Gotta be you (swedish)

Kapitel 13

Melodys perspektiv

Vi satt ute i det fina vädret i killarnas trädgård och käkade en tidig middag. Jag hade spenderat hela natten och sen dagen med Zayn. Det var så skönt att få vara med honom igen och det fick mig att inse hur mycket jag tyckte om honom. Killarna satt och slängde olika kommentarer till varandra som gjorde att jag inte kunde sluta skratta. Det var så skönt att vara runt dem eftersom dem behandlade mig precis som en vanlig frisk människa. Då slog det mig och jag slutade genast skratta och rynkade på ögonbrynen. Jag kollade upp på Zayn som verkade vara fullt upp att ”sport kommentera” Louis och Harrys besicks fäktning. Jag synade honom noggrant och kollade sedan runt på resten som satt runt bordet och skrattade högt. Han hade inte berättat för dem tänkte jag och sköt undan tallriken.

-          Är du klar? Frågade Malin och kollade på min tallrik där hälften låg kvar.

-          Eh ja sa jag och log lite. Hon skulle precis ta den när jag hann före. Jag kan hjälpa dig sa jag reste mig upp och började ducka av.

-          Tack sa hon lättat när vi fått in allt utan någon hjälp utav killarna.

-          Det är lugnt sa jag och log.

-          Vissa tror ju visst att dem fortfarande bor hemma sa hon och höjde rösten så dem skulle höra ut.

-          Sa ni något? Frågade Harry och stack in huvudet genom dörren med ett leende.

-          Man hör bara det man vill höra skrattade Malin och gick fram och pussade honom.

-          Vadå? Sa du att vi skulle gå upp på mitt rum? Frågade Harry och log flörtigt.

-          Jo visst svarade hon ironiskt och himlade med ögonen innan hon gick ut i trädgården igen.

-          Smooth, real smooth skrattade jag åt honom.

-          Äh jag behöver bara värma upp henne lite svarade han och blinkade innan han följde efter Malin ut i trädgården.

Jag följde deras exempel och gick även jag ut i trädgården igen och istället för att sätta mig på min stol tog jag den bästa platsen, Zayns knä. Han började le stort så fort jag satt mig och smög sina händer runt min midja. Jag själv la en arm på hans axel och började lätt stryka hans nacke. Jag log smått när jag såg hur han fick gåshud på armarna och riktade sedan min uppmärksamhet till samtalsämnet runt bordet. När det började bli för kallt att sitta ute i endast t-shirt gick jag och Zayn in för att hämta tjocktröjor. Jag stod och studerade Zayns ryggtavla när han stod vid byrån och letade fram något bra när jag kom och tänka på att killarna inte visste.

-          Du sa jag och han vände sig om och tittade på mig. han hajade genast till när han såg min minn.

-          Vad är det? Frågade han och var genast framme vid mig.

-          Du har inte berättat för killarna va? Frågade jag och kollade upp på honom.

-          Nej, jag visste inte om du ville det svarade han.

-          Det är nog dags att berätta det då sa jag allvarligt.

-          Antar det sa han och satte sig på sängen. Vill du vara med?

-          Helst inte sa jag och satte mig på sängen. Jag klarar inte av att se hur folk reagerar. Jag var inte ens med när mamma berättade för pappa så egentligen är det bara dig och Miranda som jag berättat för själv.

-          Okej, vill du att jag ska göra det nu? Frågade han och tog min hand.

-          Om du vill? Sa jag och han nickade. Jag går hem så länge, kommer du över sen? Frågade jag och reste mig upp.

-          Klart jag gör sa han och drog mig intill sig kysste mig en lång stund innan jag gick hem.

Jag gick raka vägen fram till fönstret och satte mig där för att fundera. Just nu stod Zayn och berättade. Var det fel att berättad det redan? Skulle du börja döma och behandla mig annorlunda nu? Jag lutade mig bak på den hårda väggen och blundade.

Zayns perspektiv

Jag satt kvar på sängen en stund efter Melody hade gått. Mest för att samla mod och tänka ut vad jag skulle säga. Jag skulle lixom nu gå ner till mina bästa vänner och berätta att den jag älskade mest hade cancer. Hur skulle man säga det? Jag reste mig upp och gick ner. Det hördes röster från vardagsrummet så jag gick dit.

-          Har ni flyttat in nu? Frågade jag när jag såg dem alla sitta i soffan och kolla på TV.

-          Ja det började bli kallt nu svarade Niall. Var är Melody?

-          Eh hon gick hem bara svarade jag och stod kvar bredvid soffan.

-          Varför det? Frågade Louis utan att släppa blicken från tv:n.

-          För jag behöver prata med er svarade jag allvarligt och fick genast alla blickar på mig.

-          Du ska väll inte sluta i bandet? Frågade Niall med uppspärrad ögon och jag kollade konstigt tillbaka på honom.

-          Eh va? Varför tror du det? Frågade jag och skrattade lite.

-          För du såg så allvarligt ut svarade han och såg ut att skämmas lite.

-          Nej nej, ni får allt dras med mig ett tag till svarade jag och blinkade.

-          Vilken tur svarade Harry med ett leende.

Mitt i det oseriösa snacket kom jag på att jag faktiskt hade något viktigt att säga och samlade än en gång mod till mig.