spänt.

-          Typ att du har världens bästa jobb sa jag och puttade henne i sidan.

-          Visst har jag tjöt hon glatt innan hon gick bort till ett skrivbord och hämtade lite papper.

-          Så vad är det du ska göra? Frågade jag henne.

-          Jag ska samla ihop dem rätta kläderna till en fotografering imorgon och sedan svara på några mail svarade hon och läste noggrant i papperna.

-          Vill du ha hjälp med något? Frågade jag som kände mig mest överflödig där jag stod mitt i rummet.

-          Visst, du kan få leta upp dessa kläderna och lägga in dem i klädpåsar medans jag fixar med mailen sa hon glatt och gav mig papperna.

-          Absolut svarade jag och började genast leta upp alla kläder.

Jag var nästan klar när jag hörde ett par klackar komma in i rummet och när jag kollade upp fick jag syn på en kvinna i 30 årsåldern. Hennes bruna hår låg i en lång page och där fanns inte ett hårstrå som låg fel. På sig hade hon ett par svarta jeans, vit linne och en svart kavaj som satt helt perfekt på hennes smala kropp. Hon hade ett bittert uttryck i ansiktet men när hon fick syn på mig och Miranda lös hon genast upp.

-          Miranda, älskling hur är det? Frågade hon på en fransk brytning och gav henne en kind puss.

-          Underbart, hu är det själv Nadine? Frågade Miranda

-          Åh helt underbart svarade hon och vände sig till mig. och vem är den här vackra varelsen?

-          Det här är min kusin Melody svarade Miranda och Nadine lös genast upp i ett leende.

-          Jaså, dig har jag hört en massa om. Jag är Nadine, Mirandas chef sa hon och sträckte fram sin hand.

-          Trevligt att träffas sa jag och log.

Vi stod och pratade en liten stund innan Nadine var tvungen att gå igen.

-          Jag förstår att du trivs här med henne som chef sa jag när hon gått.

-          Ja Nadine är verkligen toppen, jag trodde jag skulle få en så typisk mode chef sa hon och skrattade.

-          Trodde jag med sa jag efter ett tags fundering.

Zayns perspektiv

Jag möttes utav den starka solen så fort vi kommit ut från flygplasten i London. Härligt att vara hemma igen tänkte jag och vinkade till några fanns som stod och väntade på oss.

-          Hej tjejer sa jag glatt och gick fram till dem för att små prata med dem lite.

Hur gärna jag än ville komma hem och känna Melody i min famn igen var det alltid kul att prata med fans. Till slut hoppade in i bilen och jag lutade mig trött tillbaka i sättet. För att slippa lyssna på Harry och Nialls diskussion stoppade jag in mina hörlurar i öronen och satte på musik på högsta volym. Snart stannade bilen och jag öppnade förvånat ögonen. Vi var väll inte redan hemma tänkte jag men när jag kollade ut så stod vi på McDonalds drive in och Niall hade ett glatt leende på läpparna. Jag bara skakade på huvudet och slöt sedan ögonen igen. vi hade ätit på flygplatsen i Sverige så jag var inte speciellt hungrig. Efter några minuter stannade vi igen och den här gången var vi hemma. Jag drog ur hörlurarna och hoppade ut från bilen. Inte långt efter kände jag hur någon hoppade på mig bakifrån och jag kände genast igen det gulliga skrattet jag hade saknat så mycket.